Ny adress
Jag låter alla gamla inlägg finnas kvar ett tag.
Alla gamla och dessutom alla framtida inlägg hittar du här:
http://lillaosblogg.wordpress.com/
Välkommen dit!
Hur ska jag göra?
Inget målarväder
Nu har vi ändå haft lite tur, det har bara kommit några droppar ibland, men ingen störtskur. Kommer vi någonsin bli klara med den här ommålningen?!
Tematrio - Barndomsskildringar
Veckans tematrio handlar om barndomsskildringar. Det finns en del att välja på helt klart som t.ex. Mig äger ingen av Åsa Linderborg som finns med i Lyrans trio. Det är en av de bästa böcker jag läst, men det är ändå tre andra som tar plats i min trio.
1. Underdog av Torbjörn Flygt som fick Augustpriset 2001 handlar om Johan Kraft och hur han växer upp på 70-talet med sin mamma och syster i ett av miljonprogrammets förorter. Många bra detaljer som gör att det verkligen känns som om man reser tillbaka i tiden. Förutom den unge Johan får vi ibland träffa den vuxne som ibland ger sina tankar om livet som varit.
2. En komikers uppväxt av Jonas Gardell utspelar sig också under 70-talet, men inte i något miljonprojekt utan i det avsomnade Sävbyholm där de flesta lever ett ganska eländigt villaliv. Vi får följa Juha, Jenny och Thomas, de tre flopparna Bruse som egentligen inte är kompisar av någon annan anledning än att de inte har någon annan att vara med. Även här får vi möta huvudpersonen som vuxen och de partierna är mer poetiska och lite svårtillgängliga, men väldigt tänkvärda. Jag har läst den här boken hur många gånger som helst, bla flera gånger med eleverna i år 9. Det är en riktigt, riktigt bra bok som är både sorglig, vacker och ibland sanslöst rolig. En modern klassiker!
3. Blackbird Berättelsen om en förlorad barndom av Jennifer Lauck är sorglig och hemsk utan att bli överdriven. Ibland blir det lite för mycket elände i barndomsskildringar, men Lauck berättar ganska sakligt och samtidigt gripande om en riktigt fruktansvärd uppväxt.
Lägg av nu!
"Lärarnas Riksförbund driver hårt frågan om att de bäst lämpade ska vilja bli lärare. Det är nödvändigt för att höja kvaliteten i skolan. Då har vi inte råd att exkludera vissa grupper bara för att de har en viss sexuell läggning. Som fackförening jobbar vi för en trygg arbetsplats för alla."
Ett självklart mål och det är bra att det sätts på pränt. Den som är bäst lämpad för jobbet ska få det, även om mångfald är så viktigt att det gärna får förekomma positiv särbehandling om det behövs. Som det ser ut idag är både heteronormen och traditionella könsroller allt för uttalade i skolan. Det är ett stort problem att elever väljer program efter kön och förväntningar. Det är också synd att det inte arbetas mer för att rekrytera lärare på "udda" platser, t.ex. kvinnliga bygglärare eller manliga bf-lärare. Eleverna lär inte ändra sin syn om de inte får bra förebilder.
Heteronormen i all ära, självklart har den för mycket inflytande, men det handlar också om att avdramatisera det eller dem som anses vara annorlunda. Mina elever vet att jag är gift och har två barn, mer behöver de inte veta, men att inte ens kunna berätta vem man lever med av rädsla att bli kränkt är vansinne. Alla måste få vara sig själva, speciellt i skolans värld. Svårare än så borde det inte vara.
En festival i min smak
Det hade varit riktigt häftigt att uppleva Deckarfestivalen i Harrogate där 80 författare fanns på plats. En av grundarna är min favorit Val McDermid som verkar vara en skön figur. Mark Billingham blev framröstad till bästa författare för andra året i rad. Jag har ännu inte läst något av Billingham, men den här utmärkelsen samt det faktum att han ges ut av Minotaur borde innebära att han håller hög kvalitet. Tom Thorne heter hans hjälte och första boken i serien är Sleepyhead. Kanske något att lägga till mina redan stora bokhögar?! Någon som läst något av honom?
Lite bokfrågor
Snowflake vill ha svar på följande frågor:
En författare som är värd mer uppmärksamhet:
En av mina stora favoriter är Barbara Voors. Fantastiska böcker! Gillar också Marika Cobbold Hjörne.
En överskattad författare:
Liza Marklund är överskattad. Gillar inte alls hennes sätt att skriva och kommer säkert till den där särskilda platsen i helvetet för det.
En lyckad filmatisering: (av en bok)
Revolutionary Road är en mycket bra filmatisering av en mycket bra bok. Läs boken först bara!
En lyckad tv-serie: (baserad på en bok)
The Buddha of suburbia av Hanif Kureishi är en fantastisk bok som gjordes till en riktigt bra tv-serie.
En bok jag lärt mig något av:
En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie lärde mig allt jag vet om Biafra.
En må bra-bok:
A friend of the family av Lisa Jewell är en riktigt söt historia.
En bok jag gärna ger bort till ett barn:
Gruffalon av Julia Donaldson eller Så gör prinsessor av Per Gustavsson.
Av författarna som kommer till Internationell Författarscen i höst är jag mest nyfiken på:
Jag skulle vilja lyssna på Nadeem Aslam eller Jeanette Winterson (som jag fortfarande inte fått tummen ur att läsa).
Är det fult att vara populär?
I dagens GP skriver Ulrika Knutson om de fem böcker som just nu säljer bäst just nu. Hon skriver:
"Ibland används bestseller som ett kvalitetsbegrepp. En miljon nöjda läsare kan inte ha fel! Jaså, inte?? Det beror sannerligen på vem du frågar. Omvänt används ibland bestseller-ordet nedsättande, som om vi automatiskt hade att göra med en sämre text."
Är det fult att läsa böcker som "alla" har läst? Är de sämre? Eller är vissa bästsäljare okej att läsa och andra inte? Vad är egentligen bra litteratur?
På listan ligger till exempel Kajsa Ingemarsson som av många inte anses tillräckligt fin. En annan på listan, Mats Kallentoft, accepteras mer. Är det kanske för att han är deckarförfatiare? Troligen inte med tanke på att Camilla Läckberg får mindre och mindre status för varje bok som släpps.
Plats ett och två innehas av fransyskor och trots att jag inte vet mycket om Muriel Barbery misstänker jag att hon gör Anna Gavalda sällskap i de finare salongerna. Hur är det då med Carlos Ruis Zafón? Fisk eller fågel? Blir han en Dan Brown som först var hyllad, sedan blev för populär och därmed mindre ansedd? Eller kan han behålla sin status?
Jag har varken läst Carlos Ruis Zafón eller Muriel Barbery, men jag älskar Gavalda, tycker att Kallentoft är helt okej och gillar vissa böcker av Igemarsson. Jag hoppas att jag har ett hyfsat öppet sinne och vågar prova alla sorters böcker, bästsäljare eller inte. Har dock väldigt svårt för Liza Marklund. Gör det mig till en kultursnobb?
Fem i topp
1. Lyckan är en sällsam fågel - Anna Gavalda, Albert Bonniers förlag
2. Igelkottens elegans - Muriel Barbery, Sekwa förlag
3. Höstoffer - Mons Kallentoft, Natur och Kultur
4. Ängelns lek - Carlos Ruiz Zafón, Albert Bonniers förlag
5. Bara vanligt vatten - Kajsa Ingemarsson, Norstedts Förlag
Källa: Svensk Bokhandel, juni 2009
Dagens i-landsproblem
Vi tog fram färgburkarna för att måla med den nyinköpta täckfärgen. Öppnade första burken och fann en gräslig lila eller kanske mer "blåbär och mjölk" nyans. En färg som möjligen skulle vara chic som fondvägg i en studentlägenhet, men knappast på vår fasad. Äh vi målar sa jag, medan maken ville ringa någon och fråga om färgen verkligen skulle se ut så här. När andra burken visade sig innehålla samma hemska färg insåg vi att det bara var att måla och hoppas. Det värsta som skulle kunna hända var att vi blev utskrattade av de få grannar vi har.
Nu visade det sig att fasaden faktiskt ser helt okej ut när färgen torkat. Lite mörkare än den gamla och med lite mer blått i, men lila är den inte. Bara att måla vidare alltså, men nu tar vi paus och åker och hämtar ungarna!
Mer mys än spänning
Jadeögat av Diane Wei Liang är den första boken om privatdetektiven Mei Wang. Den utspelar sig i Beijing och det är en riktigt intressant miljö som beskrivs på ett levande sätt. Just miljön är en av de största behållningarna av denna mysdeckare som på många sätt liknar Damernas detektivbyrå.
En vän till Meis mamma ger henne i uppdrag att leta efter en värdefull jadesten som stals under kulturrevolutionen. Meis letan leder henne till ett gäng skumma antikhandlare och även tillbaka i tiden. Så mycket spänning bjuder boken inte på, men det är spännande att få inblick i det kinesiska samhället både nu och historiskt. Jag gillar också personerna, speciellt huvudpersonen Mei som är det svarta fåret i familjen efter att ha blivit av med ett toppjobb inom Ministeriet under lite mystiska omständigheter. Hennes syster Lu är däremot lyckad och tillhör gräddan i Beijingsociteten mycket tack vare sin mäktige make.
Jag kommer troligen att läsa fler böcker om Mei Wang för att få veta ur det går för henne och hennes familj. Kommer hon att återförenas med Yaping? Hur ska det gå för hennes mamma?
Topp 5 bästa album
Det här är en Topp 5 jag filat länge på då det är riktigt viktiga saker det handlar om. ;-) Tyckte dock att det var dags att fila färdigt då Språkmakargatan avslöjat sina fulländade favoriter.
Förra sommaren satt jag brevid en trevlig man på ett bröllop. Han berättade om en riktig "grabbkväll" som slutade i katastrof. Alla hade fått i uppdrag att ta med sin sina tre favoritalbum och sedan var planen att de skulle ha trevligt och lyssna igenom alla dessa guldkorn. Tillslut satt de och grälade om huruvida Bob Dylan är överskattad eller ett geni. Just i den frågan kan jag inte bidra direkt då Dylan inte tillhör mina favoriter. Inte heller platsar någon av Lizas album.
Efter mycket funderande ser min Topp 5 ut så här:
5. Kent Verkligen
Ett rktigt röjaralbum med galna gitarrer där Halka och Kräm är mina favoriter. men det finns också plats för vackra låtar som Indianer. Ruggigt bra texter och inte en svag låt.
4. Norah Jones Come away with me
Visserligen har jag lyssnat på skivan varje kväll i fyra år, men det är fortfarande bra vilket säger en del om kvaliteten på låtarna. Det är också verkligen helheten som är bra, en och en fungerar låtarna inte riktigt lika bra även om titelspåret är otroligt vackert.
3. Jakob Hellman ...och stora havet
Den här skivan har jag nästan lyssnat sönder. Riktigt bra låtar, förstår att han aldrig vågade sig på en uppföljare. Mina favoriter är Vackert väder och Som jag vill. Visst är Vara vänner söt också!
2. R.E.M. Automatic for the people
En riktigt genomtänkt helhet där låtarna är kanonbra. Älskar Nightswimming och Star me kitten, men alla låtar är som sagt bra!
1. Elvis Costello North
Albumens album. Varje låt berättar en del av en historia om den olycklige mannen som mister sin kärlek och tror att livet aldrig ska bli detsamma igen, men sedan träffar han kvinnan med stort K och livet blir underbart att leva. Det går egentligen inte att tipsa om en låt då det är helheten som är så fantastisk. Men Still och Let me tell you about her tillhör de vackraste.
Bubblar gör Alanis Morissette Jagged little pill Depeche Mode Songs of faith and devotion och The Beales Revolver som innehåller ett gäng kanonlåtar, men också några svaga spår. Inte fulländade alltså.
Några ganska nya album kanske kommer att nå Topp 5 på sikt och då tänker jag på Maia Hirasawas Though, Ï'm just me med underbara Gothenburg och Salem Al-Fakirs Astronaut som verkar riktigt lovande.
Något jag är riktigt bra på!
Jag är något av en expert på att glömma saker, eller snarare tappa bort. Min mobil, mina nycklar och min klocka försvinner hela tiden. Ibland ligger de precis där de ska vara och då hittar jag dem definitivt inte.
Vanligast är att glömma att dricka upp kafe eller the som man hällt upp. Jo tack, det händer några gånger varje dag. Ofta handlar det om att något (eller snarare någon) kommer emellan.
Annat på listan som jag ofta glömmer är:
att ladda telefonen (därför fins en laddare på jobbet)
att låsa bilen (tack för att vi bor på landet)
var jag parkerat bilen (händer lite väl ofta använder därför exakt samma ruta på jobbet om möjligt)
vad jag ska handla (borde skriva listor, men gör jag det glömmer jag edn hemma)
Jag brukar dock aldrig glömma vänner barns namn, sällan deras eller barnens födelsedagar (förutsatt att jag öppnat min kalender) och det där med toalettpappret är det maken som glömmer!
På Aftonbladet kan man klicka i vad man glömmer mest och just nu leder de försvunna nycklarna före det kalla kaffet och shoppingkollen. Det konstigaste är att 16,8% procent menar att de inte har glömt något. Är inte det lite skrämmande så säg? Rena övermänniskorna!
Vad glömmer du?
Enkel matematik?
Bra att man satsar pengar på att eleverna i de lägre årskurserna, men det behövs satsningar även i de högre årskurserna. Högstadieåren är tuffa. Det är inte lätt at vara tonåring. Det är inte lätt att bli vuxen. Under tiden måste alla bli sedda. Det är inte säkert att det är antalet lärare som är det viktigaste. Varför inte satsa på fritidsledare, socialpedagoger och andra yrkesgrupper som tillsammans med lärarna kan ge alla elever det stöd de behöver.
Gert Gelotte skriver i sin krönika O saliga enfald att det måste till riktiga och långsiktiga lösningar.
"Detta kostar pengar, mycket pengar! Men all forskning jag hört talas om hävdar att alternativen är dyrare. Dessutom är det omoraliskt att trött se på hur unga människor föses ut i vuxenlivet utan verkliga möjligheter att förverkliga sina drömmar."
Jag håller med honom om att det måste göras rejäla satsningar på skolan i Göteborg. Sommarskola är knappast den enda lösningen på problemet. Det de flesta elever säger sig sakna i den "vanliga" skolan när de kommer till oss på Individuella programmet är vuxna som hinner bry sig. Stora klasser, stressade lärare, brist på speciallärare, kuratorer, skolsköterskor och andra vuxna är självklart inte bra för någon och speciellt inte för de elever som kanske saknar det stöd de behöver hemma. Vad som händer om vårt program läggs ner samtidigt som behörighetskraven ökar vill jag inte tänka på, men jag hoppas att regeringen gör det.
En bit på väg!
Tyvärr insåg vi när vi kom in i huset att vi gärna skulle haft en hemmafru eller hemmaman som städade inne och förberedde middag medan vi målade. Imorgon fortsätter jag måla och maken städar huset. Hoppas jag i alla fall...
Tråkigt måste!
Just huset är vårt mest ojämlika område. Maken gör helt klart mer när det kommer till att snickra och dona. Dels för att han är bättre, men lika mycket för att jag tycker att det är förbannat tråkigt (speciellt när han ska göra om det jag gjort). Styrka krävs visserligen för en del arbeten när det gäller husrenovering, men måla om är inte en av de sakerna. Jag har alltså inget att skylla på. Som författarna påpekar i Skriet från kärnfamiljen är det här ganska vanligt. Männen snickrar och kvinnorna lagar mat. Jämställdheten förstörs inte bara av barn utan kanske ännu mer av ett husköp. Vi har fixat barnbiten riktigt bra. Just nu gör maken visserligen mer eftersom jag är ett utarbetat vrak som helst vill gå och gömma mig vissa dagar.
Läste förresten en krönika i dagens GP av Malin Lernfelt som återknyter till Marcus Ridungs inlägg i debatten i veckan. Hon menar att dagens pappor måste prioritera rätt. Renoveringar och jobb kan omöjligen vara viktigare än att följa sina barns uppväxt. Och nej, man blir itne en lika bra förälder om man träffar sina barn sällan. Den dagliga kontakten är viktig, det är kvanlitetstid inte kvalitetstid som gör all skillnad.
Nu ska jag gå ut och måla och jobba på jämställdheten. Tyvärr innebär jämställdhet inte alltid att man får göra roligare saker.
