Jag börjar misströsta av två skäl, dels verkar deckerpocketar vara borttagna från topplistan och dessutom ökar antalet böcker jag inte läst med en ruskig fart.

Skönlitteratur Pocket v.21/2009
1. Vila på gröna ängar, Anne B Ragde
2. Aldrig fucka upp av Jens Lapidus
3. Sin ensamma kropp av Elsie Johansson
4. Blå Dahlia av Nora Roberts.
5.  I en annan del av Bromma av Martina Haag


Just nu har jag 21 böcker kvar att läsa och nästa vecka lär det bli fler...

1.Aldrig fucka upp av Jens Lapidus
2. Vi, de drunknade av Carsten Jensen
3. Innan döden kom av Elizabeth George.
4. Snömannen av Jo Nesbø
5. Slumdog millionaire: vem vill bli miljardär? av Vikas Swarup
6. Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates
7.  Hon älskade av Helena Henschen
8. Aliide, Aliide av Mare Kandre
9. Nattfåk av Johan Theorin
10. Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones
11. Lärarinnan i Villette av Ingrid Hedström
12.Sin ensamma kropp av Elsie Johansson
13. Mord i Skärhamn av Ramona Fransson
14.Brida av Paulo Coelho
15.I djävulens sällskap av Peter Robinson
16.Lycka och ett par blå skor av Alexander McCall Smith
17.Tröstaren av Karin Wahlberg
18.Spåren på bryggan av Lars Rambe
19.Lipstick jungle av Candace Bushnell
20.Hedersmord av Björn Hellberg
21.Livstid av Liza Marklund


Aldrig fucka upp och Snömannen läser jag just nu och Vi, de drunknade, Innan döden kom, Dödgrävarens dotter, Hon älskade, Aliide, Aliide och Nattfåk är inköpta och väntar i hyllan på att bli lästa.

Wish me luck!

Till vår bokklubb i fredags läste jag Om Gud av Jonas Gardell. Det blev en ganska intressant diskussion om religion, kristendom, barnatro, barnuppfostran och mycket annat. Många hade gett upp halvvägs och jag förstår dem på ett sätt eftersom boken är väldigt teoretisk. Jag har läst en del religion på universitetet så allt var inte nytt för mig och därmed inte heller lika svårforcerat. Jag är egentligen allergisk mot hundöron i böcker, men kunde inte låta bli att vika ner vissa sidor som var mer tänkvärda än andra. Jag tycker att Gardell har skrivit en bra och tänkvärd bok och ser fram emot att läa Om Jesus också!

"Vi försvarar inte Gud genom att vara okritiska. Vi blir inte mer gudfruktiga för att vi anammar allt som står och blundar för motsägelser, vidskepelser och det som faktiskt är generande primitivt och irrelevant." (s.135)

Bibeln är en motsägelsefull bok skriven av ett gäng personer under en lång tid. Jag tycker som Gardell att det är viktigt att välja sin väg när man läser Bibeln eftersom man omöjligen kan följa allt. Han gör det lätt för sig och menar att det handlar om att välja kärlekens eller hatets värld. Jag vet inte riktigt om jag tycker att det är så enkelt, men visst är det så att det finns mycket brutalitet och hat i Bibeln som jag förstår att vissa extrema religiösa grupper kan använda som ursäkt då de utför massakrer i Guds namn. Jag har svårt för den synen på religion. Om det finns en Gud vill jag mycket hellre att han ska vara en god och kärleksfull sådan istället förd en svartsjuke, cyniske Gud som Gardell målar upp.

Jag älskade min Barnens Bibel när jag var liten och läste i den varje dag till mina föräldrars förskräckelse. Precis som Gardell minns jag väldigt klart bilden av Salomon som är beredd att hugga ett spädbarn i två delar eftersom två kvinnor träter om vem som har rätt till barnet. En av kvinnorna är beredd att ge barnet till den andra och blir därför den som Salomon ger barnet till då hon älskar det som en sann moder. Fortfarande fascineras jag av Bibeln och dess berättelser, men det är mycket jag har svårt för som t.ex. arvssynden. Det är för mig en helt absurd tanke att barn skulle födas som syndare.

Jag vill dock tro som Amos att det inte är ritualer som högmässor och julottor som är det viktigaste utan istället kärleken till din näste. "Kom inte till mig med era korstecken, era psalmsånger, era knäfall, era krucifix, era böcker - för jag hatar dem! Älska istället varandra! Gör istället det goda, mätta den hungrige, ge den nakne kläder och den hemlöse någonstans att bo! Då utför ni min vilja, då utför ni den gudstjänst som jag vill se! (s.194) Jag förstår att Gardell döpt sin son till Amos för det här är en klockren beskriving av vad jag skulle säga är religion när den är som bäst.

Tydligen är jag Sunda Sara enligt en föräldratest och det kan nog stämma. Jag är väl lite lagom sådär. Inte speciellt orolig, men inte totalt oansvarig heller. Är dock gift med en hönspappa så någon håller stenkoll på grabbarna.

Idag på morsdag fick jag presenter av dem båda. De hade själva bestämt vad jag skulle få och det märktes. Temat var prydnad för trädgården, av Storebror fick jag en keramiksköldpadda och av Lillebror en enorm keramikgroda. Snyggt! Jag vet inte vem de har fått sin pråliga smak efter, inte är det mig i alla fall. De var hur som helst väldigt stolta!

Vi har varit hos min morfar och mormor idag och firat alla mammor. Grabbarna var hos mamma och pappa i natt och var helt utmattade när klockan var halv åtta. Storebror bad om att få gå hem och sova. Nu snarkar de på väldigt gott inne i sitt rum.

Jag har dragit det några varv redan, men kan inte låta bli att kommentera lite mer när jag läst den tänkvärda krönikan Skaffa barn - få en laptop av Marcus Ridung. Han skriver kring det faktum att knappt 20% av förädradagarna tas ut av papporna och att 60% inte ar ut en enda dag under barnets första år. Jag kan acceptera att det första året viks åt kvinnan i många familjer, men jag kan inte förstå hur det i många familjer är så att pappan inte är hemma alls. Hur tänker man då? Kanske som barnmorskan som nämns i krönikan, som menar att pappan inte är viktig förrän barnet är fem år. Hjälp!

Pratade med grannen häromdagen. Deras barn är ett år och dagarna börjar ta slut. Kvar finns de två pappamånaderna som de inte rört. Att börja på dagis så tidigt som augusti är inget alternativ. Vad gör man då? Tar ut de två pappamånaderna såklart eller? Nej, då söker man vårdnadsbidrag för mamman eftersom pappan inte kan vara hemma. Dubbelhjälp!

Jag och min man har delat väldigt lika på allt som har med barnen att göra. Det har resulterat i att grabbarna verkligen har två föräldrar. Ofta föredrar de sin pappa och det måste i mångas ögon göra mig till en väldigt kass mamma. Och kommentarer får jag. Speciellt i vårt lilla samhälle. Det var skillnad när storebror föddes och vi bodde i Majorna. Då tävlade nästan mammorna om vem som kunde börja arbeta först. Tänk så olika det kan vara.

"Det är klart pappor ska få bonus om de är så snälla och väljer att vara hemma med sina barn tänkte politikerna och från den 30 juni 2008 så har bonusen införts även i föräldralivet. Försäkringskassans vision med den extra tilldelningen är att den ska 'underlätta för föräldrar att dela lika på föräldraledigheten.' För inte väljer pappan själv att stanna hemma utan att tjäna någonting på det?"

Du tillhör väl inte den ironiska generationen Ridung? Ja, eller nej...

Håller med dig! Varför krångla till det. Barnet har två föräldrar, varför ska det då vara så att en ska välja bort/tvingas bort från föräldraledigheten? Kvotera mera!

Vissa filmer har jag sett hur många gånger som helst. Egentligen är de inte de bästa filmer jag sett, men de tål att ses gång på gång.  Jag börjar med plats fem och arbetar mig uppåt. Gör gärna en egen lista i en kommentar eller ett länkat inlägg. Glöm inte att motivera dina val...

5. Sagan om ringen för den vackra miljön och den sagolika historien. Jag som egentligen inte tycker om fantasy har sett den här filmen hur många gånger som helst.  Vi var på Nya Zealand när filmerna spelades in, men lyckades inte se något filmcrew. Däremot såg vi det fantastiska landskapet. Den förlängda versionen ska det vara, eftersom jag inte sett filmen måste ha de där extra scenerna!

4. Priscilla öknens drottning är en riktigt rolig film om tre män, två dragqueens och en transsexuell, som ger sig ut i Australiens öken i bussen Priscilla. Hugo Weaving från Sagan om ringen har en stor roll. Bra och gripande film med en massa musik av t.ex. ABBA.

3. Gökboet är en klassiker som tål att ses många gånger. Fylld av fantastiska figurer och ett intressant budskap. Jack Nicholson är otrolig. Filmen verkar hålla fortfarande, elever som jag visat den för gillar den.

2. Will Hunting är en riktig askungesaga om mattegeniet Will som kommer "adopteras" av en matematikprofessor som spelas av Stellan Skarsgård. Minnie Driver som Wills flickvän är fantastisk. Jag ler bara jag ser henne. En film om självförverkligande och utveckling. Riktigt bra även för en mattehatare som jag. Dessutom ett riktigt bra soundrack med min husgud Elliot Smith.

1. Fyra bröllop och en begravning har jag sett så ofta att jag nästan kan den utantill. Om jag är deppig är det skönt att återse detta galna gäng vänner. Visserligen är slutet kriminellt smörigt, men resten av filmen är mysig! Min favorit är helt klart John Hannah.

Pontus Wernbloom gjorde sin sista match med Blåvitt igår och lagets formtopp höll i sig. 4-0 mot Brommapojkarna var väl en perfekt avslutning.  Som Ulf Niklasson skriver blir Allsvenskan en profil fattigare.  Det smartaste lille Wernbloom gjort var väl knappast när han firade sm-guldet med en wisementröja, men det känns som om han blivit lite mognare sedan dess. En bra fotbollsspelare är han hur som helst!

Niklas Bärkroth visade dock att det finns andra som vill bli stjärnor. Två mål är verkligen fantastiskt bra! Kul att det är så många unga som vill och får komma upp i A-laget.  Behöver det verkligen letas efter ersättare för Wernbloom utanför laget? Min oro inför säsongen var helt obefogad, det finns målgörare i Blåvitt!

Ska bli kul med u-21 faktiskt!

Lyssnade just på Annika Sundbaum-Melin på Nyhetsmorgon Söndag där hon berättade om hur det var att få diagnosen ADHD som vuxen. Med var också läkaren Sergej Andréewitch som bland annat talade om medicinering och huruvida kreativiteten skulle försvinna om man tog dessa preparat. Hans svar var att det istället kan vara lättare att få fram kreativiteten om man kan fokusera. Jag är ingen expert, men jag har träffat på en del elever som ganska sent fått diagnos och medicinering. Det går inte att känna igen dem när de börjar medicinera och det är både bra och lite skrämmande. Just skolmässigt tycker de själva att det är underbart att kunna få fram sina kunskaper och inte längre behandlas som störiga individer. En kille skrev en uppsats om sin förändring förra året och det var verkligen intressant läsning. Han beskrev det tidigare kaoset och maktlösheten fantastiskt bra.

Samtidigt är det som Annika Sundbaum-Melin sa att man inte ska skylla på sin diagnos. Istället måste läkare (och lärare helt klart) hjälpa till att lyfta fram det positiva med en diagnos och stötta eleven i fråga. "Jag kan inte fixa det här för jag har ADHD" är inte okej att säga eller få säga menar Sundbaum-Melin och jag håller med. Då måste det dock finnas resurser att möta dessa ungar och inte klasset bestående av 31 elever där vem som helst skulle kunna bli utåtagerande.

Veckans kulturfyra handlar om lycka, vad det nu är... Oj, vad svårt!

1. När kände du dig lycklig senast och vad berodde det på?

Lycklig, vad det nu är som sagt. Kände mig lycklig i går när jag träffade alla mina goa vänner på bokklubben. Det är underbart att ha så fina vänner!

2. Finns det någon musik eller låt som får dig att känna dig lycklig?

Låtar som gör mig lycklig ska vara glada och snabba. Just nu lyssnar jag gärna på Make it mine med Jason Mraz. Några gamla godingar är Let your body decide med The Ark och En vän med en bil av Håkan Hellström.

3. Finns det någon bok som gett dig lyckokänsla?

Oj, vad svårt. En fin, gammal bok som både börjar och slutar sorgligt, men som är varm och kärleksfull är Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian. Annars är det nog mest lyrik som ger mig lyckokänslor, t.ex. dikter av favoriterna William Carlos Williams och Pär Westberg.

4. Hur definierar du "lycka"?

Lugn och harmoni är nödvändigt för att jag ska kunna känna lycka. Att känna att man kan bara vara i nuet tillsammas med människor som får mig att må bra.

Jag gillar verkligen reklamen från dinel.se med Peter Apelgren. Sanslöst rolig! Däremot vet jag inte om jag ska skratta eller gråta om den tv-reklam som partierna satsat på i samband med EU-valet. En fikande Marit Pålsson som pratar om russin, snälla rara...

Såg att jag och maken firar Gummibröllop i år vilket helt klart ger lite knäppa vibbar. Vad ska man köpa då tro?

Makens föräldrar firar dock Rubinbröllop nästa vecka och det är både imponerande och fint! Mina föräldrar har varit gifta i 36 år i år och firar därmed Marmorbröllop. Undra hur vanligt det är att båda i ett par har så "stabila" föräldrar?

1+1 blir sällan två när det handlar om att spara pengar. Trots att man som politiker borde vara orolig för ungdomarna i Göteborg väntar neddragningar i många stadsdelar på fritidsgårdarna. Vad ska ungarna göra istället? Sitta hemma och dricka läsk? Säkert. Speciellt i de områden där ungdomsbrottsligheten är hög är det otroligt korkat och korttänkt att "spara" på det sättet.  En av de gårdar som tvingas försämra öppettiderna är Mixgården och jag ställer mig samma fråga som en kille i artikeln: "Vad är viktigast Pariserhjul eller ungdomsgårdar?"

Hm, svårt val. Men just det, jag glömde, det är ju inte samma pengar. Eller vad är det nu som brukar hävdas?

Heder åt politikerna i Biskopsgården och Backa som har förstått att man inte sparar pengar på att svika ungdomarna!

Ska snart återgå till mitt pluggande. Har bara gjort ett uppehåll för ett möte med en kollega på SFI om hur våra elever ska slussas från oss till dem.

Nu åter till studierna!

Fler barn utreds i skolorna berättar DN och jag undrar stilla vad det kan bero på. Jag har träffat många barn med diagnoser av olika slag och ibland är de klockrena, men ofta fungerar eleven utmärkt i en lugn miljö med mycket stöd av vuxna. Vissa behöver en hand på ryggen, andra behöver bara att man sitter bredvid så att de kan "tanka" lite  trygghet, alla behöver de struktur och få intryck. Att elever inte får adekvat hjälp i skolan utan diagnos är vansinne. 

Självklart blir det följder när det ständigt sparas in på skolan. Många elever i varje klass, få resurser i form av extra vuxna, stressade lärare som får allt mer att göra. Jag tycker inte att det är konstigt att elever som inte klarar av situationen ökar. Skyll inte bara på barnen, fundera på hur deras inlärningsmiljö ser ut.

Jag har haft många elever som fått diagnos, medicineras och mår fantastiskt mycket bättre. Jag har dock haft ännu fler elever som blir både lugnare och tryggare när de kommer till vår mycket lugna miljö med många, trygga vuxna med olika yrkesroller.

Leta inte bara fel hos ungarna. Man kan inte spara, spara, spara, spara och sedan tro att allt ska vara frid och fröjd.

Dags att knyta sig! Har kommit hem från en trevlig kväll med kollegorna. Eftersom det är bokklubb imorgon måste jag läsa ut Om Gud av Jonas Gardell som ska diskuteras. Blir mindre religiös för varje sida och då har jag aldrig varit troende. Samtidigt är det en intressant bok. Diskuterade den lite med min kollega som definitivt är troende och våra grundtankar var i princip de samma. Bibeln är en gammal bok som dessutom ger motstridiga budskap. Självklart kan man inte följa den bokstavligt.

Imorgon har jag fått ledigt för att plugga. Måste fixa mina sista poäng så att jag inte blir av med jobbet...