Dags att bestämma sig!
Imorgon är det val och jag hoppas att valdeltagandet blir bättre än vid tidigare val till EU-parlamentet. Jag har svårt att förstå dem som inte röstar och tycker att argumentet "men jag vet ju ingenting" är rätt pinsamt. Ta reda på det du behöver veta då. Hur svårt kan det vara?
Ganska svårt tydligen. Två av mina närmaste vänner kläckte ur sig att de inte tänker rösta när vi diskuterade valet på förra veckans bokklubbsträff. Tror att argumentet att Sverigedemokraterna troligen mobiliserat en hel del väljare var det som möjligen kan få dem att rösta. På något annat. På många sätt att detta val viktigare än riksdagsvalet. I Europaparlamentet ingår alla partier i större grupperingar och kan påverka på sätt som vi kanske inte vill ställa upp på.
Hur en fjärdedel av befolkningen kan ha missat valet helt är för mig helt ofattbart. Om inte detta är en kris för demokratin så vet jag inte vad som är det.
Läste att Schymans hemlige sponsor är Benny Andersson.
"Eftersom jag sympatiserar med Gudrun Schymans envetna kamp för jämställdhet, så erbjöd jag mig att försöka hjälpa till genom att erbjuda finansiellt stöd till en annons, som berättar om hur man kan gå tillväga när färdigtryckta röstsedlar saknas" står det i hans pressmeddelande.
I GP står också följande:
"En genomgång som Aktuellt gjort visar att var tionde kandidat till EU-parlamentet från de sju riksdagspartierna samt från Piratpartiet, Junilistan och Sverigedemokraterna tar emot pengar från andra håll än från sitt parti. Organisationer, företag, föreningar och privatpersoner lättar på plånboken."
Är detta bra eller dåligt? På ett sätt får jag lite hemska USA-vibbar där pengar är väl avgörande för valets utgång. Samtidigt har speciellt de små partierna svårt att få in sina representanter och vad man än tycker om dessa partier fyller de en viktig funktion. Jag tror nämligen att dessa mer eller mindre enfrågepartier säkerställer utvecklingen i de mer etblerade partierna. De kan inte luta sig tillbaka utan måste aktivt arbeta med att förnya sin politik så att den anpassas till verkligheten.
En bra sammanfattning av vad partierna står för finns här. Tyvärr finns inte alla partier med, men sammanfattningen är konkret. Imorgon är det dags att rösta. Kryssa också!
Ganska svårt tydligen. Två av mina närmaste vänner kläckte ur sig att de inte tänker rösta när vi diskuterade valet på förra veckans bokklubbsträff. Tror att argumentet att Sverigedemokraterna troligen mobiliserat en hel del väljare var det som möjligen kan få dem att rösta. På något annat. På många sätt att detta val viktigare än riksdagsvalet. I Europaparlamentet ingår alla partier i större grupperingar och kan påverka på sätt som vi kanske inte vill ställa upp på.
Hur en fjärdedel av befolkningen kan ha missat valet helt är för mig helt ofattbart. Om inte detta är en kris för demokratin så vet jag inte vad som är det.
Läste att Schymans hemlige sponsor är Benny Andersson.
"Eftersom jag sympatiserar med Gudrun Schymans envetna kamp för jämställdhet, så erbjöd jag mig att försöka hjälpa till genom att erbjuda finansiellt stöd till en annons, som berättar om hur man kan gå tillväga när färdigtryckta röstsedlar saknas" står det i hans pressmeddelande.
I GP står också följande:
"En genomgång som Aktuellt gjort visar att var tionde kandidat till EU-parlamentet från de sju riksdagspartierna samt från Piratpartiet, Junilistan och Sverigedemokraterna tar emot pengar från andra håll än från sitt parti. Organisationer, företag, föreningar och privatpersoner lättar på plånboken."
Är detta bra eller dåligt? På ett sätt får jag lite hemska USA-vibbar där pengar är väl avgörande för valets utgång. Samtidigt har speciellt de små partierna svårt att få in sina representanter och vad man än tycker om dessa partier fyller de en viktig funktion. Jag tror nämligen att dessa mer eller mindre enfrågepartier säkerställer utvecklingen i de mer etblerade partierna. De kan inte luta sig tillbaka utan måste aktivt arbeta med att förnya sin politik så att den anpassas till verkligheten.
En bra sammanfattning av vad partierna står för finns här. Tyvärr finns inte alla partier med, men sammanfattningen är konkret. Imorgon är det dags att rösta. Kryssa också!
En rättighet och skyldighet!
På söndag är det val till EU-parlamentet och jag tänker självklart rösta. Vilket parti det blir är jag inte hundra på, jag tvekar fortfarande mellan MP och F!
Jag är dock helt säker på att jag inte kommer att rösta på SD och bästa argumetet för att gå och rösta är just att andra partier ska ta plats i Europaparlamentet.
Jag är dock helt säker på att jag inte kommer att rösta på SD och bästa argumetet för att gå och rösta är just att andra partier ska ta plats i Europaparlamentet.
Det här med fördomar
Vad ska jag egentligen skriva om, tänkte jag när jag såg att Mymlan hade fördomar som Veckans Bloggtema?! Sedan började det snurra i skallen och jag insåg att hela mitt liv är fyllt med fördomar.
För några år sedan lämnade vi staden för förorten. Mina fördomar var många. Hur skulle jag kunna trivas där med alla Svenssons som hade hund, red och var hemma med sina barn medan papporna arbetade? Hur skulle jag klara av bonniga grannar som bjöd in sig själv på kaffe trots att vi inte hade något gemensamt?
Så flyttade vi in. Storebror var fyra månader och trots att jag ville ha ett hus hade jag ångest. Vem skulle jag umgås med hela långa dagarna? Jag körde långt med storebror skrikandes i bilen för att träffa vänner i stan, för här ute i obygden kunde det väl inte finnas någon som var lik mig? På BVC träffade jag en mamma som verkade trevlig. Hon bjöd med mig till Kyrkans bebissång. Skulle jag som inte är medlem i svenska kyrkan gå till församlingshemmet och sjunga sånger med en massa förortsfruar? Nästa fredag vågade jag mig dit. Jag lade lite exra pengar i fikakassan för att kompensera min uteblivna kyrkoskatt och när jag väl slappnade av hade jag riktigt trevligt. Alla mammor var trevliga och även om jag inte hade valt alla till mina vänner fanns det flera som jag träffade ganska ofta. Tur var väl det då jag knappt hann börja arbeta innan Lillebror gjorde entré. Den här gången fick vi till och med vara med i en riktig föräldragrupp och dagarna fylldes med lätthet.
När Storebror började på dagis träffade vi ännu fler trevliga människor i närheten och många mammor visade sig vara precis som jag. När vi var på utflykt förra veckan och en guide på muséet berättade att pojkar kunde ha klänning förr, "det kan de väl forfarande" replikerade en mamma blixtsnabbt. Där satt vi med våra rosaklädda grabbar och log mot varandra i samförstånd.
Och grannarna då? Är de lågutbildade bönder? Nej knappast. De har visserligen hund, katt och fyra ungar som de fick tidigt i livet, men helt olika oss är de inte. Vi umgås rätt ofta och deras barn är perfekta barnvakter. Jag känner mig lyckligt lottad som har grannar som alltid ställer upp.
Jag sökte ett nytt jobb när det var dags att lämna över Lillebror till sin pappa, för att slippa åka de drygt fyra milen till mitt gamla jobb. Det fanns få jobb att söka. Första intervjun: tio personer i ett rum som alla ville jobba med kriminella ungdomar i en tuff stadsdel. Ville jag det? Skulle jag verkligen arbeta med kriminella ungar? Det skulle jag aldrig klara. Jag fick jobbet och tackade nej.
Istället fick jag jobb på Individuella Programmet och där arbetar jag med ungdomar. Kriminella ungdomar. Jag har bara inte tänkt på dem som de, men visst skulle många av dem klassas som kriminella. De snattar, kör för snabbt, misshandlar folk, hotar jämnåriga och många har stående tider för drogtest för att få gå kvar i skolan. Andra är blattar med för mycket attityd som säkert skulle kunna skrämma vem de vill. Det spelar ingen roll. De är mina elever och jag tycker om dem alla.
Det finns också många fördomar om mig som lärare. Elever som alltid hatat lärare behöver lite tid för att bli av med de besvikelser de bär på. Elever som gått i skolan i andra länder behöver också omvärdera sin lärarbild vilket kan vara nog så svårt. Föräldrar, såväl svenska som utländska bedömer mig självklart efter de fördomar de har om lärare. Vi har väl alla haft lärare som gjort mer eller mindre galna saker. Tro mig, jag har hört alla historier. Det finns inte en fest utan att någon hyfsat dragen person gör mig ansvarig för alla hemskheter som alla lärare någonsin gjort.
Fördomar handlar om okunskap tror jag. Det är lätt att döma innan, men när man är mitt i det försvinner fördomarna. De har i alla fall försvunnit för mig. Jag har landat i förorten med mina bonniga grannar och mina kriminella elever. And I like it!
För några år sedan lämnade vi staden för förorten. Mina fördomar var många. Hur skulle jag kunna trivas där med alla Svenssons som hade hund, red och var hemma med sina barn medan papporna arbetade? Hur skulle jag klara av bonniga grannar som bjöd in sig själv på kaffe trots att vi inte hade något gemensamt?
Så flyttade vi in. Storebror var fyra månader och trots att jag ville ha ett hus hade jag ångest. Vem skulle jag umgås med hela långa dagarna? Jag körde långt med storebror skrikandes i bilen för att träffa vänner i stan, för här ute i obygden kunde det väl inte finnas någon som var lik mig? På BVC träffade jag en mamma som verkade trevlig. Hon bjöd med mig till Kyrkans bebissång. Skulle jag som inte är medlem i svenska kyrkan gå till församlingshemmet och sjunga sånger med en massa förortsfruar? Nästa fredag vågade jag mig dit. Jag lade lite exra pengar i fikakassan för att kompensera min uteblivna kyrkoskatt och när jag väl slappnade av hade jag riktigt trevligt. Alla mammor var trevliga och även om jag inte hade valt alla till mina vänner fanns det flera som jag träffade ganska ofta. Tur var väl det då jag knappt hann börja arbeta innan Lillebror gjorde entré. Den här gången fick vi till och med vara med i en riktig föräldragrupp och dagarna fylldes med lätthet.
När Storebror började på dagis träffade vi ännu fler trevliga människor i närheten och många mammor visade sig vara precis som jag. När vi var på utflykt förra veckan och en guide på muséet berättade att pojkar kunde ha klänning förr, "det kan de väl forfarande" replikerade en mamma blixtsnabbt. Där satt vi med våra rosaklädda grabbar och log mot varandra i samförstånd.
Och grannarna då? Är de lågutbildade bönder? Nej knappast. De har visserligen hund, katt och fyra ungar som de fick tidigt i livet, men helt olika oss är de inte. Vi umgås rätt ofta och deras barn är perfekta barnvakter. Jag känner mig lyckligt lottad som har grannar som alltid ställer upp.
Jag sökte ett nytt jobb när det var dags att lämna över Lillebror till sin pappa, för att slippa åka de drygt fyra milen till mitt gamla jobb. Det fanns få jobb att söka. Första intervjun: tio personer i ett rum som alla ville jobba med kriminella ungdomar i en tuff stadsdel. Ville jag det? Skulle jag verkligen arbeta med kriminella ungar? Det skulle jag aldrig klara. Jag fick jobbet och tackade nej.
Istället fick jag jobb på Individuella Programmet och där arbetar jag med ungdomar. Kriminella ungdomar. Jag har bara inte tänkt på dem som de, men visst skulle många av dem klassas som kriminella. De snattar, kör för snabbt, misshandlar folk, hotar jämnåriga och många har stående tider för drogtest för att få gå kvar i skolan. Andra är blattar med för mycket attityd som säkert skulle kunna skrämma vem de vill. Det spelar ingen roll. De är mina elever och jag tycker om dem alla.
Det finns också många fördomar om mig som lärare. Elever som alltid hatat lärare behöver lite tid för att bli av med de besvikelser de bär på. Elever som gått i skolan i andra länder behöver också omvärdera sin lärarbild vilket kan vara nog så svårt. Föräldrar, såväl svenska som utländska bedömer mig självklart efter de fördomar de har om lärare. Vi har väl alla haft lärare som gjort mer eller mindre galna saker. Tro mig, jag har hört alla historier. Det finns inte en fest utan att någon hyfsat dragen person gör mig ansvarig för alla hemskheter som alla lärare någonsin gjort.
Fördomar handlar om okunskap tror jag. Det är lätt att döma innan, men när man är mitt i det försvinner fördomarna. De har i alla fall försvunnit för mig. Jag har landat i förorten med mina bonniga grannar och mina kriminella elever. And I like it!
Länka på
Nu kan man Twinglyhora även på GP. Rätt kul att det går att länka tycker jag, även om det inte får bli för mycket av det goda...
Det här med ålder
I Bloggvärldsbloggen är veckans bloggtema ålder. Vem är egentligen gammal?
Idag satt en nittonårig elev och beklagade sig över att hon är så gammal. Hon flydde hit när hon läste sista året på gymnasiet i sitt hemland, men här fick hon börja om. Hon har varit här i ett år och fyra månader och är fantastiskt duktig. I höst börjar hon naturvetenskapligt program. Hon känner sig gammal, inte för att hon kommer att studera med sextonåringar, men för att hon skulle ha gått på universitet om hon fortfarande varit kvar i Bagdad. Eftersom hon är assyrier kunde hon inte vara kvar.
Jag fyllde nyss 35 och kände mig plötsligt väldigt gammal. Jag är en sucker för ålderskriser. När jag var 20 hade jag en "hjälp vad ska jag bli kris" vid 25 var den utbytt till en "ska jagv erkligen arbeta med det här hela livet kris" vid 30 var det en "alla andra skaffar barn och jag vill inte kris" nu var det mer ett konstaterande "jag börjar bli gammal". End of story, Inte mycket att göra åt. Bara att bryta ihop och komma igen.
Om jag säger till mina elever att jag känner mig gammal skrattar de bara och säger: "Nej du är inte gammal, du är jätteung". Så, vem bestämmer egentligen vem som är gammal? Ligger det i betraktarens ögon eller ska vi lyssna till oss själva?
Det där med ålder är lurigt. Det finns ungdomliga 55-åringar och lastgamla 25-åringar. Kanske handlar ålder bara om vår inställning?
Idag satt en nittonårig elev och beklagade sig över att hon är så gammal. Hon flydde hit när hon läste sista året på gymnasiet i sitt hemland, men här fick hon börja om. Hon har varit här i ett år och fyra månader och är fantastiskt duktig. I höst börjar hon naturvetenskapligt program. Hon känner sig gammal, inte för att hon kommer att studera med sextonåringar, men för att hon skulle ha gått på universitet om hon fortfarande varit kvar i Bagdad. Eftersom hon är assyrier kunde hon inte vara kvar.
Jag fyllde nyss 35 och kände mig plötsligt väldigt gammal. Jag är en sucker för ålderskriser. När jag var 20 hade jag en "hjälp vad ska jag bli kris" vid 25 var den utbytt till en "ska jagv erkligen arbeta med det här hela livet kris" vid 30 var det en "alla andra skaffar barn och jag vill inte kris" nu var det mer ett konstaterande "jag börjar bli gammal". End of story, Inte mycket att göra åt. Bara att bryta ihop och komma igen.
Om jag säger till mina elever att jag känner mig gammal skrattar de bara och säger: "Nej du är inte gammal, du är jätteung". Så, vem bestämmer egentligen vem som är gammal? Ligger det i betraktarens ögon eller ska vi lyssna till oss själva?
Det där med ålder är lurigt. Det finns ungdomliga 55-åringar och lastgamla 25-åringar. Kanske handlar ålder bara om vår inställning?
Intressant om invandring
Lyssnade på P4 Göteborg på vägen hem och där sändes en intevju med fyra invandrare som kommit hit under 60- och 70-talet. Ett par från Italien som arbetade på SKF, en man från forna Jugoslavien som arbetade på Volvo Torslanda och en kvinna som kom som politisk flykting från Chile 1977. De som arbetskraftinvandrade kom till Sverige på 60-talet. De fick jobb efter en vecka i Sverige, utan att kunna svenska. De kunde försörja sig själva och lärde sig också språket på egen hand och tillsammans med svenska kollegor och vänner.
De beskrev ett Sverige som förändrats mycket. Ett solidariskt land som öppnade sin dörr för människor från andra länder och som intresserade sig i deras liv. Den chilienska kvinnan berättade om grupper av svenskar som skapade vänföreningar och aktivt tog hand om de människor som kommit hit. Vad hände? undrade hon. Det finns knappast några vänföreningar som tar hand om somalier eller irakier bestående av svenskar nu. Vart tog soldariteten och medmänskligheten vägen?
En stor skillnad som de tre som arbetskraftinvandrat påpekade är självklart att det är mycket svårare att få jobb nu. Finns det någon som efter en vecka i Sverige får ett "riktigt" arbete? Istället blir invandrare och flyktingar beroende av myndigheter för att kunna försörja sig och därmed hamnar de i underläge. Hur ska man komma till rätta med det?
De beskrev ett Sverige som förändrats mycket. Ett solidariskt land som öppnade sin dörr för människor från andra länder och som intresserade sig i deras liv. Den chilienska kvinnan berättade om grupper av svenskar som skapade vänföreningar och aktivt tog hand om de människor som kommit hit. Vad hände? undrade hon. Det finns knappast några vänföreningar som tar hand om somalier eller irakier bestående av svenskar nu. Vart tog soldariteten och medmänskligheten vägen?
En stor skillnad som de tre som arbetskraftinvandrat påpekade är självklart att det är mycket svårare att få jobb nu. Finns det någon som efter en vecka i Sverige får ett "riktigt" arbete? Istället blir invandrare och flyktingar beroende av myndigheter för att kunna försörja sig och därmed hamnar de i underläge. Hur ska man komma till rätta med det?
Ännu en valtest!
Gjorde DN:s test inför EU-parlamentet. Då F! inte var med hamnade jag närmast Miljöpartiet, vilket inte överraskade mig alls. Längst stod jag ifrån Folkpartiet. Inte heller överraskande. Skrämmande att så få ens vet att det är val med tanke på att EU påverkar oss så mycket. Konstigt är det dock inte. Media har uppmärsammat valet väldigt lite. Det är egentligen först sista veckan som det rasslat till lite. Politikerna har inte heller varit direkt aktiva, det gäller för dem att slutspurta rejält! Jag har i alla fall beställt material av valet från Riksdagen och ska köra lite info för mina elever. Några av dem har i alla fall rätt att rösta även om de är många av dem som inte fyllt 18 eller saknar svenskt medborgarskap och därmed inte har rösträtt.
Jag, ett vrak!
Jag somnade, som vanligt på fredagar, hos grabbarna när jag nattade dem. Vacklade upp strax efter nio och gick direkt till mig egen säng. Tänkte att jag skulle läsa lite, men efter tio sidor slockande jag. Det är maj och det märks! Jag är stressad och enormt snurrig. Igår glömde jag ett möte med IVIK-kollegor vilket kanske var bra för mina elever som fick lite TLC, men det känns ändå rätt dumt. Tilläggas kan att min väldigt strukturerade kollega är hemma med nyfött barn så min snurrighet tar liksom över. Annars är han struktur och jag kreativitet. Han är lugn och jag exploderar med jämna mellanrum när jag tycker att eleverna är ute och cyklar.
Lärarpanelen denna vecka handlade om att slappna av och finna energi. Nu i maj märks det ganska tydligt att jag inte är så bra på det som jag borde vara. Nästa vecka är det långhelg och om en månad åker vi till Turkiet. Hoppas bara att jag inte snurrar till det för mycket innan dess...
Oj så det kan bli!
Gjorde Aftonbladets test "Så borde du rösta i EU-valet" och kom fram till att det parti jag tänker (tänkte?) rösta på kom först på sjätte plats. Mitt andra alternativ kom femma och det parti som jag egentligen tänkt rösta på, men inte vågar eftersom jag inte vet om de når de siffror de behöver för att få in en representant. Partiet i fråga är FI! och jag ser gärna att Gudrun Schyman kommer in i Europaparlamentet. Hon kan nog röra runt rejält!
Det lutar dock åt att det ändå blir MP trots att de kom först på sjätte plats på listan efter både Piratpartiet och Junilistan som är två partier jag absolut inte kan tänka mig att rösta på. Kommer nog kryssa någon annan än Schlyter. Inte för at jag har något emot honom, men för att jag av princip alltid kryssar unga kvinnor. De behövs i vårt mansdomnerade samhälle.
Se där, det blev ännu ett feministiskt inlägg. Kanske skulle dessa inlägg få en egen mapp. Alltid retar det någon.
Och förresten kom Sverigedemokraterna absolut sist på min lista och det stämmer definitivt med mina åsikter. Se nu till att de inte kommer in i Europaparlamentet. Gå och rösta på något annat parti den 7:e juni!
Det lutar dock åt att det ändå blir MP trots att de kom först på sjätte plats på listan efter både Piratpartiet och Junilistan som är två partier jag absolut inte kan tänka mig att rösta på. Kommer nog kryssa någon annan än Schlyter. Inte för at jag har något emot honom, men för att jag av princip alltid kryssar unga kvinnor. De behövs i vårt mansdomnerade samhälle.
Se där, det blev ännu ett feministiskt inlägg. Kanske skulle dessa inlägg få en egen mapp. Alltid retar det någon.
Och förresten kom Sverigedemokraterna absolut sist på min lista och det stämmer definitivt med mina åsikter. Se nu till att de inte kommer in i Europaparlamentet. Gå och rösta på något annat parti den 7:e juni!
Sorgligt värre!
Hjälp vilken dag det har varit. Vet inte om det är gräset jag ska skylla på (inte det man röker då utan det som finns ute) men något har börjat sprida pollen något vansinnigt. Jag har gråtit mig igenom dagen och försökt förklara föär mina små IVIK-elever vad allergi är. Ganska svårt, men jag tror det gick fram. Först var de nästan lite oroliga och trodde att jag grät på riktigt.
Är fullproppad med mediciner, men ska ändå gå och försöka botanisera fram något mer effektivt på apoteket. Antar att det står en hel del gråtande människor i kö där. (i kö, på kö? Jag umgås så mycket med elever som pratar annorlunda att jag snart inte vet hur det ska heta egentligen...)
Ikväll ska jag gråta lite över ekologiska och färgglada barnkläder från Blingo hos min kära svägerska. Det nya sättet att umgås verkar vara en massa home-partyn. Lite sorgligt, men det är en av de få saker jag verkligen kommer iväg på. Spontan har jag gett upp att vara, nu är det planering som gäller. Var till och med på ljusparty hos grannens syster för ett tag sedan. Hur desperat efter egentid är man då?
Är fullproppad med mediciner, men ska ändå gå och försöka botanisera fram något mer effektivt på apoteket. Antar att det står en hel del gråtande människor i kö där. (i kö, på kö? Jag umgås så mycket med elever som pratar annorlunda att jag snart inte vet hur det ska heta egentligen...)
Ikväll ska jag gråta lite över ekologiska och färgglada barnkläder från Blingo hos min kära svägerska. Det nya sättet att umgås verkar vara en massa home-partyn. Lite sorgligt, men det är en av de få saker jag verkligen kommer iväg på. Spontan har jag gett upp att vara, nu är det planering som gäller. Var till och med på ljusparty hos grannens syster för ett tag sedan. Hur desperat efter egentid är man då?
Att välja rätt!
Man har alltid ett val och minst två alternativ att välja mellan. Det verkar även valnämnden i Göteborg ha insett. Istället för att sitta på rumpan och konstatera att intresset för EU-valet är lågt har de startat en kampanj för att få iväg folk till valurnorna. En rätt kul kampanj verkar det vara också med ramsor som "Alla röstar utan Emma för hon är hemma" och "Alla röstar utan Kjell han har tvättid ikväll".
Tydligen vet endast var tredje svensk ens om att det är val den 7:e. Beklagligt, men inte konstigt. Jag skyller inte på svenskarnas ointresse för EU, utan istället på media som faktiskt verkar ha glömt av valet helt. Dags att rapportera och upplysa lite mer!
Jag vet att det är val, men måste ta reda på vem som egentligen får rösta. Är det samma regler som för kommunalval eller riksdagsval? Får mina elever som inte är svenska medborgare rösta? Får nog ta reda på det!
Klart att jag ska rösta och jag ska tjata hål i huvudet på alla runt omkring så att även de gör det. Allt för att inte alla galna småpartier ska ta plats i EU-parlamentet.
Yes!
Yes, yes, yes! Har bokat biljetter till Eddie Izzard på Scandinavium 20/12. Love him!
Kan detta ge färre oskyldiga offer?
"I en del afrikanska konflikter kan det vara farligare att vara kvinna än soldat. Sedan snart ett år tillbaka har FN klassificerat våldtäkt som ett vapen och ett hot mot fred. Frågan är om det gör någon skillnad för de tusentals offer som drabbas varje år."
Så börjar en väldigt gripande artikel i dagens DN (som jag faktiskt hann läsa tillslut). Våldtäkt används systematisk i krig för att terrorisera motståndarsidan. Förra årt antogs en FN resolution som erkände att våldtäkt används som vapen i krig för att "förnedra, dominera, sätta skräck i, driva bort och tvångsförflytta civila i ett samhälle eller en folkgrupp". Från 1 april i år fokuserar fredsbevarande arbete på att förebygga och hindra sexuellt våld. Ett bra första steg! Krig är alltid fruktansvärt både för de soldater som deltar, men även för civilbefolkningen. Civilbefolkningen måste skyddas så att livet kan fortgå i alla fall hyfsat normalt. Att patrullera de områden där kvinnor och barn hämtar vatten, samt eskortera dem till åkrarna är väl investerad tid!
Så börjar en väldigt gripande artikel i dagens DN (som jag faktiskt hann läsa tillslut). Våldtäkt används systematisk i krig för att terrorisera motståndarsidan. Förra årt antogs en FN resolution som erkände att våldtäkt används som vapen i krig för att "förnedra, dominera, sätta skräck i, driva bort och tvångsförflytta civila i ett samhälle eller en folkgrupp". Från 1 april i år fokuserar fredsbevarande arbete på att förebygga och hindra sexuellt våld. Ett bra första steg! Krig är alltid fruktansvärt både för de soldater som deltar, men även för civilbefolkningen. Civilbefolkningen måste skyddas så att livet kan fortgå i alla fall hyfsat normalt. Att patrullera de områden där kvinnor och barn hämtar vatten, samt eskortera dem till åkrarna är väl investerad tid!
Dagens ord
Plats 10-6
Plats 10-6 av DN:s nedräkning av de hundra viktigaste personerna (läs männen) genom tiderna i Sverige. Egentligen har jag tröttnat för länge sedan då listan är väldigt märklig, men det som påbörjats ska avslutas.
Plats 10-6 innehas alla av gubbar. Carl Larsson på plats 10, inte mycket att orda om. En av historiens viktigaste kungar enligt både mig och författarna på plats 9 Karl XIV Johan eller Jean Baptiste Bernadotte. Antar att endast en kung återstår, författarna kan väl inte ha glömt Gustav Vasa?
På plats 8 finns LM Eriksson som självklart också platsar på listan. Så här långt upp handlar det inte längre om huruvida de platsar på listan utan om de platsar så här långt upp. Visdiktaren Evert Taube hör väl också hemma på topp 10 även om det säkert är färre och färre som uppskattar honom. En annan stor gubbe finns på plats 6 nämligen Marcus Wallenberg. Lurig familj det där, men visst har de varit inflytelserika.
Vilka finns då på topp 5? Jag tippar på Gustav Vasa, Astrid Lindgren, Olof Palme och Ingemar Stenmark. Någon femte kommer jag inte på. Vi får väl se, de borde i alla fall varit med på topp 100 som så många andra!
Plats 10-6 innehas alla av gubbar. Carl Larsson på plats 10, inte mycket att orda om. En av historiens viktigaste kungar enligt både mig och författarna på plats 9 Karl XIV Johan eller Jean Baptiste Bernadotte. Antar att endast en kung återstår, författarna kan väl inte ha glömt Gustav Vasa?
På plats 8 finns LM Eriksson som självklart också platsar på listan. Så här långt upp handlar det inte längre om huruvida de platsar på listan utan om de platsar så här långt upp. Visdiktaren Evert Taube hör väl också hemma på topp 10 även om det säkert är färre och färre som uppskattar honom. En annan stor gubbe finns på plats 6 nämligen Marcus Wallenberg. Lurig familj det där, men visst har de varit inflytelserika.
Vilka finns då på topp 5? Jag tippar på Gustav Vasa, Astrid Lindgren, Olof Palme och Ingemar Stenmark. Någon femte kommer jag inte på. Vi får väl se, de borde i alla fall varit med på topp 100 som så många andra!
