Vem är projektledare i din familj?

Familjens projektledare säger upp sig

Jag har många väninnor som beklagar sig över sina män och den brist på organisation som verkar vara en gemensam egenskap hos dem. Gunilla Bergensten som skrivit boken Familjens projektledare säger upp sig är definitivt trött på sin man, men kanske är hon framför allt trött på den roll hon själv fått i familjen utan att ha bett om det. På bokens framsida finns ett uppsägningsbrev där hon säger upp sig från tjänsten som familjens projektledare som hon kallar "ett jobb jag aldrig sökt, har någon naturlig fallenhet för eller ens tycker är roligt."

Visst kan jag gnälla på maken ibland, men faktum är att vi kommit en stor bit på väg mot att leva jämställt "på riktigt". Vi delar lika på VAB-dagar, matlagning, städning -ja det mesta av hushållsarbetet. Trots detta känner jag igen mig i Gunillas beskrivning av hur hon planerar sonens skridskoutflykt flera veckor innan eftersom hon vet att skridskorna från förra vintern troligen är för små och att det kan bli tufft att hitta tid för inköp. Framförhållning är därför A och O. Något som hennes man inte verkar ha insett. Han kör istället "det ordnar sig strategin" vilket visar sig fungera sådär minst sagt. Jag är också gift med en "det ordnar sig man". Jag tror att det är en ganska vanlig modell. Det är bra att han får mig att inse att allt faktiskt inte måste ältas i veckor. Det är nämligen inte så att mitt sätt att planera nödvändigtvis är det bästa. Familjealmanackan har blivit vår räddning tillsammans med en kort veckogenomgång på söndagar (eller när behov uppstår) där vi delar upp hämtningar, lämningar, eventuella VAB-dagar och andra ärenden som klädinköp, paketfixning osv. Vi börjar hitta en hyfsat bra modell som fungerar om inte perfekt, så i alla fall hyfsat smärtfritt.

Jag vägrar nämligen att tro att män är inkompetenta idioter som inte kan ta hand om så enkla saker som det faktiskt handlar om här. I boken säger Gunillas väninna: "Det är bara att ge upp. De kan inte. De har ingen koll [...] De har inte den förmågan. Vi är annorlunda. Det är skillnad mellan män och kvinnor." Det är alltså enligt henne och också Gunilla omöjligt att leva jämställt. Är inte detta ett ganska mansförnedrande synsätt? Det kan väl inte vara omöjligt för en man att komma ihåg sina barns klädstorlekar, utflyktsdagar eller deras kompisars födelsedagar. Om nu inte den manliga hjärnan skulle kunna lagra denna mycket komplicerade information hoppas jag att det är fullt möjligt även för män att föra in informationen i en almanacka.

Fler kvinnor är sjukskrivna för psykisk ohälsa, vilket innefattar utbrändhet. Jag håller med Gunilla om att den bristande jämställdheten i hemmet är en bidragande orsak till detta. "Ja, jag är feminist. Jajamensan. Lika lön för lika arbete. Samma möjligheter oberoende av  kön. Lika trötta i huvudet båda två." Jag håller med till 100%.

Slutsatsen är att det inte bara finns curlingföräldrar, utan även curlingfruar. Kapitlet "Åtta olika undanflykter och en undanmanöver" visar också att vissa män tydligen försöker med allt för att slippa det allt annat än roliga projektledarjobbet.

Jag gillade den här boken även om jag nästan tycker att den är lite väl elak ibland. Det behövs nog en väldigt tydlig bok för att belysa detta väldigt stora problem. Jag skickar den vidare till en kollega som definitivt verkar ha en man som är expert på både undagflykter och undanmanövers. Själv är jag glad att vi faktiskt är en bra bit på väg i vår lilla familj!

Om Gud

Om Gud

Till vår bokklubb i fredags läste jag Om Gud av Jonas Gardell. Det blev en ganska intressant diskussion om religion, kristendom, barnatro, barnuppfostran och mycket annat. Många hade gett upp halvvägs och jag förstår dem på ett sätt eftersom boken är väldigt teoretisk. Jag har läst en del religion på universitetet så allt var inte nytt för mig och därmed inte heller lika svårforcerat. Jag är egentligen allergisk mot hundöron i böcker, men kunde inte låta bli att vika ner vissa sidor som var mer tänkvärda än andra. Jag tycker att Gardell har skrivit en bra och tänkvärd bok och ser fram emot att läa Om Jesus också!

"Vi försvarar inte Gud genom att vara okritiska. Vi blir inte mer gudfruktiga för att vi anammar allt som står och blundar för motsägelser, vidskepelser och det som faktiskt är generande primitivt och irrelevant." (s.135)

Bibeln är en motsägelsefull bok skriven av ett gäng personer under en lång tid. Jag tycker som Gardell att det är viktigt att välja sin väg när man läser Bibeln eftersom man omöjligen kan följa allt. Han gör det lätt för sig och menar att det handlar om att välja kärlekens eller hatets värld. Jag vet inte riktigt om jag tycker att det är så enkelt, men visst är det så att det finns mycket brutalitet och hat i Bibeln som jag förstår att vissa extrema religiösa grupper kan använda som ursäkt då de utför massakrer i Guds namn. Jag har svårt för den synen på religion. Om det finns en Gud vill jag mycket hellre att han ska vara en god och kärleksfull sådan istället förd en svartsjuke, cyniske Gud som Gardell målar upp.

Jag älskade min Barnens Bibel när jag var liten och läste i den varje dag till mina föräldrars förskräckelse. Precis som Gardell minns jag väldigt klart bilden av Salomon som är beredd att hugga ett spädbarn i två delar eftersom två kvinnor träter om vem som har rätt till barnet. En av kvinnorna är beredd att ge barnet till den andra och blir därför den som Salomon ger barnet till då hon älskar det som en sann moder. Fortfarande fascineras jag av Bibeln och dess berättelser, men det är mycket jag har svårt för som t.ex. arvssynden. Det är för mig en helt absurd tanke att barn skulle födas som syndare.

Jag vill dock tro som Amos att det inte är ritualer som högmässor och julottor som är det viktigaste utan istället kärleken till din näste. "Kom inte till mig med era korstecken, era psalmsånger, era knäfall, era krucifix, era böcker - för jag hatar dem! Älska istället varandra! Gör istället det goda, mätta den hungrige, ge den nakne kläder och den hemlöse någonstans att bo! Då utför ni min vilja, då utför ni den gudstjänst som jag vill se! (s.194) Jag förstår att Gardell döpt sin son till Amos för det här är en klockren beskriving av vad jag skulle säga är religion när den är som bäst.

Om Gud och Jesus

Jonas Gardells bok Om Gud har stått i min bokhylla i flera år och väntar på att bli läst. Religion fascinerar mig. Jag tror inte på gud, i alla fall inte den gud som målas upp i Gamla Testamentet. Om det finns en gud hoppas jag att han är kärleksfull och god. När någonting är jobbigt önskar jag ibland att jag hade en tro, det verkar skönt att kunna lägga sitt liv i någon annans händer. Tyvärr anser sig många i mina ögon olämpliga personer ha tolkningsföreträde när det gäller religion. Om Jesus kom tllbaka tror jag att han skulle bli väldigt besviken. Samma tes verkar Gardell ha i sin nya bok Om Jesus Trots att jag inte tror på gud kan jag tro på Jesus. Jag ser fram emot att läsa boken, eller böckerna, för först tänker jag ta ner det dammiga exemplaret av Om Gud och ge mig in i Gardells version av religion.



RSS 2.0