Ute är det fantastiskt fint. Snö och sol. Vi sitter inne och är sjuka. Himla kul. Imorgon ska mamma komma hit vilket betyder att det måste städas. Ibland önskar jag att det kom hit en städerska ibland. Det hade varit fantastiskt!

Ska ta tag i det nu! Att städa alltså, inte fixa städerska...

Hyfsat mycket vatten har gått åt i helgen. Är inne på den sjunde maskinen tvätt. Mycket spyiga lakan har det blivit. Underbart!

Vi fortsätter vår stafettsjukdom i familjen. I veckan har maken legat i influensa. Igår kände han sig lite bättre. Skönt tänkte vi. I natt spydde lillebror och i morse spydde jag. Nu verkar det vara hyfsat lindrigt för mig och förhoppningsvis får lillebror behålla den skorpa han knaprat i sig.

Tänker på Linda Skugge och hennes fobi för spyor. Egentligen är det rätt smart att lägga plastsäckar överallt som hon skriver att hon gör, men vi har en ful skinnsoffa som är lätt att torka av. Funkar också.

Nu luktar hela huset spy och tvättmaskinen går för fullt.

Härligt med helg...

Idag är det 12 år sedan min man och jag träffades. Detta skulle firas och barnvakt bokades. Nu ligger maken i influensa. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Typ aldrig...

Just nu springer Lillebror omkring och skriker INTE MAMMA INTE MAMMA INTE MAMMA. Det är med andra ord min tur att sova bredvid honom. Fattar inte vad jag ska göra, vad jag än gör blir det fel.

Ska bara samla lite kraft innan jag går in till honom igen.

Nu verkar han ha lugnat sig lite.

Wish me luck!

Idag har Storebror klippt sig själv. Halva luggen är borta. Han har varit snyggare... Nu har han saxförbud. Lillebror hann jag stoppa innan det gick för långt. Får ringa frisören och be henne om en reparationsklippning!

Nattningar hos oss mäts i antal Norah Jones låtar. Varje kväll sedan Storebror var liten har den här cd:n sövt både honom och oss, senare också Lillebror. Snora Jos brukar de kalla henne och hon är en förutsättning för en lugn och skön insomning.

Idag tog nattningen hela tio Norah Jones. Storebror somnade visserligen redan efter fem och snarkade som en galning. Lillebror låg och klappade mig (plötsligt väldigt populär då pappa inte var hemma) och småsjöng för sig själv innan han slocknade.

Tack kära Norah för hjälpen!

Vi har knappt har några pengar efter att de höga räntorna före jul gjorde att drygt 15 000 drogs den här månaden. Vi har inte heller speciellt mycket tid. Eftersom vi är dumma i huvudet är maken därför och köper garderober och bokhylla till grabbarnas rum så att vi garanterat slipper ta det lugnt när de ska vara hos farmor och farfar i helgen.

Skämt åsido. Vi behöver få ordning deras rum. Sakta men säkert håller vi på att förvandla vår gamla stuga till  det hem vi vill ha. Samtidigt suktar jag efter husen som ska byggas några hundra meter bort, men jag har inte 3 miljoner över.

Trots allt tycker jag om vårt gamla skruttiga hus med obefintlig takhöjd och uppgrävd trädgård. Ge oss några år så blir det perfekt!

Det finns en sak med mig som jag vet retar gallfeber på min käre make. När jag kommer på något som måste göras måste jag göra det med en gång. Nu ikväll hittade jag en lapp från dagis som vi fick för drygt en vecka sedan där det stod att Lillebror ska ha med sig foton på sin familj till temaarbetet. Då var jag självklart tvungen att sätta mig vid datorn, leta bilder, ladda upp på fotoaffärens hemsida och beställa. Trots att det var världens dummaste tid, snart läggdags, fortsatte jag att leta foton på grabbarna med olika släktingar som jag tänkt sätta upp i deras rum hur länge som helst.

Vår bästa tid är nu...

Heder åt maken som inte kommenterade detta, i alla fall inte med orden. Blicken var lite svartare än normalt dock...

Ännu en INTE-Mamma-kväll när Lillebror var helt hysterisk för att jag skulle byta hans blöja och ta på pyjamas och inte pappa. Vi kör strikt varannan-kvälls-schema, men det blir ofta konflikt, främst med Lillebror just nu.

Mina väninnor brukar ofta beklaga sig över hur jobbigt det är att deras barn är så mammiga. Jag suger åt mig minsta antydan till mammighet.

Ibland känner jag mig som den absolut sämsta mamman i världen. Andra gånger är jag glad över att vara gift med en så fantastisk man som tillbringar så mycket tid mer våra barn.

Vi diskuterade kvalitetstid och kvantitetstid idag och vi kör helt klart med kvantitetstid eftersom vi tror att det är det som är kvalitet. Faktum är att den värsta anti-mamma hysterin lägger sig när vi är hemma mycket hela familjen.

Lillebror låg i sängen med sin fot i munnen. Vig!

Vad gör du vännen, frågadejag.

Jag bitej på mina naglaj, svarade han.

Men gubben det kan du inte göra, sa jag, det är lite äckligt.

Då sträckte han fram foten mot mig och sa: Mamma, kan du bita på mina naglaj då?

Generöst!

...är inte något jag behärskar. För jag vet inte vilken tur i ordningen åkte jag och handlade med båda ungarna en fredag efter dagis. Hur dum får man vara? Det kan inte gå annat en fel.

Vi började i leksaksaffären, så långt allt väl. Skulle inhandla en present till morgondagens barnkalas (helgnöje för småbarnsföräldrar?!) samt mutpresenter till grabbarna. Jag som aldrig skulle varken muta eller hota mina barn har blivit rätt bra på båda sakerna. För att få tvätta ögonen i tid och otid när de hade ögoninflammation krävdes en muta. Så långt allt väl. Grabbarna valde (som vanligt) plastdjur. Vi drunknar i plastdjur hemma, men de är i alla fall hyfsat billiga. Nu blev det en krokodil och en rocka för storebror och en krokodil och en haj för lillebror. Allt väl så långt.

För att det skulle bli ännu lite mer vardagsedge handlade jag i en mataffär jag aldrig varit i tidigare, vilket medförde att det blev en hel del omvägar. Smart. Det fanns inga matvagnar för barn och de skulle därför dra varsinn korg. Inte läge att protestera. Sedan började det. Först fick jag inte lägga någon mat i lillebrors korg för där skulle krokodilen och hajen ligga. Trots detta började han själv lasta i allt möjligt och omöjligt. Bullens pilsnerkorv, potatis på burk, you name it. Han packade ner, jag packade upp. Han skrek, jag väste mellan tänderna att jag skulle lämna tillbaka hans djur om han inte skärpte sig. Det funkade ett tag. Då smet storebror iväg och innan jag hann fram till honom hade han stoppat lösgodis i munnen. Underbart. Mer hot västa mellan tänderna. Nu började tålamodet ta slut.

Dags för kassan. "Mamma du ska bäja mig" skrek lillebror för full hals. "Inte nu älskling" sa jag med ljuv stämma "mamma måste packa upp maten" (tre djupa andetag, räkna till tio) "Jag kan packa upp mamma" skrek storebror och välte sin korg så att matvarorna ramlade ut över hela golvet. När jag letade burkar under kassan vände jag mig om och såg lillebror bita i påsen med Gott & Blandat som skulle vara morgondagens lördagsgodis. Sekunder ifrån att den gick sönder och godiset gjorde matvarorna sällskap på golvet lyckades jag ta den ifrån honom. Mer skrik. (tre djupa andetag, räkna till tio).

Tillslut fick jag lugnat dem och började betala. Då hade grabbarna hunnit fram till en röd, stor bil som man kan klättra upp i. Självklart ska båda upp samtidigt, självklart utbryter slagsmål, självklart skriker de så att hela affären hör. (tre djupa andetag, räkna till tio).

Lyckades få ut två matkassar och två skrikande ungar till bilen på något sätt. (tre djupa andetag, räkna till tio)

Mmmmm, mamma du äj så gosij, sa Lillebror när jag nattade honom och kramade mig hårt, hårt.

Skönt med lite kärlek ibland och inte bara Neeeejjjj INTE mamma...

Idag är grabbarna om möjligt ännu mer snoriga, men så lugna och gulliga. De leker massor och har knappt bråkat alls. Eftersom det bara är knappt 16 månader mellan dem räknas de som pseudotvillingar. Innan Lillebror föddes läste jag en hemsk syskonbok av någon dansk forskare som verkade ha kommit fram till att alla ungar med eller utan syskon blir mer eller mindre störda. Det farliga med pseudotvillingar av samma kön var att de konkurrerar och tävlar för mycket samt att de kan bli så tighta att de inte träffar några partenrs utan lever med varandra. barnbarn kan man glömma med andra ord...

Hur är det då? Jo, de tävlar och konkurrerar en del, ofta både bits och slåss de. Tighta är de definitivt. På förskolan säger det att de märker att de leker mest med varandra om de varit hemma länge som över lov. Nu har Storebror bytt avdelning och det har gått över förväntan. De har båda hittat ett par tjejer att leka med, efetrsom de är roligast och sötast. Kanske behöver man inte vara så orolig gällande barnbarn ändå.

När någon av dem är lite ledsen brukar den andre fråga "Vij du ha en kjam?". "Jaaa" brukar den den ledsne svara och sedan kramas de rejält. När man kramas är det viktigt att låta "mmmmm" så att man visar att det är en ordentlig kram. "Säg mmmmm mamma" brukar Lillebror säga när han kramar mig.

Livet går upp och ner och idag går det trots diverse förkylningskrämpor upp!

Vi har ett strikt schema hemma. Både mamma och pappa nattar, en sover hos lillebror och en hos storebror. Den som sover hos lillebror gör storebror klar för sängen och tvärt om. Nästa dag gör vi tvärtom. Detta för att det värsta straffet i världen är att behöva ha något med sin mamma att göra.

Har just kämpat med en vansinnig tvååring som vägrat byta blöja och som jag inte får röra. Han skrek hysteriskt efter pappa och tillslut bröt jag ihop och gick iväg. Jag orkar inte med det här längre. Vad jag än gör vinner pappa. Det är både tröttsamt och ledsamt. Vad ska jag göra? Alla beklagar sig över sina mammiga barn och jag bara önskar att de kan välja mig någon gång. Är jag ensam om det här?

Just nu sover mina tre grabbar. Alla tre snarkar rejält! Fick köra ut maken i natt och hotade att ta hela semesterkassan till en snarkoperation. Hjälp vad han lät och då sover jag ändå med öronproppar för att ha någon chans att somna.

Tror nog att maken var hyfsat trött efter dagens maratondag med sjuka barn. Blir de inte friska snart blie det min tur. Det är helt klart så att om något tak ska höjas och jämställdhetsbonus betalas ut så borde det utan tvekan gälla den tillfälliga föräldrapenningen. Okej att det blir jobbigt för arbetsgivaren om kvinnan är hemma ett år eller mer med ett barn, men då går det i alla fall att hitta en stabil vikarie. Det här jäkla vabandet som gör att det sällan bir en hel arbetsvecka under vinterhalvåret måste vara mycket mer irriterande.

Nu delar vi väldigt lika, möjligen är maken hemma lite mer, men jag tycker ändå att det känns som om jag missköter mitt jobb. Hade jag varit hemma varje gång barnen var sjuka vet jag inte hur min chef skulle kunna vilja ha kvar mig. Dessutom skulle jag knappt få någon lön då ersättningen bara ger en bråkdel av det som dras från lönen. Nu är det visserligen extra illa för lärare eftersom vår veckoarbetstid är 45 timmar och varje dag värd lite mer än en vanlig arbetsdag, men ändå.

Fram för kvoterad föräldraledighet, samt höjt tak och jämställdhetsbonus för dem som delar lika på den tillfälliga föräldrapenningen!