Jag tror på lovebombing som uppfostringsmetod. Både hemma och på jobbet faktiskt. Det finns inget som funkar så bra på arga tonåringar som äkta smicker, bara det kommer från hjärtat.

Hemma lyckas lovebombingen riktigt bra. Storebror är helt säker på att han är både snabbast, starkast och sötast i världen. Han är också bäst på att rita hajar. Lillebror är bäst på att hoppa, sjunga, pussla och är dessutom också snabbast och sötast i världen. Försöker tänka på att ge konkret beröm och inte använda ordet duktig.

Tyvärr är de också envisast i världen och tjat blir därför ganska vanligt förekommande, i alla fall på morgonen.

Läste om psykologen Martin Forster i DN och jag önskar verkligen att jag följde hans råd varje dag. Vissa dagar blir det konfliktfyllt på morgonen och det är egentligen aldrig barnens fel. Vi föräldrar blir bara irriterade när vi har bråttom och det är vi som behöver ställa väckarklockan så att vi får tillräckligt med tid, inte barnen. Några gånger har jag gjort som Martin förespråkar, skitit i konflikten, skitit i tidspressen och visserligen kommit sent till jobbet, men lämnat lite lyckligare barn. Faktum är att vi oftast väljer att lyssna på barnen, jag har nästan aldrig lämnat ledsna ungar på dagis.

Välj dina strider, säger Martin Forster och det är nog väldigt viktigt både med ungarna hemma och ungarna på jobbet. Spelar det någon roll, brukar jag fråga mig själv innan jag tar strid. Ganska ofta blir svaret nej.

När Storebror låg i magen satt jag och maken och spekulerade kring ett worst case scenario, ett barn med alla våra dåliga egenskaper. Den ungen hade inte varit rolig att träffa kan jag lova. Nu blev det inte riktigt så som tur är!

Det är dock alltid roligt att hitta saker hos grabbarna som kommer från någon av oss, bra eller dåliga. Storebror har t.ex. ärvt mitt tålamod, eller brist på tålamod snarare. Jag kan ibland lägg band på mig, men det händer att jag skriker och svär åt datorn eller något annat som trasslar. Storebror är precis likadan. För honom kan det kanske vara okej, men jag är snart 25. Dags att mogna kanske...

Lillebror har också fått mitt humör. Han blir så förbannad att han nästan tuppar av och börjar han gråta och hulka kan han rätt ofta inte hejda sig.

Båda ungarna har också ärvt makens taskiga hörsel, som han själv kallar bra koncentrationsförmåga. Om de tittar på tv, sitter vid datorn, eller bara har drömt sig bort är det i princip omöjligt att nå dem. Det kan göra mig tokig. Det lustiga är att maken, som själv är klart värst, också blir vansinnig när ungarna inte svarar på tilltal. Lite roligt!

"Satsa på kärleken - inte fasaden" heter en artikel i dagens DN som handlar om Rebecka Edgren Aldén och Tinni Ernsjöö Rappe som skrivit boken Skriet från kärnfamiljen. 

Tinni har tidigare skrivit bl a Diagnos Duktig: handbok för överambitiösa tjejer och alla andra som borde bry sig  

Jag känner igen mig i beskrivningen av bokens problematik. Det är så himla lätt att prioritera fel. Hur många barnfria helger har vi inte hamnat på bygg- eller möbelvaruhus eller kanske hemma fixandes med något vi borde göra. I somras hamnade vi verkligen i "könsrollsfällan" då maken fixade badrum och jag passade barnen. Ingen av oss var särskilt lycklig.

Jag känner också igen det dåliga samvetet när jag började jobba när Lillebror var nio månader eftersom jag inte stod ut hemma efter två täta mammaledigheter som nästan blev en lång.

Kors i taket för denna helg när vi faktiskt tog det ganska lugnt, gick på bio, lagade god mat. Visserligen blev det en hysterstädning på söndagen innan mamma och pappa kom med barnen, men vi skötte oss i alla fall hyfsat.

Det gäller att prioritera det viktigaste, familjen och kärleken även om det skulle vara himla kul med ett nytt kök... ;-)

Igår pratade jag med en kollega och när hon frågade hur det var med barnen sa jag att jag faktiskt inte vabat på fyra veckor.  Säg aldrig så, sa hon.

En timme senare ringde min mobil. Det var dagis som sa att Lillebror hade spytt.

Bara att åka dit och hämta en väldigt liten pojke.

På eftermiddagen började jag känna mig kass och spydde. Från Bokklubbsträffen droppade vi av en efter en. Tillslut var det tre av sju kvar. Det går inte så bra när småbarnsföräldrar ska försöka träffas.