Min idol Malin Alfvén skriver om uppfostran på alltombarn.se och som vanligt lyckas hon få mig att må ganska bra. Det som är så bra med malin Alfvén är att hon aldrig ger oss färäldrar dåligt samvete. Hon förstår att det kör ihop sig ibland och därför är det lättare att ta till sig hennes råd.

Jag påverkas ganska mycket av min mamma när jag fostrar mina barn märker jag. Hon var ganska tuff, men också väldigt tydlig med varför hon tyckte att vissa saker var viktiga. Kanske resonerar och samtalar jag lite mer med mina barn än vad hon gjorde, men jag har inte det tålamod som min man stoltserar med. Jag kan som mamma explodera ibland om det går för långt, men jag försöker att förklara tydligt varför jag blir arg och att jag inte tycker mindre om dem för att jag blir arg.

I artikeln tar Alvén upp tjat, hot och mutor. Ja, tjatar gör jag inte så mycket faktiskt, men mutor blir det ofta och ett och annat hot om indraget lördagsgodis slinker ut ibland. Jag trodde nog aldrig att jag skulle varken muta eller hota mina barn, men ibland blir det bara så.

Det där med tonåringar och uppfostran tas också upp. Är det någon idé att tjata när de inte lyssnar? Absolut, säger jag som träffar tonåringar varje dag. Oj vad viktiga ni föräldrar är det märker jag tydligt. Ska försöka komma ihåg det själv när mina grabbar blivit tonåringar.

Tur att det finns några kunskapsområden där jag har koll och någon webtest där jag bangar in alla rätt.

Gör den spännande testen om Dagisbaciller du också...

 

Har idag gått en rond med kirskålen i trädgården och två med världens mest envisa tvååring. Vann i alla fall två av dem efter mycket om och men. Kirskålen lär jag få leva med...

Grannflickan kom förbi och frågade om hon fick ta hand om ungarna lite. Hon är 17 år och vi håller på att skola in henne som barnvakt. Fantastiskt skönt! Hon är en väldigt bra tjej och grababrna älskar henne. Har läst  lite bloggar och ska fixa lunch. Skönt med lite barnfri tid!

Efter lunch ska vi titta på en alldeles färsk bebis. Kul att gulla en liten stund, men också skönt att kunna lämna över när det blir dags för gnäll. Skönt också att vår bebistid är förbi. Börjar jag knysta minsta lilla om att en bebis skulle vara mysigt har jag ett gäng kompisar som har lovat att slå mig i huvudet.

Förhoppningsvis hinner vi så lite gräs i eftermiddag. Sedan påsk förra året har tomten varit mer eller mindre uppgrävd eftersom vi drog in kommunalt vatten och avlopp under förra sommaren. Nu är ny jord på plats och snart har vi en hyfsat hel gräsmatta igen!

Vi var på 30-årsfest igår och kände oss lite gamla. Pratade med en av svägerskans kompisar och självklart frågade hon om våra barn som kom så tätt (15 månader) och hur det var nu. Skulle jag rekommendera andra att skaffa barn så tätt?

"Ja", hörde jag mig själv säga. Jag tänkte efter ett tag och kände faktiskt att jag menade det för första gången. Tidigare har jag alltid sagt "nej, absolut inte" och verkligen menat det också. Lillebrors första månader är fortfarande ett töcken. Han hade kolik och skrek dygnet runt, Storebror var avundsjuk, pappig och gnällig. När jag skulle börja vara hemma själv med dem var det definitivt kaos. Många dagar grät vi i kapp.

Sakta men säkert har det dock förändrats från världens sämsta läge till ett väldigt bra läge. Grabbarna leker mer och mer. Oftast är de "bästa brorsor" men ibland ryker hårtussarna självklart. Övervägande del av tiden har de dock skitkul. De går och lägger sig samtidigt i hyfsad tid och kvällarna blir lugna. Resultatet av detta blir mer egentid och mycket mer lugn och ro.

Så, ja, jag skulle rekommendera att få barn tätt, bara man är beredd på att de första två åren är sådär halvkul. I bästa fall.

Fyller 35 i dag. Trodde att jag skulle klara mig utan kris men idag slog det mig; jag börjar bli gammal. Blev uppvaktad i morse av männen i mitt liv. Lillebror sjöng högt och tydligt "homo ajeva". Skönt med en politiskt korrekt son! Storebror berättade om innehållet i paketen och maken suckade lite trött. Fick fantastiskt fina fjärilar att sätta i blomkrukor. Hoppas verkligen att folk som kommer hit fattar att jag inte köpt dem själv, de är både rosa och glittriga vilket säger mer om grabbarnas smak än om min helt klart. Fick också en blodlönn så nu ska jag ut och plantera.

I dagens DN fortsätter serien Rosa eller blått. Idag intervjuas två familjer som försöker uppfostra sina barn utan att tvinga in dem i könsroller. För mig känns det självklart att göra så, men jag tror knappast att jag är världsbäst. Det viktigaste är att inte begränsa sina barn. Mina grabbar älskar bilar och traktorer. De leker också med dockor och lagar mat på sin spis och favoritboken är Så gör prinsessor som det också står om i artikeln i DN. Bäst är ändå djur och dinosaurier, men de äskar också att göra pärlhalsband och stämpla kort.

Tyvärr är deras annars väldigt bra förskola byggt på det klassiska sättet med ett dockrum och ett bilrum, men faktum är att det börjar bli lite mer blandning på leksakerna. Jag håller med föräldrarna till Kim i artiklen, jag bryr mig inte om att mina grabbar leker med bilar, men jag vill inte att det tas förgivet att de ska leka med bilar.  Jag känner också igen att ha en son som många tror är flicka. Nu har lillebror klippt av sina fina lockar, han ville att det skulle bli lättare att tvätta håret. De rosa kläderna är dock på varje dag, men det är få som reagerar och de som gör det har mest varit positiva. Han är inte ensam på dagis om att ha alla sorters kläder och det är skönt. Föräldarna till Agnes har en viktig poäng när de påpekar att man som förälder faktiskt måste anstränga sig för att uppfostra sina barn lite mer könsneutralt och inte bara ge upp för att sonen leker med bilar och tjejen bara vill ha rosa. Barnen kan inte vidga sina vyer utan hjälp från sina föräldrar.

Är hemma med sjuka barn idag. Eftersom det var drygt en månad sedan känns det inte så hemskt som det gjorde i vintras då de var sjuka jämt. Maken är hemma imorgon.

Det här med VAB är en spännande fråga tycker jag. Härom veckan skrevs det om att färre män är hemma med sjuka barn. Inte så konstigt tycker jag när ersättningen är ganska låg och pengar verkar var det vanligaste argumentet för att kvinnan ska vara hemma. Jag tycker att argumentet kan var okej i enskilda fall, men att det accepteras att män tjänar mer än kvinnor och att kvinnor därmed förväntas var hemma med sjuka barn är ett tydligt tecken på att vi inte är så jämställda i Sverige.  

Vi går alltid igenom den kommande veckan på söndagen. Vi tar lika många dagar, men inte nödvändigtvis varannan dag. Idag är jag hemma eftersom jag har mycket viktiga saker på jobbet på resten av veckan. Dagens hedersvåldskurs skulle varit väldigt intressant att gå på, men det får bli ett annat tillfälle. Maken har dessutom planeringsdag med arbetslaget idag och möte med chefen om framtida neddragningar. Han får alltså arbeta idag, men är hemma imorgon.

Denna vecka blev alltså söndagens planering att jag skulle vara hemma om de är sjuka idag (och så blev det) medan maken skulle (och får kanske?) ta resten av veckan eftersom jag har mycket på jobbet då. Nästa vecka kommer jag att ha större beredskap i gengäld.

Det här systemet funkar hos oss. Det blir lite tjafs ibland på söndagar när vi ska värdera vems arbete som är viktigast, men resten av veckan slipper vi diskutera. Just nu har maken tagit ut lite fler dagar, men det brukar jämna ut sig.

Mina barn borde helt klart klara sig från allergier om man får tro Allt om barn. Pussar ska hjälpa eftersom virus från föräldrarna överförs via saliv och ju tidigare barn utsätts för detta desto bättre. Pussas gör vi mycket. Vi är dessutom väldigt kassa på att städa. Pinsamt kassa faktiskt. Om hygienhypotesen stämmer är detta utmärkt för våra barns hälsa.

Trots detta måste jag hem och städa idag, mamma ska vara barnvakt imorgon och man vill inte skämmas för mycket. Får pussa på grabbarna lite extra istället för att jämna ut det hela!

Har planterat en massa perenner som jag köpt på Odla.nu och hoppas att vår kaotiska trädgård kan prydas av lite vackra blommor i sommar och höst. Jag är nog egentligen lite för slarvig för trädgårdsskötsel och plantering. Jag bara gräver lite och trycker ner där det finns plats. Det brukar bli ganska bra tillslut. Färgkoordinerade rabatter får jag fixa när jag blir pensionär. Kaos är ganska vackert också!

Dagens andra (tveksamma) vårnöje är att vi tvättat båda bilarna. Köpte nytt bilschampo som räcker till 20 tvättar, vilket betyder att det bör räcka i typ tio år med tanke på hur sällan vi tvättar bilarna. Å andra sidan såg de så gräsliga ut idag att två tvättomgångar bara löste det värsta.

Nu är det dags att stoppa i de gnälliga grabbarna lunch. Lillebror har en härlig "jagälskarbarapappadag" och jag får knappt nudda honom. Underbart. Knappast bra för mammasjälvförtroendet.

Nu är jag den jävla småbarnsföräldern skriver Anna Hellsten i Sydsvenskan. Så känner jag ofta också. Jag ville verkligen inte bli någon tråkig, bajstjatande småbarnsförälder, men nu sitter jag här. Tråkig? Ja, kanske, men snarare trött. Jag gör det mesta som jag gjorde innan jag fick barn, men inte lika mycket. Det blir inte säsongskort på Ullevi, snarare en match eller två, inget dansande hela natten, snarare en helkväll med tjejkompisarna och en massa vin hemma eller på restaurang, inte en massa filmer på filmfestivalen, snarare en eller två, inte flera hundra lästa böcker om året, men kanske snart hundra i alla fall. Istället blir det kurragömma och tafatt i trädgården, Monsters.inc för tusende gången. Annorlunda är det helt klart och visst kan jag längta till tiden utan barn ibland. Det ska sägas att barn och bajs väldigt sällan är ett samtalsämne bland mina vänner. Möjligen svär vi en stund över alla snorkråkor och magsjukor, men sedan pratar vi om annat.

Jag känner också igen Anna när hon pratar om sin graviditet. Jag är inte en person som drömt om barn hela livet, absolut inte och första graviditeten ville jag helst prata om annat. Jag tyckte att det var fruktansvärt med alla som helt plötsligt tyckte att det var legitimt att ge mig råd om allt möjligt och omöjligt, många klev över alla gränser. Dessutom var det fritt fram att diskutera mitt utseende och min vikt. Jag vet att jag en gång fräste tillbaka till en kollega modell äldre att hon minsann såg ut att ha gått upp i vkt lite själv, när hon påpekade att min mage var ovanligt stor och dessutom oillade på den. Hallå där,  den personliga sfären existerar även för föräldrar.

Så, är familjelivet det enda möjliga livet? Nej, varför skulle det vara så? Jag har vänner både med och utan barn. De som inte har barn går inte heller ut varje kväll och dricker 21 vinflaskor som det står i krönikan. De jobbar istället. Jag försöker både jobba, ta hand om ungarna och göra något kul ibland. Det är bara det att dygnet bara har 24 timmar. Tyvärr.

Anna på NetWorking menar att hon känner sig ungefär som innan och jag stämmer in. Möjligen är jag lite mer cynisk, det är bättre att driva med sig själv än att någon annan gör det och definitivt bättre att skratta än att gråta.

Vi har tillbringat denna vackra vårdag på utflykt i ett narureservat nära oss. Grabbarna sprang omkring och kastade småsten i vattnet och hade hur kul som helst. I en liten pöl hittade de en liten ål som överraskats av vattennivåns jättesänkning och ett spännande projekt var fött. Hur skulle vi få ålen till ån? Med hjälp av asken där chokladbollarna legat lyckades grabbarna få upp ålen med lite hjälp av pappa O. Oj, vad spännande det var att se den simma iväg i frihet. Storebror hoppades att han skulle hitta sina kompisar och sin mamma snabbt!

Nu står lammsteken i ugnen och när vinterdäcken är parkerade i källaren kan vi med gott samvete ta det lugnt igen.

Ha en härlig påsk!

Vi har officiellt inga blöjbarn i vår familj längre. Lillebror som för några veckor sedan bestämde sig för att det var dags att sluta med blöja har varit torr varje natt sedan dess och slipper från och med idag blöja även på natten. Skötbordet är borttaget, blöjhinken tömd för sista gången. Hallelujah!

Tänk att de har blivit så stora. Mina små pojkar.

Vaknade vid halv tio efter att ha sovit gott hela natten. Har legat och läst i nästan 1,5 timmar. Visserligen börjar längtan efter grabbarna komma krypande, men det är skönt att få lite tid för sig själv.

Ingen sol idag. Nästan skönt, då kan man med gott samvete sitta inne. Borde plugga lite mer, men jag tror att jag skjuter upp det ett tag till. Uppgiften ska inte vara inne förrän v.16 såg jag.

Lovveckan börjar lugnt och skönt, men själva helgen är lätt hysterisk. Jag blir stressad bara jag tänker på det och lite arg på mig själv som inte kan säga nej när jag vet hur dåligt jag mår av att stressa runt. Som tur är har jag en förstående mor och eftersom vi träffas idag hoppar vi över träffen i påsk.

Idag bli det lugnt ändå. Ska visserligen fira mormors födelsedag, men det känns mest trevligt. De älskar att träffa grabbarna!