Skön dag i solen

Jag hade en underbar dag igår. Tillbringade förmiddagen med trevliga IVIK-kollegor från andra skolor. Skolkade sedan från eftermiddagens möte på jobbet och leta läromedel istället. Promenerade sedan genom en solig stad, köpte skor, satt i lugn och ro och åt lunch, läste en bok och drack kaffe. Vid tre hade jag klipptid  hos min trevliga frisör som bjöd på ett glas vin. Nyfriserad och avslappnad gick jag sedan till en kompis och kvällen slutade med träff i bokklubben för utarbetade lärarinnor.

Vi diskuterade I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra av Pontus Herin och var ganska oense om den. Två tyckte att den var väldigt bra, medan två hade lagt av mitt i efetrsom de irriterade sig på att Herin hade ett "von-oben-perspektiv". Jag tyckte själv att den var lite seg i mitten, men tog sig på slutet och helheten är att det ändå är en läsvärd bok. Speciellt efter gårdagens samtal. De väcker verkligen många tankar.

En riktig lyxdag var det helt klart. Det krävs bestämda saker för att prioritera sina vänner tyvärr. Synd att det ska behöva vara så.


Frågor, frågor, frågor

Hittade den här hos Skolfröken. En massa frågor. Varför inte?

1. Hur gammal är du om fem år? Fyller 35 i helgen, så då blir jag i alla fall inte 40 om fem år...
2. Vem var den sista du träffade? En sjukskriven kollega som var här och hälsade på. Trevligt!
3. Hur lång är du? 1.62
4. Vilken var den senaste film du såg? The boat that rocked
5. Vem ringde du senast? Mormor, i går.
6. Ditt senaste sms och till vem? Till en elev som inte dök upp i tid i morse.
7. Vad är helgens planer? Bokklubb på fredag, födelsedagskalas för mig och syrran på söndag.  
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Det blir lätt ett sms, men visst är det egentligen trevligare att ringa!
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Gifta
10. När såg du senast din mamma? I måndags
11. Vilken ögonfärg har du? Blå-grön
12. När vaknade du idag? Halv åtta, alldeles för sent...
13. Har du någon gång hittat en katt? Nej, knäpp fråga.
14. Vilken är din favoritplats? Hemma i trädgården på sommaren, eller i ett varmt land.
15. Vilken plats föredrar du minst? Något kallt och regnigt ställe.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Jag tror att jag jobbar i något annat land, på en annan skola.
17. Vad skrämde dig som barn? Kärnvapen
18. Vem fick dig att skratta senast? En av mina elever som är så härligt bestämd och frispråkig.
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej, jag har en låda hemma, men det var längesedan jag spelade dem.
20. Har du stationär eller bärbar dator? En stationär, men ska köpa en bärbar typ imorgon. Letar för fullt.
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Med
22. Hur många kuddar har du i sängen? Jag har två, maken en och barnen har en extra mellan oss som de använder vid behov, typ varje natt.
23. Hur många landskap har du bott i? Ett
24. Har du någon gång spytt på någon? Nej, inte i vuxen ålder i alla fall.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Barfota
26. Är du social? Oftast.
27. Vilken är din favoritglass? Daimglass
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Resa mer och jobba mindre
29. Tycker du om kinamat? Okej, men föredrar annan asiatisk mat.
30. Tycker du om kaffe? Ja, några koppar per dag blir det.
31. Vad dricker du till frukost? Te eller juice.
32. Sover du på någon särskild sida? Sover på vänster sida.
33. Kan du spela poker? Hyfsat, men det var länge sedan.
34. Tycker du om att mysa? Ja!
35. Är du en beroendemänniska? Inte speciellt, tv-beroende möjligen.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Nej.
37. Vill du ha barn? Inte fler.
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelskan flyter, använder enstaka ord på spanska och arabiska dagligen, men pratar knappast språken. Skoltyskan är puts väck.
39. Har du någonsin åkt ambulans? Ja, alldeles för många gånger med sjuka ungar.
40. Föredrar du havet eller en pool? Havet självklart
41. Vad spenderar du helst pengar på? Böcker och resor
42. Äger du dyra smycken? Inte speciellt, pärlor och ett par ringar. Är inte mycket för smycken.
43. Har du någon gång testat narkotika? Nej, skulle aldrig komma på tanken.
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Lunchfisken i bamba
45. Vem är den roligaste människan du känner? Oj, svårt. Min kompis L är rätt rolig.
46. Välj ett ärr på din kropp? Har bara ett från en galloperation.
47. Vad har du för ringsignal? Barnen som sjunger.
48. Har du kvar något klädesplagg från när du var liten? Ja, men grabbarnas dockor har dem nu.
49. Flirtar du mycket? Oj, det händer, men inte ofta.
50. Vart togs din profilbild? I Tanzania
51. Kan du byta olja på bilen? Det skulle jag lösa.
52. Har du fått fortkörningsböter? Nej!
53. Vilken var den senaste bok du läste? I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra
54. Läser du dagstidningen? Bläddrar lite i GP efter jobbet, läser DN på nätet.
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Family living
56. Dansar du i bilen? Sjunger mest
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? Mix Megapol
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Tankar om en film vi såg idag.
59. När var du i kyrkan senast? På dop för ett år sedan.
60. Vilka personer utmanar du: Alla och ingen.

Plats 20-16

Nedräkningen går vidare med en viktig person varje dag, men jag nöjer mig med ett inlägg var femte dag. Idag alltså plats 20-16 där vi hittar ett nytt gäng gubbar. Fler kungar, denna gång Gustav III på plats 20 och det är en kung som jag kan köpa på listan. Han gjorde lite annat än brände pengar på krig. Plats nummer 19 innehas av Ingmar Bergman. Klart han ska vara med bland de hundra, men är han inte lite överskattad? Att Kamprad ska vara med känns väl också självklart. Däremot Anders Chydenius på plats 17. Luktar det inte lite snoppkvotering här? Säkert inte oviktig, men platsar han bland de hundra viktigaste svenskarna verkligen? Slutligen då Bellman på plats 16.

Historien skrivs av män, men nu 2009 borde det väl inte vara för mycket begärt att det används en lite mer vidsynt historiesyn. Författarna har lyckats leta fram några för mig riktiga doldismän, men var finns kvinnorna? Än så länge finns 14 kvinnor på listan om jag räknat rätt. Lill-Babs platsar ironiskt nog, men ännu ingen skymt av t.ex. Elisabeth Tamm, en av de första kvinnorna i riksdagen,  Honorine Hermelin eller Kerstin Hesselgren i Fogelstadsgruppen, Kata Dalström, Karin Boye, Karin Kock. Fler kvinnliga författare och politiker borde vara representerade. En bok av män, för män måhända?

Tidigare inlägg här här och här.

Vackra ord av Fogelström

Det är nu snart åtta år sedan jag gifte mig. Jag och maken diskuterade ganska vilt huruvida det hela skulle ske i eller utanför kyrkan. Kyrkligt eller borgeligt med andra ord. Maken vann, vilket jag kan ångra ibland och vi gifte oss i kyrkan. Kompromissen skedde eftersom det var väldigt viktigt för honom då, idag hade vi nog kommit till ett annat beslut. Dessutom vigdes vi av hans morbror och jag diskuterade länge och väl även med honom. Ett skäl till min tvekan var och är kyrkans exkluderande syn på människor som jag inte kan ställa upp på. Att lova min man evig kärlek inför gud och församlingen var inte det jag tyckte var svårt. Jag har min bild av gud eller vad man nu ska kalla honom och församlingen den dagen var släkt och vänner. Inga konstigheter.

Sedan dess har jag gått ur kyrkan och ingen av grabbarna är heller döpta. Istället har vi haft fina namngivningsceremonier som passat oss bättre. Hade vi gift oss idag skulle vi kanske fått lyssna till Fogelströms vackra ord som nu blir en del i den nya borgerliga vigselceremonin som gäller från 1 maj.

"När ni nu går ut i livet och åter till vardagen så minns den vilja till gemenskap, den kärlek till varandra och den aktning ni känt i denna stund och som lett er hit."

Det är viktigt tycker jag, att minnas hur bra det kändes just då på bröllopsdagen och ta fram den känslan när det känns lite mindre romantiskt och mysigt.

Maratondag

Hjälp vilken dag. Vikarierade några extra timmar för en bortrest kollega och det har gått i ett hela dagen. Hann hem och vända och sedan var det möte på förskolan. Trevligt sådant dock. Det är inte bara jobbigt att sitta i styrelsen även om det kan vara ett tecken på att jag är dum i huvudet att jag tagit på mig ännu en sak. Det räcker gott med det jag redan har.  Tror att jag gillar att lägga näsan i blöt lite för mycket för mitt eget bästa.

Har snurrat runt i bloggvärlden lite och hittat en blogg som är ny för mig Skriet från kärnfamiljen. Klockren! Läste också lite på NetWorking som också är en spännande blogg. Kul att läsa om människor som har en helt annan vardag än jag, men ändå så lika åsikter och syn på livet.

Nu är det dags att lyfta rumpan från stolen och förflytta mig till soffan och gårdagens Grey´s anatomy.

Kors i taket förresten. Lillsyrran passade ungarna ikväll och de somnade trots att hon gick ut. Själva. Helt klart värt att testa igen, det var ett tag sedan förra fajten.

Hoppas på en lugn natt, har haft lillebror klängande på mig halva natten. Gosigt visserligen, men inte bra för skönhetssömnen. Lillebror berömde förresten mitt hår idag. "Du äj så fin mamma, du haj både guld och silvej i håjet". Slingor och gråa hår, tur att den kombinationen uppskattas av någon...

Plats 40-21

Vägen mot toppen fortsätter. Nu med plats 40-21, riktigt tunga platser.

Att Wallenberg (40) inte hamnar högre upp kan man diskutera. Visserligen handlar det inte om någon som är verksam under en längre tid, men viktig är han helt klart!

Geijer (39) en av alla gubbar. Viktig, visst, men jag har lite svårt för hans nationalism. Plats 39 är överdrivet högt upp på listan.

Moberg (38) är definitivt en av våra största författare. När det kommer till författare tycker jag dock att det är svårt att avgöra vem som är viktigast. Det handlar trots allt mycket om smak och riskerar bli en popularitetstävling.

Att PK Staaf finns med på listan behöver inte diskuteras.

Hasse och Tage (34, 35) har definitivt betytt mycket för många. Har väl spelat ut sin roll nu, men har helt klart varit stora!

John Ericsson tillhör ännu en svårt kategori, vetenskapsmän. Det är svårt att gradera vad som är viktigast. Platsar dock helt klart på listan.

Assar Gabrielsson på plats 31 har den klart skönaste motiveringen, att han "revolutionerat den svenska genpoolen, genom att vidga parningsradien utanför cykelavstånd". Sant och rätt kul!

Att Gustav IV Adolf hamnar på plats 30 är inget annat än ironi, han gjorde inte mycket mer än att försvinna. Kan man verkligen kalla honom viktig då? Vilken kung är viktigast? Det vimlar av kungar på sitan, men drottning Kristina hamnar långt ner. Måste det till krig och elände för att räknas som känd?

Macklean (24) är ännu en gubbe som jag inte hört talas om. Det är definitivt många gubbar på listan. Några starka kvinnor som Ellen Key (28) och Selma Lagerlöf (23) tar dock plats. Lagerlöf är en av mina favoriter. Key är jag mer ambivalent till. Mellan dem finns tre tunga grabbar som helt klart förtjänat sin plats på listan, kunde varit ännu högre upp, speciellt Hammarskjöld på plats 26, omringad av Per-Albin Hansson och Albert Bonnier

Linné på plats 21 känns också lite undervärderad.

Min topp 3, dvs plats 21-23

21. Dag Hammarskjöld
22. Selma Lagerlöf
23. Raoul Wallenberg

Gustav IV Adolf kunde helt klart tagits bort




 


Plats 70-41

Lyckades missa en omgång av DN:s genomgång av de 100 viktigaste svenskarna. Kör därför två inlägg idag!

Vilka intressanta personer finns då här? Björn Ulveus på plats 69, ja, varför inte?

Alva Myrdal (63) efter sin make Gunnar Myrdal (62). Jag tycker nästan att det är frugan som fått mest uppmärksamhet, inom lite mjukare områden kanske, men ändå. Viktiga, men hur bra var de egentligen?

En av mina favoriter på listan är Hierta (59) historien om hans kamp för det fria ordet är inspirerande!

Engelbrektsson (58) har fått en fin motivering och när man läser den känns det klockrent att han finns med på listan. Kanske skulle han finnas ännu längre upp. Det är svårt att bedöma och jämföra personer som levde för så länge sedan med de som levt i moderntid eller kanske har sin storhet just nu.

Vackra Garbo på plats 57 är helt klart en kändis av rang. Viktig? Ja i alla fall för att sätta Sverige och svenska skådespelare på kartan. En förebild för många.

Lennart Nilsson (55) har fascinerat mängder av människor. Banbrytande brukar det så fint heta. Ett lite väl överanvänt ord i dessa sammanhang kanske?!

Urban Hiärne har jag pinsamt nog inte hört talas om, mina historiestudier till trots. Låter som en viktig snubbe dock. Det är få kvinnor som uppmärksammas från de här tiden. Helt klart männens historia, skriver av män.

Anna-Maria Roos finns med på plats (49). Jag vet att jag läste hennes gamla läseböcker hos mormor när jag var liten. Vet inte om det var mormors eller mammas, men jag älskade dem. På universitetet skrev jag en B-uppsats om genus i läseböcker och fick en lite annan syn på böckerna. Tala om cementerade könsroller. 

Jan Stenbeck (48) är en fascinerande man. Läste boken Dynastin Stenbeck av Stellan Björk  och även om boken var rätt hafsigt skriven var det en intressant historia.

Fredrika Bremen (46) motsägelsefull precis som det står, men absolut viktig precis som Olaus Petri (43). Man kan tycka vad man vill om dem, men inte komma ifrån att de ändrat samhället. Rosenius (41) känns inte lika övertygande på listan.

Mina topp 3, dvs plats 41-43 blir:

41. Hierta
42. Bremen
43. Stenbeck

Tycker inte att det finns någon som inte alls platsar på topp 100, trots att ordningen självklart kan diskuteras.

Plats 100-75

DN listar de hundra viktigaste svenskarna och startar med plats 100-71. Handlar det om de 100 mest populära eller de 100 viktigaste? Jag blir osäker när jag ser listan. På plats 98 återfinns Elin Wägner som jag kan tycka borde hamna högre upp. Visserligen är Lill-Babs på plats 90 känd, men viktig? I jämställdhetskampen var Wägner väldigt betydelsefull, vad har Lill-Babs gjort mer än att roa? Och Svennis, viktig? Ja kanske, fotboll är viktigt för många, men det handlar knappast om något banbrytande arbete. Zlatan på plats 77 före Kjell-Olof Feldt ( 92), Tegnér (82) och ett helt gäng andra män och kvinnor som faktiskt förändrat samhället på något sätt. Är han så viktig? Populär ja, men viktig?  Är Stagnelius (73) viktigare än Fröding (76) eller handlar det återigen om att Stagnelius är mer populär, då han röstats fram som favorit när poeter och litteraturkännare valt sina favoritdikter. Vackert ja visst och mycket bra men är han viktig?

Det är omöjligt att göra en sådan här lista, men visst är det kul att läsa, förundras och ifrågasätta. På plats 71 återfinns Sven Hedin. Ska bli kul att se vem som slår honom! Vem av personerna mellan 100 och 71 hade jag satt som viktigast? Min topp 3, alltså plats 71-73 hade varit: 71. Elin Wägner, 72. Gustaf de Laval, 73. Karl Gerhard  Wägner för hennes betydelse för kvinnors ökade rättigheter och för hennes mod, de Laval för att han var väldigt viktig inom svensk industri och Karl Gerhard för att han vågade sticka ut hakan och säga vad han tyckte i en tid då många inte vågade.

Listan ska generera i en bok som snart ska finnas att köpa. Kul med lite fakta om så många personer samlade på ett ställe. Något för skolan helt klart! Speciellt för mina IVIK-elever som behöver få till sig lite svenskt kulturarv.


Vem tar hand om kyrkorna?

I dagens DN Opinion funderas det kring svenska statens inblandning i svenska kyrkan. Jag tillhör dem som gått ut svenska kyrkan, inte för att slippa kyrkoskatten, de pengarna skänker jag till andra genom Unicef och Rädda barnen. Istället är det den exkluderande tanken som finns inom delar av kyrkan som upprör mig. Nu är det ingen statskyrka längre, men som det påpekas i DN åtnjuter de ännu privilegier. Vi har religionsfrihet i Sverige (även om det inte alltid verkar så) och det är en viktig frihet. Som det ser ut idag känns det fortfarande som om vi har en statskyrka. Stat och religion hör inte ihop. Punkt.

När det däremot gäller kyrkorna så håller jag återigen med DN. Staten har ett ansvar för att kulturminnen som kyrkor faktiskt är, hålls i gott skick. Frågan är bara om det inte kan finnas vettigare saker att använda kyrkor till om nu besökarna tryter. Måste alla kyrkor verkligen vara upprustade kulturminnen? Vet att jag för länge sedan läste om kyrkor i Storbritannien som blivit hotell, pubar, affärer och privatbostäder bland mycket annat. Varför inte?

Sol!!!

Nu ska jag ta mig ut i trädgården med en bra bok och njuta av solen. Maken har tagit med sig ungarna till farmor och farfar en sväng. Jag ska bara njuta av tystnaden!

När ljuger man egentligen?

Via Snowflakes in the rain hittade jag bloggen Black Ascot där Erika skriver om sitt hemska liv. Det har visat sig att bloggen skrivs av Malmö Operan och är ett försök att locka unga besökare till operan.

Jag snurrade runt lite på Erikas blogg och jag gillade den, men nu när man vet att den inte är sann slås jag av hur litterär den är. Erika kunde varit en väldigt begåvad ung tjej visserligen, men ändå.

Frågan som Snowflake ställer är självklart, "Får man ljuga för konstens skull?". Spontant säger jag ja, om det inte innebär att man skadar någon, eller smutskastar någon som i Liza Marklunds fall. Vad som nu är sant i den röran. Och det är väl det som är den egentliga frågan. Vad är sant? Visst, man kan titta på domstolsdokument, de borde vara sanna. Sedan är det inte mycket mer som är sant, att intervjua personer är svårt, alla har sin bild av vad som hänt, men vem talar sanning?

Snowflakes tar upp James Frey som hyllades av Oprah och sedan gjorde samma kvinna megaförbannad när det kom fram att han friserat sanningen. Upprörande? Nja, inte direkt. Det han gjort är att ge sig själv ett längre fängelsestraff och låta sin flickvän få en mer tragisk död än hon fick för att göra slutet ännu mer tårdrypande. Det var sant att hon begick självmord, men sättet och tidpunkten var felaktig. Enligt Frey var detta för att göra historien mer koncentrerad tidsmässigt och detaljen om självmordet som han ändrat var för att ingen skulle känna igen personen. Så gjorde han med många personer i boken, ändrade detaljer för att de inte skulle kännas igen lika lätt.  Att bli så arg som Oprah och säga att han bedragit och lurat miljoner läsare känns lite överdrivet. Det är dock ett bevis på att boken är bra om så många engageras av detta.

Jag tror att alla självbiografiska böcker är mer eller mindre osanna. Det handlar om människor som skriver om minnen som har flera år på nacken. Det är klart att allt inte blir som det egentligen var. Frågan är hur de skulle kunna skriva sanningen, finns det egentligen en sanning? Jag tror snarare att det finns flera.

Så, att ljuga för konstens skull är okej och kanske till och med helt naturligt. Sedan kan jag föstå om det sitter en och annan som är besviken över att den Erika som skrev så gripande inte finns. Det är klart att de känner sig lurade om de engagerat sig mycket i hennes öde. Frågan är om det inte skadat vissa och i så fall gått över den magiska gränsen? Jag vet inte.

Lurigt läge!

Det är svårt att ta ställning i debatten kring Annika Östberg och hennes transport till Sverige.  Självklart är inget svart eller vitt, men många medieforskare menar att hennes fall vitmålats i svensk press, en av anledningarna torde vara att hon är etnisk svensk om hon inte vore det skulle situationen kanske sett annorlunda ut. Ja, kanske. Det är såklart omöjligt att veta. I dagens debatt är det lätt att hävda att Östberg frisläppts för att svenska regeringen skulle kämpat mer för henne än de för t.ex. Dawit som inte är etnisk svensk och sålunda fortfarande är fängslad. Kanske är det så, jag medger att jag själv tänkt tanken, men vem tjänar på att göra detta till en rasfråga?

Ska den svenska regeringen kämpa för att alla svenska medborgare som sitter fängslade utomlands ska föras till Sverige och avtjäna sitt straff här? Ja, kanske, men inte nödvändigtvis. Alla har rättigheter, men alla har också ett ansvar för sina egna handlingar. I fall som Dawit känns det självklart att han sitter fängslad på grunder som inte kan accepteras i en demokrati. Så har i alla fall svensk media valt att framställa det och jag väljer att tro på det. För så är det väl egentlgien. Svensk media, ja all media, väljer att vinkla nyheter och vi som läsare får välja vad vi tror. Vad är sant? Det är svårt att veta. Östberg är dömd för dråp, det är sant, men det skrivs sällan om det i svenska tidningar. Istället har vi fått läsa om de två mord som hennes pojkvän begått utan att hon gjort annat än varit på samma plats vid samma tillfälle. Är det sant? Ja, det har jag trott, men nu vet jag inte.

Det jag vet är att jag håller med Roland Poirier Martinsson om att det känns väldigt konstigt om Östberg skulle sitta i tv-sofforna när hon blir frisläppt, vilket troligen är sant. Ska hon bli kändis nu? Det är väl ändå lite makabert. Helt klart ett lurigt läge!

Lovras

Loven är mina livräddare. Jag tror, eller jag vet, att jag inte hade klarat av att vara lärare utan dem. Jag har vansinnigt svårt för att göra något lagom, tempot är alltid högt, högre än jag egentligen klarar av. Jag är jag, en effektiv och kompetent lärare och människa som ofta får extra uppdrag, "du är ju så bra på det här" och visst det är jag, men hur länge. Men jag ska inte skylla på andra, jag är bäst på att ge mig egna uppdrag själv.

Förutom att ha små barn och jobba heltid som kanske hade räckt, i alla fall när man bor i ett hus som ständigt kräver nya renoveringar, har jag de senaste åren pluggat halvtid på universitetet. Jo jag vet, jag behöver poängen, men ingen har egentligen ställt kravet mer än jag. Min chef tycker självklart att det är bra, men han påpekar ganska ofta att det är tufft nog att starta upp en ny verksamhet, hinner jag verkligen läsa? Nej, men det är kul. Lika kul är det att jobba som ett svin för att starta upp en ny verksamhet och samtidigt driva den framåt. Jag älskar mitt jobb. Jag är bra på det, men min energi rinner iväg. Jag gör så dumma saker, som att tacka ja till en plats i styrelsen på grabbarnas förskola. Hur smart var det? När tänkte jag att den tiden skulle finnas? Men det är ganska trevligt att lära känna några av föräldrarna. Du hör, jag har alltid ett bra argument.

Faktum är dock att jag tycker att alla saker är trevliga, det är bara det att när kroppen väl får chansen att vila, som idag när jag somnade ifrån kursboken, finns det ingen botten. När jag väl känner hur kasst jag mår blir jag lite rädd, skärp dig nu tänker jag, du hinner inte bryta ihop nu. Och det gör jag inte. Det är så mycket jag måste och vill göra. Så jag bryter ihop och kommer igen. På tisdag kommer jag att ge mig av till jobbet och ge 120% för det är sådan jag är. Hur ändrar man på det?


Bättre sent än aldrig

Skrev just på DN:s upprop för att Dawit Isaak ska friges. Läste också en väldigt intressant artikel om honom i samma tidning och insåg att jag egentligen inte visste så mycket. Att kämpa för demokrati kan tyvärr var farligt. Troligen kämpar man då mot de som styr i landet och kan säkert utmålas som förädare, terrorist you name it.

Att han fängslades när världens blickar var riktade mot New York efter 11 september 2001 visste jag inte. Hög tid att han friges, tyst diplomati är kanske bra, men någon gång måste den väl ge resultat. Förra frigivningen verkar ju ha hanterat klantigt så jag kan förstå att de är försiktiga. Kampen för fängslade svenska medborgare borde dock ge snabbare resultat.

Å andra sidan tog det 28 år att få hit Annika Östberg något gott verkar den ekonomiska krisen föra med sig. Östberg kan väl knappast räknas som en grov brottsling om hennes medhjälp var så ringa som jag förstått. Annars är det väl ingen superidé att släppa ut fångar hur som helst.

Debatt på hög nivå

Jag är uppvuxen i en familj där vi älskar att debattera. Jag och min far är ständigt oense i Israel-Palestina frågan, när det gäller svensk politik kan det gå hett till mellan mig och min syster, men när det gäller Tibet är vi alla rörande eniga. Jag älskar att diskutera aktuella frågor och önskar att jag kunde fostra min barn lika bra som mina föräldrar gjort i vår ständiga debatt.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0