Idag har det varit full fart hela dagen! Jag har lustiga elever. De ber om att få lära sig mer än jag tänkt. Idag önskade min mini-grupp i engelska att få lära sig fler starka verb. Vi satt och läste dem högt tillsammans och skrattade åt all tungvrickning. Olika modersmål ger olika svårigheter och det är härligt att de är så trygga att de vågar pröva och skrattar med och åt både sig själva och andra om det blir fel. Det gillar jag!

Dags för SO och i måndags när vi pratade lite EU-val kom önskemålet att få veta mer om de svenska partierna. Visserligen får de inte rösta i EU-valet eftersom de inte är svenska medborgare, men de ville ändå veta lite mer. 2011 får de i alla fall rösta i kommunalvalet de flesta av dem.

Jag kopierade bilder på alla partiledare, alla partisymboler och sedan gick vi kort igenom vilka partier och block som finns. Vågade inte ge mig in så mycket på vad alla partier står för, men lite pratade vi. Höga skatter kontra låga, statlig makt kontra individen osv.

Sista halvtimmen testade vi att spela Alias, ett spel där man ska förklara ord för varandra. Jag köpte en resevariant i helgen. Bra spelidé, men alldeles för svåra ord för mina nybörjare. De försökte dock och levde sig verkligen in i spelet och jäklar vad de fuskade. De bytte kort hej vilt, skrattade hysteriskt åt varandra, hetsade de andra lagen. Galen ljudnivå! Kollegan i klassrummet bredvid kom in och frågade vad vi sysslade med. Kul hade vi helt klart! Ska nog ta och göra lite egna kort som är bättre anpassade efter deras ordförråd!

Jag gillar verkligen mina elever! De är glada, spontana och vill lära. Tycker de att något är konstigt är de inte rädda att ifrågasätta och diskutera och det tycker jag är bra. De börjar också bli väldigt trygga i gruppen och är schyssta mot varandra. Nästa år kan bli hur bra som helst!

Vill återknyta till de senaste dagarnas debatt om elitklasser. För att få förstahandsinformation tog jag mig en titt på Björklunds nyhetsbrev.

"Alla elever har rätt till stimulans och stöd i grundskolan. Det gäller både elever som har svårt att hänga med i undervisningen och elever som snabbt når kunskapsmålen. Men tyvärr har det funnits ett starkt motstånd inom skolpolitiken mot att låta duktiga elever gå vidare när de har klarat målen i ett ämne.
Jag anser att det nu är dags att göra upp med den socialdemokratiska jantelagen inom skolpolitiken. Självklart ska även duktiga elever få gå vidare och fördjupa sina kunskaper".

Jag håller helt med Björklund (förutom delen med jantelagen då...) och egentligen förstår jag inte vad han menar inte skulle gå att genomföra inom den existerande grundskolan. Jag har mött få elever som når topbetyg i alla ämnen. Självklart ska de uppmuntras att gå vidare inom de ämnen de är duktiga, men de ska också uppmuntras att vidga sina kunskaper i alla ämnen. Jag ser en fara i en alltför snäv utbildning inom grundskolan då denna skolform ska vara just en grund för framtida studier. Jag har inte träffat på någon elev i år 6 eller 7 som redan är fullärda i alla de ämnen som erbjuds på högstadiet. 

Vem är då en begåvad elev? Är man atomatiskt begåvad om man är duktig på matematik? Är man mer intellgent om man går naturvetenskapligt program än något annat gymnasieprogram? Det luktar lite gammaldags kunskapssyn minst sagt. 

Jag skulle inte vilja vilja säga att intelligensnivån är lägre på IV än på något annat program. Vilka är egentligen dessa sk. elitelever? Kanske är de extra begåvade när det gäller studier, men socialt kan de ha mycket att lära. Jag kanske är naiv, men jag vill tro på en skola för alla trots att mitt jobb på IV tydligt visar att så inte är fallet. Ungar mognar olika snabbt och intelligens kan ta sig uttryck på olika sätt. Att sortera och värdera så tidigt är onödigt och skrämmande.Så himla stor skillnad är det inte på ungarna i en högstadieklass.

Eleven jag pressade till att göra ett bra val för några dagar sedan gjorde just detta. Precis som det påpekades i kommentarerna till inlägget har inte alla möjligheten att välja studier och betyg och det är helt okej. Alla har dock möjligheten att göra val som gynnar dem istället för val som försämrar läget. Att välja att rita när man kan ta betyg är i de flesta fall ett dåligt val. Dock inte i alla. Det kan vara så att eleven insett att han eller hon inte är redo att lämna IV:s trygga värld utan måste utvecklas lite till. Att inte få betyg kan då vara ett medvetet val.

Just den här ritande eleven gjorde dock ett bra val. Han har redan gått hos oss i två år och utvecklats enormt mycket. Han är en väldigt smart kille och bör klara gymnasiet galant. I onsdags efter vårt samtal var han först lite sur. Vi tog ett snack till så att jag än en gång kunde göra klart för honom att jag inte hade pressat honom om det inte var så att han är en riktigt smart och duktig elev. Det får inte att ställa krav på någon elev om man inte har en god relation som bygger på ömsesidig respekt. Vi har gått några ronder de här två åren, men vi gillar varandra. Han kom ganska glad till skolan igår. Vi tog ett uppföljningssnack och gjorde en deal, han skulle få testa ett nytt nationellt prov eftersom det förra inte gick så bra. Han hade en väldigt jobbig period just då och kunde inte fokusera alls. Nu var han redo. Jag letade fram ett gammalt texthäfte och han satte igång. Vi avslutade gårdagen med att prata igenom texterna i häftet och konstaterade båda att provet med all sannolikhet skulle gå galant. Efter en snabb frukost imorse började han med provet och det verkar ha gått bra. Håll era tummar!

Det här att ställa rimliga krav är svårt. Det handlar om en fingertoppskänsla som är ganska klurig. I teamet kring våra elever ingår personal med olika kompetenser. Förutom lärare finns en beteendevetare, en speciallärare, en socionom förutom den "vanliga" elevhälsan bestående av kurator och skolsköterska. Vi lägger upp strategier gemensamt för att eleverna ska nå så långt som möjligt och vi har regelbundet handledning där vi diskuterar hur vi ska bemöta elever och hur vi ska organisera vårt arbete.

Visst är det så att alla inte klarar "hårda tag" och alla ska inte heller behandlas på samma sätt. En annan elev gjorde sitt nationella prov idag. Hon har skjutit upp det väldigt länge nu. Provet skulle ha genomförts i februari. Jag vet att hon har väldig ångest inför prov, speciellt prov där hon måste skriva. Visst hade vi kunnat bestämma att hon skulle få slippa som hon alltid fått göra förut under sin skoltid, men det vore att göra henne en björntjänst. Steg för steg har hon byggt upp sin självkänsla och sitt självförtroende. Hon satt rätt länge med provet och ville ge upp ett flertal gånger. Nervositeten gjorde att hon låste sig ibland. "Jag fattar inte det här jävla diagrammet" skrek hon och reste sig för att gå. Jag fick ner henne på stolen igen. Lite pepptalk, "du är skitbra, du fixar detta, ta tre djupa andetag och titta på diagrammet igen. Vilket ord ska du leta efter?" Hon lyckades med frågan och gick vidare. Redo att ge upp vid varje fråga. Hon är ju så kass. Självklart skulle hon inte klara provet. Hon upprepade detta mantra om och om igen "jag är kass, jag är kass, jag är kass" medan jag upprepade ett annat "du fixar detta, du är bra".

När det var två frågor kvar orkade hon inte mer. Hon grät ut sin frustration och jag försökte trösta. Vi tog en paus och gick ner till klassen, gjorde en deal med henne mentor om att han skulle hjälpa henne efter lunch. Hon kom tillbaka, gjorde frågorna och gick hem med ganska lätta steg tillslut.

Vi måste våga ställa krav, rimliga krav som eleverna kan nå. Alla måste få stöd att våga och att därmed utvecklas. Det här har ingenting med Björklunds hårdare krav att göra. Det är inte hårda krav vi ska ställa utan rätt krav. Krav kan bara ställas utav den som bryr sig om. Det handlar inte om att vara hård utan att vara mänsklig. Att se varje elevs kapacitet och hjälpa honom eller henne att nå så långt som möjligt.

Nu är både jag och mina elever värd en skön helg. Ska bara rätta en hög med prov först. Nackdelen med att eleverna övertalas att prestera är nämligen att jag får mer att rätta, men det är det helt klart värt!

Har just haft ett ganska hetsigt pepp-talk med en av mina elever. Det handlade om eget ansvar som är det vi behöver arbeta mest med i alla våra grupper. Hade våra elever inte träffat på så många hemska människor skulle de haft MVG i alla ämnen. Minst.

Dagens lektion: svenska

Eleverna kommer in. Jag kör en runda och alla får berätta vad de tänker arbeta med. Killen jag senare samtalade med valde att läsa sin bok. Bra val. Efter tio minuter tröttnar han och börjar prata med en kompis. Jag påminner honom om hans val, att läsa och om hans mål,  betyg i svenska.

Några minuter senare hjälper han sin kompis med matten. Okej, men inget superval. Han går sedan ut från klassrummet och sätter sig i ett av grupprummen.

Efter lektionen gick jag in till honom. Jag frågade honom hur han tänkte och varför han hade gjort valet att gå ut från klassrummet och rätta sig att rita. "Vaddå det spelar väl ingen roll vad jag gör jag får inget jävla betyg ändå" sa han. "Du har alltid ett val det vet du" sa jag "nu valde du att inte arbeta med svenskan. Glöm inte att det är du som bestämmer vad det står i ditt betyg i juni. Det är du som måste göra rätt val" fortsatte jag. "Jo men läraren X sa att..." Jag avbröt honom och upprepade "strunta i vad andra gör, du ska göra bra val eftersom det är du som bestämmer vad du ska få för betyg" "Jo men alla andra..." försökte han. Jag upprepade "strunta i vad andra gör, du ska göra bra val eftersom det är du som bestämmer vad du ska få för betyg"

Det är min övertygelse att alla elever måste bli medvetna om att de hela tiden gör val och att dessa val kan vara bra eller dåliga för dem själva. Jag hävdar inte att det aldrig är någon lärares fel att det går dåligt för en elev eller någon annans heller för den delen, men jag tror att det är väldigt lätt att skylla på andra istället för att ta ansvar själv.

Jag tror att alla mina elever har kapacitet att nå betyg, men det måste vilja de själva och de måste vara beredda att arbeta hårt. Det kommer inte att trilla ner ett G i huvudet på de utan att de jobbar häcken av sig.

Alltid när det finns ett val brukar jag hålla mina händer framför mig som vågskålar och tydligt visa att den ena handen betyder t.ex. att arbeta med svenskan och den andra t.ex. skicka sms till en kompis. Jag väger dessa alternativ fram och tillbaka och säger "okej nu måste du välja plugga eller sms:a, hm vad ska du välja?"

Ibland tror jag att de är rädda för att få G eftersom det betyder att de måste lämna den lilla trygga värld som IV innebär och ge sig ut i den stora, hemska världen som de inte känner sig redo för. De väljer då att misslyckas och det är också ett val.

Det finns alltid ett val det gäller "bara" att välja det som är bra för dig!

Kände mig lite somrig idag och tog på mig en klänning till skolan. Reaktionerna bland eleverna lät inte vänta på sig när "jeans och t-shirtfröken" såg annorlunda ut. De tyckte att jag såg ut som en elev. Är det en komplimang eller en förolämpning? Som nybliven 35-åring valde jag att tolka det som en komplimang...;-)

Vilken intensiv dag det har varit och den är långt ifrån över. Ska ta mig en promenad till flyktingmottagningen och träffa "våra" handläggare för samtal om våra elever. Vi måste börja planera ordentligt inför hösten. Några av dem fyller 20 och ska vidare till andra skolformer, andra ska stanna hos oss men vidga sina vyer lite inne på gymnasiet. Vi får se hur det blir!

Det har blivit väldigt få pauser idag. En av tjejerna hade med sig irakisk mat och vi åt lunch tillsammans. Väldigt gott! Måndagar är dessutom alltid en "rivstartsdag". Alla jobbar på som bara den och det blir väldigt intensivt. Kul med elever som vill lära, men man känner sig väldigt splittrad ibland när alla pratar rakt ut på en massa språk och dessutom rycker och drar för att få min hjälp och uppmärksamhet. Jag gillar det, men det är helt klart intensivt och efter en sådan här dag är jag minst sagt kokt i skallen.