Lägg av nu!
"Lärarnas Riksförbund driver hårt frågan om att de bäst lämpade ska vilja bli lärare. Det är nödvändigt för att höja kvaliteten i skolan. Då har vi inte råd att exkludera vissa grupper bara för att de har en viss sexuell läggning. Som fackförening jobbar vi för en trygg arbetsplats för alla."
Ett självklart mål och det är bra att det sätts på pränt. Den som är bäst lämpad för jobbet ska få det, även om mångfald är så viktigt att det gärna får förekomma positiv särbehandling om det behövs. Som det ser ut idag är både heteronormen och traditionella könsroller allt för uttalade i skolan. Det är ett stort problem att elever väljer program efter kön och förväntningar. Det är också synd att det inte arbetas mer för att rekrytera lärare på "udda" platser, t.ex. kvinnliga bygglärare eller manliga bf-lärare. Eleverna lär inte ändra sin syn om de inte får bra förebilder.
Heteronormen i all ära, självklart har den för mycket inflytande, men det handlar också om att avdramatisera det eller dem som anses vara annorlunda. Mina elever vet att jag är gift och har två barn, mer behöver de inte veta, men att inte ens kunna berätta vem man lever med av rädsla att bli kränkt är vansinne. Alla måste få vara sig själva, speciellt i skolans värld. Svårare än så borde det inte vara.
Enkel matematik?
Bra att man satsar pengar på att eleverna i de lägre årskurserna, men det behövs satsningar även i de högre årskurserna. Högstadieåren är tuffa. Det är inte lätt at vara tonåring. Det är inte lätt att bli vuxen. Under tiden måste alla bli sedda. Det är inte säkert att det är antalet lärare som är det viktigaste. Varför inte satsa på fritidsledare, socialpedagoger och andra yrkesgrupper som tillsammans med lärarna kan ge alla elever det stöd de behöver.
Gert Gelotte skriver i sin krönika O saliga enfald att det måste till riktiga och långsiktiga lösningar.
"Detta kostar pengar, mycket pengar! Men all forskning jag hört talas om hävdar att alternativen är dyrare. Dessutom är det omoraliskt att trött se på hur unga människor föses ut i vuxenlivet utan verkliga möjligheter att förverkliga sina drömmar."
Jag håller med honom om att det måste göras rejäla satsningar på skolan i Göteborg. Sommarskola är knappast den enda lösningen på problemet. Det de flesta elever säger sig sakna i den "vanliga" skolan när de kommer till oss på Individuella programmet är vuxna som hinner bry sig. Stora klasser, stressade lärare, brist på speciallärare, kuratorer, skolsköterskor och andra vuxna är självklart inte bra för någon och speciellt inte för de elever som kanske saknar det stöd de behöver hemma. Vad som händer om vårt program läggs ner samtidigt som behörighetskraven ökar vill jag inte tänka på, men jag hoppas att regeringen gör det.
Se där, så hemskt är det inte...
Jag har svårt att se det kontroversiella i att eleverna utvärderar sina lärare, eller sätter betyg som det nu ska heta. Skolan utvärderas hela tiden som alla andra verksamheter av både elever och föräldrar, precis som det ska vara. Inget konstigt med det.
Lite sommarjobb...
Kan inte ha läst senaste Skolvärlden så bra eftersom jag missat Filippa Manerheims krönika som är riktigt läsvärd. Inte bara för att vi har samma åsikter om Björklund, utan också för att han hon har rätt i att det är lite läskigt att det är en person som uttalar sig om och styr svensk skolpolitik. Jag blir också rädd av hans hjärntvätt av svenska folket där alla verkligen verkar tro att ordning och reda är det enda som hjälper mot alla hemska ligister i skolan.
"I ärlighetens namn är min motståndare faktiskt inte alls någon illasinnad elev, utan snarare den tanklösa ragnaröksprofetia som oavbrutet malts fram som ett mantra från Folkparti- och allianshåll.
Elevernas tidvis loja tonårsinställning till studier är ett fullkomligt hanterbart problem för mig, till skillnad från utbildningsministerns obegripliga kunskapsförakt. För av allt att döma är det fritt fram för honom som politiker att slinta med tungan vad gäller forskningsresultat, fuska med siffror, inte vilja ta till sig språkforskarnas eniga slutsatser om modersmålsundervisningens positiva effekter för all övrig språkinlärning. Och när han sedan litet nonchalant viftar bort ett nätupprop där tusentals lärare, professorer i pedagogik och psykologer varnar för de allt hårdare metoderna mot barn och unga, ja då är det faktiskt ganska svårt att ta alla hans kulsprutesmattrande medieutspel på allvar."
Ord och inga visor, kunde inte skrivit det bättre själv. Det läskigaste är egentligen att Björklund inte verkar ha en aning om hur det ser ut i skolan. Han har inte heller någon pedagogisk utbildning så man kanske inte kan kräva för mycket, men det minsta man kan kräva är väl ändå att han som skolminister har i alla fall lite koll på verkligheten.
Som Mannerheim skriver måste vi lärare definiera skolan själva, inte låta någon annan göra det. Jag känner inte alls igen Björklunds bild av den misslyckade flumskolan med de våldsamma eleverna och då träffar jag kanske de mest utsatta på Individuella Programmet. Däremot är jag ganska säker på att hårdare tag inte alls skulle få dessa elever att varken må eller prestera bättre. De skulle snarare slå bakut ännu mer och kanske försvinna från skolan helt. Vi kör lovebombing istället. Löjligt mycket beröm och lika mycket kärlek och omtanke. Det funkar bättre än någon annan pedagogisk metod jag prövat.
Mer om min favorit Björklund här här och här. Bland annat...
Skolans sorgebarn?
Det kan säkert vara så att den här avhandlingen är ett skäl till att Björklund & co har skjutit upp beslutet om Individuella Programmet tills i höst. Det är ju faktiskt så att de elever vi har inte kommer att försvinna hur mycket de än vill det. Det spelar liksom ingen roll hur många nationella prov som införs och om man tvingar alla lärare att inte le innan november. Det kommer ändå att finnas elever som inte klarar de mål som satts upp. Kanske kan glädjebetyg, snällbetyg eller lightbetyg (kärt barn har många namn) vara en lösning. Då ser det i alla fall ut som om de inte finns. Syns inte, finns inte. Det kanske kan funka?
Skolplikt är bra, men var?
I förslaget till ny skollag finns en skrivelse om förlängd skolplikt för den som inte klarar målen. Tanken att detta extra år ska kunna läggas tidigt är bättre än att hålla kvar elever i samma skolmiljö där de misslyckats efter år 9. Se ockå till att det finns pengar att verkligen anpassa och individualisera undervisningen. Ett år extra ger ingenting om inte speciella resurser sätts in. Att det bara skulle vara en fråga om tid som Björklund menar är väl naivt. En enkel lösning som vanligt, men det kan kanske bli bra. Önskar bara att Björklund kunde förstå komplexiteten i skolan.
En fråga till Björklund: Hur mycket har du pratat med de elever som är aktuella för ett extra skolår? Vet du hur få av dem som vill vara kvar på sin grundskola ett år till efter att ha misslyckats i nio år och bränt de flesta relationer till både vuxna och elever? Jag skulle tro att de som vill stanna är ganska få. Av de elever jag undervisar på Individuella Programmet är det en som hade kunnat tänka sig att vara kvar. Självklart borde den eleven ha fått gjort det. De andra mår bättre av att byta miljö. Och du Björklund, den specialsydda undervisning du efterfrågar finns redan. Kom gärna på besök på IV!
Skola + media = sant!
I GP står det om gymnasieskolan Kitas i Göteborg som eleverna tydligen flyr från. Skolans rektor hävdar att det endast handlar om missnöje med en lärare, men det låter konstigt att det skulle orsaka massflykt. Bra om skolinspektionen tar sig en titt. Tydligen har en person som bloggat om skolan fått hotmail från ledningen och föräldrar och elever som pratat med GP vill därför vara anonyma. Det låter ruggigt, men som alltid är det viktigt att inse att sanningen troligen finns någonstans utanför artiklar i tidningar där de mest tillspetsade kommentarerna publiceras. Jag har gamla elever som gått på Kitas och stortrivts och läser man kommentarerna i GP är åsikterna verkligen varierande. Hur som helst är det viktigt att alla skolor kontrolleras regelbundet så att de uppnår den kvalitet man kan förvänta sig.
DN har under en period skrivit om utsatta elever i skolan. Det är viktigt att dessa elever lyfts fram, samtidigt tycker jag att det är orättvist att skylla allt elände på lärarna. Det fibnns dåliga lärare och bra lärare, men det är inte lärarna som har det yttersta ansvaret i skolan, inte ens rektorerna även om deras ansvar är större. Istället måste kommunerna se till att skolan får de resurser som behövs och politikerna i Stockholm skulle väldigt gärna få enas om en genomtänkt och långsiktig skolpolitik istället för att leta enkla lösningar på problem som är mycket komplexa. Ordning och reda är viktigt, men jag tror knappast att Björklund metoder fungerar. Det kommer istället att få dessa utsatta elever att må ännu sämre.
Det är inte så att alla lärare blundar för hur eleverna mår som det ibland beskrivs i media. Det är inte alltid så att man som lärare får gehör när man påpekar att resurserna inte räcker för att göra ett bra arbete. Kanske skulle ett självanmälningssystem som Lex Maria vara en lösning, men då gäller det att det finns lärare som kan tänka sig att förlora jobbet för att rädda eleverna, för det är det som kommer att bli resultatet. Tyvärr.
Ann-Kristin Sandberg som är ordförande för Attention är den som presenterat förslaget. Hon har helt rätt när hon säger följande:
"Skolans ledning kan säga att de tillsatta resurserna är bra och tillräckliga, även om du själv inte tycker det. Familjen står helt utan rätt att påverka beslutet. Det är rektorn, överheten, som bestämmer och kan ställa sig över läkares och specialpedagogers utlåtanden."
Möjligen kan man inte skylla allt på skolans ledning, de har också chefer som bestämmer spelreglerna.
Berättelsen i DN om Fredrik som har autism och adhd har väckt många känslor även hos mig. Tyvärr är hans fall ännu ett bevis på det är kortsiktigt tänkande och fokusering vid att hålla budget som präglar besluten inom skolan. Vissa barn behöver speciella skolformer och de ska få det. Om detta fungerar ska man var glad och sedan låta eleven få stanna i denna trygga miljö. Inte, som i Fredriks fall, tänka att allt är bra och därefter flytta eleven till en annan skola.
"Nu har skolsituationen fungerat bra för pojken och plötsligt väljer man att göra en stor förändring. Ett sådant beslut ska naturligtvis ha föregåtts av en ordentlig utredning av pojkens stödbehov, säger Tommy Nilsson, handläggare på Skolinspektionen, till DN.se."
Hur tänkte de där? Inte alls troligen, eller möjligtvis tänkte de på det sparbeting de fått. Skärpning!
Hur tänkte ni där?
Hm, svårt val. Men just det, jag glömde, det är ju inte samma pengar. Eller vad är det nu som brukar hävdas?
Heder åt politikerna i Biskopsgården och Backa som har förstått att man inte sparar pengar på att svika ungdomarna!
Är det barnen eller skolmiljön det är fel på?
Självklart blir det följder när det ständigt sparas in på skolan. Många elever i varje klass, få resurser i form av extra vuxna, stressade lärare som får allt mer att göra. Jag tycker inte att det är konstigt att elever som inte klarar av situationen ökar. Skyll inte bara på barnen, fundera på hur deras inlärningsmiljö ser ut.
Jag har haft många elever som fått diagnos, medicineras och mår fantastiskt mycket bättre. Jag har dock haft ännu fler elever som blir både lugnare och tryggare när de kommer till vår mycket lugna miljö med många, trygga vuxna med olika yrkesroller.
Leta inte bara fel hos ungarna. Man kan inte spara, spara, spara, spara och sedan tro att allt ska vara frid och fröjd.
Äntligen ett vettigt förslag
Inte heller obehöriga lärare hör hemma i skolan. Jag hävdar inte att alla obehöriga lärare skulle vara dåliga på att undervisa, men det är självklart att skolan ska ha utbildad personal. Just glädjebetyg skulle troligen bli mindre vanlig om alla lärare var väl insatta i betygskriterier och läroplaner. Jag har mött många obehöriga lärare (och då menar jag de som inte läst ett poäg på lärarhögskolan) som verligen har nollkoll utan istället sätter betyg efter hur de tycker att eleverna är istället för hur deras kunskaper är. Hur synd man än tycker om en elev som kämpar men inte når det betyg han eller hon vill kan man inte sätta betyg som inte är uppnådda.
Jag håller faktiskt med dig Björklund. Kontrollera mera för att säkerställa en god utbildning för alla!
Vem ska klassas som elit?
Med risk för att bli tjatig
Jag håller med Gustav Fridolin, man kan beklaga sig över elevers dåliga resultat och hemska beteende, men visst är det konstigt att ingen politiker tycks inse att det kan finnas ett samband mellan neddragningar och sämre resultat? Varför skriks det bara efter hårdare tag och fler nationella prov?
I DN finns idag en artikel om två relativt nyaxaminerade lärare som varslats. Det hör tyvärr inte till ovanligheterna just nu, men visst är det väldigt dumt att avskeda lärare när babyboomen är på väg in? Det är så enormt kortsiktigt. Det viktigaste verkar inte vara att utbildningen ska hålla hög kvalitet utan att budgeten ska hållas under mandateperioden så att man inte riskerar att förlora makten efter nästa val.
Jag skrivit om ur neddragingarna påverkar min arbetssituation här.
Pengar är pengar är pengar
Min fritidspedagogkollega gav mig ett råd. "Ring hem jävligt snabbt, innan det händer något strul och beröm dem rejält". Första samtalet. Jag presenterade mig för en pappa. Hans första kommentar var "Vad har han gjort nu?" "Gjort?" sa jag "jo han har jobbat hur bra som helst och varit fantastiskt trevlig" Resultat: En förälder på min sida, på skolans sida. Fortsätter ringa, berömmer deras söner, berättar hur trevligt vi tycker att det är att ha dem i klassen. En mamma blir gråtfärdig och säger att hon måste sätta sig. Det var länge sedan någon berömde deras barn. Så enkelt och så effektivt.
Veckorna går. Här finns resurserna. Här finns tiden att bry sig om. Här får alla lyckas på sin nivå. Varje dag ringer jag deras föräldrar. Oftast kan jag berömma och när jag behöver framföra kritik är det okej. De vet att jag bryr mig, att jag tycker om deras barn. De vet att jag vet att de gör så gott de kan. Både barnen och föräldrarna.
Pojkarna skriver sin första text, läser sin första bok. Lyckas. Får beröm. Snart åker sjalen från ansiktet. "Vad trevligt att se ditt ansikte!" Kepsen åker av. "Har du klippt dig? Du ser så annorlunda ut". Blicken förändras, ögonen glittrar till ibland. Ett leende, ett skämt, en kram. Självförtroende.
Nästa höst börjar. En kollega tjänstledig, en sjukskriven. Ingen vikarie. Vi andra jobbar mer, resurserna krymper. Vi kan inte längre fånga upp alla som behöver vår hjälp. Idag på vår handledning pratade vi om dem vi tappat. Vad händer med dem? Jag har inte längre världens bästa jobb. Jag räcker inte till. Jag hinner inte med den extra pratstunden, den extra kramen. Jag försöker, försöker, försöker och det enda som händer är att min kropp säger ifrån. Det räcker nu, ta det lugnt.
Snart börjar en ny höst. En kollega kommer tillbaka. Två kollegor tjänstlediga, en blir övertalig. Ingen av dem ersätts. Vad ska vi göra? Vem ska vi offra? Vad ska hända med de vilsna och misslyckade pojkar och flickor som inte kan få vår hjälp? På vilket sätt sparar detta pengar?
Jag har inte längre världens bästa jobb.
Hälsning till Björklund...
Delad gymnasieskola gör mig kluven
De gymnasiegemensamma ämnena (annat ord för kärnämnen) ska anpassas efter programmet. Ska det då skapas olika kursplaner? Finns de färdiga till 2011? Samtidigt som lokala kurser avskaffas för att göra kraven mer likriktade görs det alltså skillnad på de gymnasiegemensamma kurserna. Det rimmar illa tycker jag.
Historia blir ett gymnasiegemensamt ämne vilket glädjer mig som har behörighet att undervisa i historia. Dessutom tycker jag att det finns en stor poäng i att alla elever blir mer insatta i vår historia.
Kraven för att komma in på ett högskoleförberedande program höjs. Så här står det på http://www.regeringen.se/ :
För behörighet till ett högskoleförberedande program ska eleven ha godkända betyg i svenska/svenska som andraspråk, engelska, matematik och i minst nio andra ämnen. Under vissa villkor kan den som saknar godkänt betyg i engelska ändå anses behörig. Regeringen kommer att återkomma med förslag på behörighetskrav till yrkesprogrammen.
Det framgår inte tydligt hur många ämnen som krävs för att komma in på ett yrkesförberedande program, men i Ferms förslag stod det att det skulle krävas minst åtta G. Detta måste innebära att fler elever kommer att lämna grundskolan utan formell behörighet. Vad ska hnda med dem?
Om Individuella Programmet sade Björklund inte mer än att han var positiv till PRIV, den programinriktade delen av IV. Frågan är om han funderat över vad som ska göras med de elever jag har som lämnat grundskolan med noll poäng? De är knappast mogna för PRIV.
Mr "hårdare krav gör att skolan blir lika bra som den var förr" Björklund torde vara nöjd med denna nya skola, men jag är ganska skeptisk. Vi får se hur det blir 2011 då den ska vara igång. Samtidigt ändras betygssystemet till en A-F skala. Mycket inläsning och fortbildning bir det!
