Mer mys än spänning

Jadeögat

Jadeögat
av Diane Wei Liang är den första boken om privatdetektiven Mei Wang. Den utspelar sig i Beijing och det är en riktigt intressant miljö som beskrivs på ett levande sätt. Just miljön är en av de största behållningarna av denna mysdeckare som på många sätt liknar Damernas detektivbyrå

En vän till Meis mamma ger henne i uppdrag att leta efter en värdefull jadesten som stals under kulturrevolutionen. Meis letan leder henne till ett gäng skumma antikhandlare och även tillbaka i tiden. Så mycket spänning bjuder boken inte på, men det är spännande att få inblick i det kinesiska samhället både nu och historiskt. Jag gillar också personerna, speciellt huvudpersonen Mei som är det svarta fåret i familjen efter att ha blivit av med ett toppjobb inom Ministeriet under lite mystiska omständigheter. Hennes syster Lu är däremot lyckad och tillhör gräddan i Beijingsociteten mycket tack vare sin mäktige make.

Jag kommer troligen att läsa fler böcker om Mei Wang för att få veta ur det går för henne och hennes familj. Kommer hon att återförenas med Yaping? Hur ska det gå för hennes mamma?

Bra deckardebut!



Jag har köat flera månader för att få låna Fruset ögonblick av Camilla Ceder. Troligen för att boken utspelar sig precis i närheten, men säkert också för att det är en riktigt bra deckardebut. Jag gillar Ceders sätt att skriva. Hennes språk är enkelt utan att bli banalt. Historien i sig är kanske inte jätteoriginell eller överraskande, men den är gripande och alla trådar knyts ihop.

En äldre man får problem med bilen på väg till sin sista dag på jobbet och letar upp en bilverkstad. På gården ligger en död man, skjuten och överkörd ett flertal gånger. Han ringer polisen och sin granne Seja. Grannen kommer till platsen och verkar känna igen offret. Kriminalkommissarie Christian Tell och hans team får nysta både här och där innan de får ihop det hela.

Tell tillhör den nya tidens typiska kommissarie. Lite yngre och lite mindre alkoholiserad än sina äldre föregångare, men väldigt trasig och dessutom rädd för att binda sig. Trots att han kanske är lite schabloniserad är han inte platt. Även hans kollega Karin Beckman är en trevlig ny bekantskap, som jag hoppas får mer utrymme i kommande böcker.

Fruset ögonblick är helt klart en läsvärd deckare och jag läser gärna fler böcker av Camilla Ceder!

Resan går till Istanbul!

Belsassars dotter


Belassars dotter av Barbara Nadal utspelar sig i Istanbul och främst i det gamla judiska kvarteren Balat. En gammal judisk man mördas på ett mycket brutalt sätt och på väggen har mördaren använt hans blod och ritat ett stort hakkors. Kommissarie Çetin  Ikmen, en udda figur som alltid bär med sig en konjaksflaska, tar sig an fallet tillsammans med sin kollega inspektör Mehmet Suleyman. De är ett omaka par den slitne åttabarnsfadern och den unge snygge mannen vars mamma håller på gifta bort honom med en kusin.  De arbetar dock bra tillsammans och en historia som tar sig början under den ryska revolutionen rullas upp.


Belassars dotter är en välskriven och ganska spännande deckare. Största behållningen av boken är dck miljö- och personbeskrivningarna.  Barbara Nadal bor större delen av sin tid i Istanbul och det är en spännande stad hon beskriver.


Det ska vara en buffel, eller?

Läste att Mördare okänd kommer tillbaka på onsdag. Jag gillar kommisarie Boyd, men jag skulle aldrig vilja träffa honom. Hur står det till med de manliga deckarhjältarna egentligen? Min favorit Harry Bosch är knappast en munter typ. Han dricker för mycket, ställer till det för sig själv yrkesmässigt och har i princip alltid otur i kärlek. Minst lika illa ställt är det med Harry Hole. Just nu läser jag Djävulsstjärnan och där har det gått utför rejält. Thomas Lynley var hyfsat lycklig tills hans fru dödades. Erik Winter hittade sig själv till slut, men var väldigt nere innan dess. 

Hur är det då med kvinnorna? En kvinnlig buffel är helt klart Malin Fors. Hon dricker för mycket och har inte heller direkt tur i kärlek. Rebecka Martinsson är väl inte heller världens lyckligaste. Annars är det många småbarnsmammor som  figurerar i deckarvärlden. Maria Kallio försöker desperat kombinera familj och karriär och klarar det trots allt hyfsat. När det blir för mycket är det inte flaskan hon tar till, hon tränar istället precis som Irene Huss.

Familjen är inte lika viktig för manliga poliser, visst är Läckbergs Patrik hemma med Maja, men han smiter till jobbet så ofta han kan och lämpar gärna över henne till någon (kvinnlig) kollega. Çetin  Ikmen har så många barn att han inte ens slutar jobba när ett nytt ska födas. En riktigt omtänksam pappa är dock Gunnar Barbarotti, skönt att de finns!

 

Spännande och läskigt!

Dödens kemi

Dödens kemi
 är en riktigt spännande deckare av Simon Becket och den första jag läst av författaren.


I en liten by hittar två pojkar ett väldigt tilltygat kvinnolik i skogen.  David Hunter som är en av byns läkare blir inblandad i fallet då det visar sig att han är forensisk antropolog. Han har med andra ord koll på hur lik förändras över tid och hur t.ex. larver och puppor utvecklas. Med hjälp av denna "dödens kemi" kan han få reda på massor om offren.  Det visar sig att kvinnan som mördats är författaren Sally Palmer som är ganska nyinflyttad och något av en utböling i byn. Ingen har saknat henne på två veckor. Tyvärr blir hon inte mördarens enda offer.


David Hunter har flyttat eller rättare sagt flytt till byn tre år tidigare då hans fru och dotter dödades i en bilolycka. Sedan dess har han arbetat som läkare på byns läkarmottagning, ett tillfälligt jobb för att hjälpa doktor Maitland, som efter en tid utvecklats till ett kompanjonskap.  Han träffar en annan "flykting", lärarinnan Jenny.


Jag gillar Dödens Kemi. Historien är trots alla makabra svängar faktiskt trevlig. Lite som Morden i Midsommer. Typiskt engelskt och riktigt gemytligt.  Det är trevligt att läsa om David Hunter, han är mycket sympatisk. Det är också intressant med alla läskiga detaljer om liken och graden av förruttnelse de genomgått.  Språket har flyt och jag gillar Beckets sätt att skriva. Läser gärna fler böcker av honom!


Snömannen

Snömannen


Tänk att snögubbar kan vara så läskiga. Snögubbar som dyker upp utan förvarning. En gift kvinna försvinner spårlöst samma dag som den första snön faller. På tomten står en snögubbe iklädd hennes rosa halsduk.  Mördaren som jagas i Snömannen av Jo Nesbø kallas av detta skäl just Snömannen.

Det är en obehaglig och spännande historia som rullas upp. Fler kvinnor försvinner och gamla fall med försvunna kvinnor kopplas ihop med de nya. Är den man söker Norges första seriemördare?

Huvudpersonen är som alltid Harry Hole som på många sätt påminner om min deckaridol Harry Bosch. Harry som Harry liksom -två hårdkokta typer som trasslar till det för sig själva allt som oftast. Trassel med kärlekslivet har han vår käre Hole och hans gamla flamma Rakel spelar en avgörande roll i även den här boken.

Jag gjorde något jag aldrig brukar göra och läste del 7 innan jag lät del 4-6. Inget jag rekommenderar. Det är en väldigt bra bok, men läs dem i ordning. Jo Nesbø knyter ihop sina deckare ganska väl och det är synd att missa den dimensionen!

Nesser goes Norén

Människa utan hund

Människa utan hund
av Håkan Nesser är en berättelse om en familjs sönderfall snarare än en traditionell kriminalhistoria. Familjen Hermansson träffas för att fira att pappa Karl-Erik fyller 65 och äldsta dottern Ebba 45. Eftersom familjens svarta får, sonen Robert gjort bort sig i en dokusåpa och fått namnet Runk-Robert av pressen, bestämmer sig familjen för att ha fira med en liten familjetillställning istället för den stora fest som planerats.  

Efter första kvällens middag försvinner Robert och dyker inte upp till festen. Ingen anmäler honom försvunnen då de tror att han håller sig undan frivilligt. Natten därpå försvinner också Ebbas favoritson Henrik och då blir det fart på det hela. Kriminalinspektör Gunnar Barbarotti ställer med glädje in julfirandet med ex-frun och tar på sig fallet.


Gunnar Barbarotti är en trevlig ny bekantskap. Hans känns äkta och ganska lagom. Inte för deppad, inte för alkoholiserad, inte för olycklig utan bara ganska vanlig och sympatisk.  Nesser har jag inte läst på länge och hans språk är mycket bättre än jag minns det. Efter att ha lyssnat på ett sommarprogram för några år sedan där Nesser lät som en riktig gnällig gammal lärare (något jag har nog av i vardagen) slutade jag att läsa hans böcker.  Barnsligt kanske, men sådan är jag. Nu kommer jag dock att läsa fler. Vill gärna återse Barbarotti!


Bättre kan du Nesbø

Smärtans hus

Smärtans hus
är inte en av de bästa av Nesbø tyvärr. Den stannar inte direkt i minnet trots att det är trevligt att återse Harry Hole. En typisk mellanbok. Handlar om bankrånare i Oslo. Det sker också ett mord på en före detta flickvän till Hole och han var en av de sista som såg henne. Matkampen mellan Hole och Waaler fortsätter och Hole försöker finna bevis på att Waaler är inblandad i skumma affärer.


För den som liksom jag vill läsa deckare i ordning för att få all information om ramhistorien är Smärtans hus trots allt värd att läsa. Ni andra som bara vill åt själva deckarhistorien kan hoppa över den.


Extrema väderförhållanden

Sommardöden

Måns Kallentoft verkar gilla extrema väderförhållanden! Jag tyckte om Kallentofts Midvinterblod som utspelar sig under "den kallaste vintern i mannaminne". I hans andra bok Sommardöden har det istället blivit en ovanligt het sommar i Linköping. En ung flicka hittas irrande i Trädgårdsföreningen. Hon har våldagits och rengjorts med klorin. Strax därefter försvinner en andra flicka. Boken är skriven i flera perspektiv och i början blir det lite rörigt. Ganskla snart kommer man dock in i det och snart uppskattar jag att Kallentoft experimenterar med både språk och stil. Han tvekar inte heller att utmana fördomar om utsatta grupper som invandrare och homosexuela.

Precis som i förra boken spelar en av de döda en viktig roll. Hoppas att Kallentoft inte tänkt använda sig av det stilgrepet i alla böcker, det blir lite tröttsamt. En helt okej kriminalroman är detta helt klart. Språket är bra och historien väl sammanhållen. Kallentofts tredje bok om Malin Fors har just kommit ut. Den heter Höstoffer och utspelar sig troligen under några extremt regniga höstveckor...

Midvinterblod

Midvinterblod

Måns Kallentofts deckare Midvinterblod har jämförts med Milleniumtrilogin och den jämförelsen förstår jag inte. Kallentofts bok liknar inte alls Larssons böcker, utan snarare deckare av en annan Larsson, nämligen Åsa Larsson. Precis som i hennes senaste bok spelar offret stor roll efter sin död. I Midvinterblod talar den döde "Bollbengan" till läsaren och för handlingen framåt. Han hittas död mitt i vintern, brutalt mördad och därefter upphängd i en träd. En scen som för tankarna till midvinterblot. Linköpingstraktens asadyrkare och busar förhörs och historien som rullas upp är definitivt brutal.

Midvinterblod är en helt okej deckare, varken mer eller mindre. Ganska spännande, ganska välskriven, ganska bra sammanhållen och en ganska bra story. Inget halleluja-moment, men en läsvärd bok. Jag gillar dock kriminalinspektör Malin Fors och hennes kollega Zeke skarpt och kommer att läsa de följande två böckerna i de tänkta trilogin för att få följa dem.

Lite påskekrim

Gillar Åsa Larssons deckare om åklagaren Rebecka Martinsson som alltid lyckas försätta sig i farliga situationer. Inga undantag i boken Till dess din vrede upphör. Som i flera andra av Larssons böcker spelar de döda en stor roll. Efter en fruktansvärd dykolycka som fick mig att hålla andan i flera sidor är det den drunknade Wilma som fungerar som vår ciceron genom både tid och rum. Det är en välskriven historia, inte direkt gastkramande, men klart läsvärd. Jag gillar miljön, personerna, stämningen, ja det mesta. Möjligen kan jag bli lite trött på att Rebecka tar så många risker, men det för i alla fall handlingen framåt!

Till dess din vrede upphör

Winter

Läste just ut Den sista vintern av Åke Edwardsson och om det nu blir sista boken om Winter så slutar han med flaggan i topp. Det hände kanske lite väl mycket i slutet, men historien var bra.

Bäst är nog fortfarande första delen Dans med en ängel om synnerligen brutala mord i London. De första böckerna var alla bra, sedan kom bottennappen Segel av sten och Rum nummer tio. De sista böckerna var bättre igen och slutet som sagt riktigt bra.

Jag har alltid gillat Winter. När jag lyssnade på Åke Edwardsson för några år sedan i samband med att han gav ut Himlen är en plats på jorden och han berättade då att han medvetet gjort Winter överdrivet snobbig för att det då skulle vara mindre risk att han spårade ur som Jonathan Wide gjort dessförinnan. Och visst har han klarat sig utan att spåra ur nämnvärt även om de senaste böckernas huvudvärk tagit lite väl stor plats.

Läsvärt helt klart och lite småsorgligt att det är över, om det nu är det...

Omslagsbild: ISBN 9789113017518, Den sista vintern

En riktig deckarkung!

Det har blivit mycket deckartips det senaste även om jag egentligen inte så läser så mycket av den varan längre. Jag ahr blivit lite mätt, men i perioder återgår jag till deckare eftersom det ofta är ganska lättsmält läsning. Just nu när jag är trött och stressad är det därför perfekt.

Jag måste då presentera min absoluta favorit Michael Connelly som skrivit en massa böcker, jag har läst de flesta och de bästa är helt klart dem om hårde, coole, men ändå sympatiske Harry Bosch. Min favorit är A darkness more than night där Connellys två hjältar Bosch och Mc Caleb möts. En riktigt bra idé och en väldigt bra story! Annars är de flesta böcker om Bosch väldigt bra. Lite segt nu i slutet då han löser gamla fall, men den sista jag läste Echo park var väldigt bra!

Är du som jag ska du läsa böckerna i rätt ordning. Den förste om Bosch är The Black Echo följd av The Black Ice och The Concrete Blond. Jag har läst böckerna på engelska eftersom språket är ganska enkelt och då jag är engelsklärare måste jag hålla språket levande. De finns på svenska också såklart!


Läs mer på http://www.michaelconnelly.com/


The Black Echo (USA)The Black Ice (USA)The Concrete Blonde (USA)The Last Coyote (USA)The Poet (USA)Trunk-Music-2008-th


Danska deckare!

Efter att ha tipsat om en finsk deckardrottning går jag vidare till en dansk. Elsebeth Egholm har skrivit tre böcker vad jag vet om Dicte Svendsen, nyskild journalist som lyckas bli inblandad i all möjligt. Egentligen är det lite irriterande att hon lyckas lägga sin näsa i blöt överallt, men det är ändå läsvärda böcker. Vi läste tredje boken Personskada i bokklubben jag är med i och eftersom jag är lite småstörd och därför måste läsa böcker i rätt ordning läste jag även de två första Dolda fel och brister samt Personskada.

Egentligen spelar det väl ingen större roll i vilken ordning man löser deckare, men eftersom jag tycker att huvudpersonernas privatliv är minst halva nöjet vill jag gärna göra det.



Omslagsbild: ISBN 9789132333217, Dolda fel och brister                     Omslagsbild: ISBN 9789132332623, Självrisk                     Omslagsbild: ISBN 9789132333668, Personskada

Finsk deckardrottning

Läste igår ut den senaste boken av finska deckardrottningen Leena Lehtolainen Studio Näktergalen. Den var visserligen inte hennes bästa, men en helt okej och lättläst deckare. Hennes huvudperson Maria Kallio arbetar som kriminalkommisarie vid Esbopolisen och är en väldigt sympatisk person. Hon är tvåbarnsmamma och gift med Antti. Maria Kallio är lite som en blandning av Anna Janssons hjältinna Maria Waern och Helen Turstens Irene Huss. Jag gillar henne. Även om hon kanske är lite överdrivet cool ibland är hon både mänsklig och trovärdig.

I Operation Näktergalen hittas Lulu Nightingale, en känd prostituerad, mördad mitt under ett direktsänt debattprogram som hon ska delta i. Detta mord följs av flera och det blir riktigt spännande.

Fyra andra av Lehtolainens böcker finns utgivna på svenska: Snöjungfrun, Dödsspiralen, Falska förespeglingar och Vändpunkten. Tydligen ska det finnas tre till som kom ut innan Snöjungfrun i Finland, men som inte finns översatta till svenska.





RSS 2.0