Tankar om bedömning




Kursen jag läser just nu handlar om betyg och bedömning av andraspråksinlärare. Om Jan Björklund får bestämma skulle alla problem säkert lösas med fler nationella prov och betyg från ett års ålder. Nu står väl jag mer för vad han så trevligt brukar kalla "flumskolan".

Missförstå mig rätt. Jag tycker att de nationella proven i år 9, som är de enda jag kommit i kontakt med, är bra. Jag har dock svårt att se hur de ska kunna täcka alla kriterier och därmed användas som fullständigt netygsunderlag. Så ska det inte heller vara säger Skolverket, de ska endast vara rådgivande. Samtidigt fick skolan jag arbetade på tidigare kritik för att vi godkänt elever som inte klarat natonella provet. De elever jag enligt dem felaktigt satt betyg på var två killar som missat ett av tre delprov nämligen läsförståelsen med två poäng. De skulle dessutom ha betyg i svenska som andraspråk och borde enligt mig ha ett annat prov, eller en tydligare särskild bedömning. Att underkänna dem eller någon annan elev som endast missat ett prov med så liten marginal är absurt. Att godkänna en elev som endast klarat nationella provet och inte något annat är lika absurt.

Undrar också hur mycket vikt som egentligen läggs vid de nationella proven i år 5, då det sällan satts in några speciella åtgärder för att hjälpa de elever som misslyckats. I alla fall inte i den kommun jag tidigare jobbade i. Vad skulle då lösas genom att det blir nationella prov i år 3?

Jag är skeptisk!

Kärlek, sex och identitet!

Detta spännande tema ska vi jobba med i IVIK efetr lovet. Kan bli hur spännande som helst, men det gäller att hitta en bra nivå så att de inte blir för chockade. En hel del tjej- och killgrupper blir det allt.

Har också hittat en kanonsida UMO din nya ungdomsmottagning http://www.umo.se/  där det finns en massa information om kärlek, sex, identitet, alkohol, droger, anabola - you name it. Får nog surfa runt där lite!

Snart lov!

Sista snurriga dagen före lovet. Jag har haft fyra små töser idag, de andra var med på läger.

Måste nog jobba lite på lovet ändå. Har inte riktigt koll på vad som ska göra efter lovet och behöver dessutom röja på mitt skrivbord för att se hur det ser ut under alla högar av papper!

Jag har nytt jobb i år och det märks verkligen. Det är så snurrigt och jag kämpar hela tiden för att hitta en struktur som håller. Hur lär man sig egentligen ett nytt språk?

Den andra stora frågan är: Hur lär man sig ett nytt skolsystem? När vi inte skäller, har stora prov eller tjatar om läxor speciellt mycket, utan istället vill lära dem att ta eget ansvar blir det lite otydligt. Samtidigt måste de lära sig att ta ansvar. Att det finns en planering som ska gröras varje vecka och att det då är nödvändigt att göra läxor hemma trots att ingen tjatar. Prov, även om de verkar små och itne är exams är viktiga att läsa till och att prestera bra på. Det är som om de tror att ingenting är speciellt betydelsefullt. Nu är detta inte ett specifikt problem för IVIK, långt ifrån, men det är frustrerande att duktiga elever inte har bättre motor.

Det finns olika lärstilar, men också lärarstilar. Jag är ingen strukturerad språktant, istället vill jag att mina elever läser och skriver mycket för att lära känna olika genrer och på så sätt utveckla sitt språk. Har dock insett att de behöver struktur och grammatik och har gjort en massa övningar som de ska få efter lovet.

Snurr!

Dagens I-landsproblem -datorn är förbannat seg idag.

Mitt andra stora problem är att jag är så förbannat tankspridd och snurrig idag. Visserligen är jag det alltid, men nu är det värre än någonsin. Kom på att det var sista dagen att lämna kommentarer på min svenska som andraspråks kurs som jag läser som nätkurs. Självklart har jag glömt mitt lösenord och inte tänkt på att fixa ett nytt. Eller ja, tänkt tanken har jag gjort ett flertal gånger, men därifrån till att verkligen göra något åt det är steget väldigt långt. Jag kunde alltså inte göra mina inlägg och det slutade med att jag mailade dem till två av mina gruppmedlemmar så att de kan lägga in dem och hälsa från mig. Är man snurrig får man också vara kreativ...

Läger idag, mysigt och trevligt. Elva av våra fjorton elever i vår klass kom med. Jättekul! Fem grabbar var så galna att de badade i havet. Blev inte inspirerad...

Skönt dock att åka hem hyfsat tidigt och slippa nattpasset. Det blir skolan för mig imorgon istället, men det känns som en bättre deal!


Nu får de väl ta och ge sig!

Nu är väl inte Björklund och hans parti mina favoriter direkt, men detta är väl dummare än tidigare. Om det nu är möjligt, de sägs hyfsat mycket dumt om skolan inte bara från folkpartiet. Det senaste att de skulle förbjuda matteundervisning på arabiska måste definitivt räknas som ett av det dummaste. Självklart ska eleverna få hjälp på sitt modersmål och varför ger han sig på just arabiskan? (Underbart felaktig formulering, men jag är svensklärare så jag får göra så...)

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2406473.svd


Jag tänker bara på mina egna elever som oavsett modersmål går igenom en stor kris då de inser att all den kunskap de har från hemlandet måste läras om eftersom de inte kan sätta svenska ord på den. En av de mest ambitiösa tjejerna i klassen var jätteledsen förra veckan, det blir en identitetskris när man förvandlas från att ha varit en mycket duktig elev i sitt hemland som bara har några månader kvar innan det är dags för högre studier, till en nybörjare som får börja om från början. Ny kunskap får vänta främst i matematik tills språket finns där. Studiehjälp på modersmålet hade därför varit perfekt så att denna nyinlärning kan gå snabbare. Det handlar dessutom inte bara om språket utan även om olika sätt att räkna. Det är också svårt för någon som inte talar deras modersmål att ge en jämförande förklaring. Jag borde definitivt lära mig arabiska...

Tillslut två saker: Jag måste bli bättre på att skriva inlägg när de är riktigt aktuella, har inte fått in vanan ännu. Jag borde också lära mig att länka snyggt till artiklar och andra bloggar. Det här är en helt ny värld för mig!

Dags för läger

Japp, så var det lägerdag. Det är väl lite opassande att säga att mina elever är som tio små negerpojkar, men det är faktiskt så. Under morgonen har ett flertal droppat av, tjejer allihop. Tror att det kanske är en för ny och annorlunda situation. Jag har pratat med föräldrarna och der verkar inte komma från dem. Hade till och med erbjudit mig att köra dem hem. En av dem är visserligen gift och det känns kanske extra konstigt att ge sig iväg hela kvällen då. Jag vet inte, men jag tycker at det är synd. De behöver också den sociala samvaron!

Hoppas på en trevlig dag. Det är rätt spretiga elever i de grupperna som åker. Jag undervisar även i en grupp med elever som har få betyg, men desto fler diagnoser, sociala problem, men kanske främst skolmisslyckanden bakom sig. Där finns det också flera som tycker att det är riktigt läskigt att åka iväg så här, men jag tror att vi har pushat ganska många att faktiskt göra ett försök. Hoppas att de vågar, det brukar bli himla trevligt!

Bra om att lära ett nytt språk

Jag lägger faktiskt det här inlägget under jobb, trots att det är ett boktips. Tankarna springer före av Susanne Benckert och Pirjo Bergman handlar om att bedöma ett språk som fortfarande utvecklas. Att tydliggöra utveckling och förbättringsområden för sig själv och för eleven genom att använda  performansanalys.

Det verkar grymt tidskrävande, men att göra det på några texter för varje elev kan vara en god idé. Jag tycker att det svåra med att undervisa elever som är ganska nya i Sverige är att göra dem medvetna om att deras språk utvecklas även då det känns som om de står och stampar. Jag märker att både språkutveckling och humör går i vågor. Just nu har två av tjejerna en jättedipp när de känner att de aldrig kommer att lära sig svenska. Det är en väldigt viktig uppgift för mig som lärare att hjäpa dem igenom de jobbiga perioderna!




En äkta nakenchock!

I Melodifestivalens och nakenchockernas tid vill jag bjuda på en rejäl sådan. Idag kom tre nya elever till klassen. De har alla varit en mycket kort tid i Sverige. Allt gick bra, vi fick veta en hel del om dem med hjälp av tolken och de verkade vara goa ungar. De var så förväntansfulla och glada för att börja skolan. Det var härligt att se.

När vi åt lunch hjälpte våra "gamla" elever oss att tolka och de nya killarna berättade om allt som var annorlunda. De tittade på alla elever och sa att alla var så fina, men ibland visste de inte om de var flickor eller pojkar. Pojkar med långt hår, flickor med kort, hår i alla färger, piercings, personliga och annorlunda kläder. De kunde nästan inte sluta titta.

Dagen avslutades med att vi såg en show med Filmmusik som kulturskolans elever satt ihop. Fantastiskt bra, men tala om att våra nykomlingar var faschinerade av de i deras ögon mycket lättklädda dansarna. Inte allt på ett negativt sätt, men det är inte svårt att förstå att detta var något de aldrig sett förut.  Det är vad jag kallar nakenchock!


Ny dag!

Ny dag och nya elever. Tolken är på ingång, en kollega hittade henne på parkeringen. Själv har jag i princip ingen röst. Önska mig lycka till...

Allt om elever!

Det går upp och ner i min lilla grupp. Imorgon kommer tre nya små elever. Samtidigt minskar antagligen gruppen då en fått ett avvisningsbesked. Fruktansvärt. Har aldrig varit med om det förut och vill inte uppleva det igen. Hoppas att det går att hitta något kryphål. Vi har också en elev som åkt till sitt hemland för att gifta sig och vi vet inte när eller ens om hon kommer tillbaka. En annan av eleverna har samtidigt fått permanent uppehållstillstånd, så det händer en hel del.

En ny värld för mig och även om jag kastas mellan hopp och förtvivlan är det självklart ingenting mot vad dessa stackars barn gör. För de är barn, även om vissa av dem hunnit bli myndiga.

Ska bli spännande imorgon att räffa nykomlingarna. Det är dock fortfarande lite knöligt att ha ett samtal med tolk tycker jag. Det är svårt att få samtalet att flyta riktigt. Något som är lite lustigt är också hur olika långt det tar att tolka på olika språk. Vissa tolkar behöver massor av ord för att berätta vad vi har sagt, andra gör det på en bråkdel av tiden. Det verkar inte som att det är personen det beror på, utan språket. Hoppas på en tolk vi haft förut, det blir alltid lättast!

Har varit ute och firat en kollega idag. Trevligt, men det känns att jag fortfarande inte är riktigt frisk. Ska landa i soffan med en kopp te!

Avtryck

Vi pratade om Lundbys centralkök på Bokträffen, dels för att vi äter skolmat allt som oftast, men också för att det är ett exempel på hur offentligt allt har blivit. Chauffören filmade med sin mobil och det läggs strax däefetr ut i media. Nu menar jag inte att det var fel att informera om detta, men jag är osäker på att jag tycker att det är en sådan skandal som många andra tycker.

Poängen är dock att allt du gör kan bli offentligt. Jag undrar hur många lärare som blivit föremål för liknande filmningar och hur många av dem som då säger något som taget ur sitt sammanhang kan bli helt horribelt, trots att det inte alls var menat så.

Jag avskyr fortfarande flera av mina gamla lärare, andra minns jag med glädje. I båda fallen handlar minnena om enstaka händelser som gjort att jag därefter tyckt det ena eller det andra. Dessa händelser finns kvar, inte sammanhanget. Jag kommer inte heller ihåg något bra om de fruktansvärda eller så värst mycket dåligt om de som var bra.

Jag vet att jag säkert är en hemsk lärare i vissa elevers minne. Konstigt vore det annars! Jag hoppas också att några minns mig med glädje.

När jag tänker tillbaka på mina elever, flera hundra som de hunnit bli, är det många jag minns men tyvärr inte alla. Nästan alla ansikten finns kvar, men inte lika många namn. Vissa kommer jag aldrig glömma. Många för att de var och säkert är fantastiska individer som jag är glad att jag fick undervisa och lära känna. Andra minns jag mest för att de gjorde mig förbannad rätt så ofta, men de flesta av dem kommer jag samtidigt ihåg med glädje. Alla har något gott i sig, en bra och rolig sida som man som lärare och medmänniska uppskattar. Nästan alltid finns det också en förklaring till elevens beteende och den är inte alltid så rolig.

Bara en gång under mina drygt tio år som lärare har jag stött på en elev som jag under tre år hade svårt att hitta något positivt hos. Jag är säker på att han drar historier om mig allt som oftast, den hemskaste läraren han stött på.

En sak är säker. Som lärare gör man avtryck.

Hittat en blogg som är ny för mig!

Blev tipsad om bloggen Språkmakargatan http://www.sprakmakargatan.se/ 

Har inte hunnit läsa så mycket ännu, men det skulle vara kul att kolla in något skrivet av en lärare som har samma ämnen som jag. Eftersom jag är något av ett pluggo och ser universitetsstudier som ett fritidsintresse, hur sjukt det än kan låta, har jag samlat på mig några poäng. Just nu läser jag en fortsättningskurs i Svenska som andraspråk för at bli formellt behörig. Nu har jag visserligen ägnat tiden sedan maj att starta upp en ny verksamhet och jag tror knappast att jag skulle bli kickad trots att kommunen ska dra ner. När det gäller mitt jobb tillåter jag mig att vara kaxig -jag är riktigt bra på det jag gör. Visserligen kostar det en del, ni har säkert märkt av mitt något ojämna humör, men som en kollega sa förra veckan - man kan inte bli utbräns utan att ha brunnit. Så är det nog! Tror inte att de bekväma no-gubbarna på min gamla arbetsplats hade så många stressymptom, men å andra sidan verkade det inte heller tycka speciellt mycket om sitt jobb och det i sig måste vara stressande.

Återkommer med tankar om Språkmakargatan när jag hunnit ta mig en titt!

Hur grym får man bli?

Eller tanklös i alla fall! Läste på aftonbladet om skolan utanför Göteborg som låtit elever välja vilka de ville gå med när en klass skulle splittras och vilka de ville slippa. Helt vansinnigt!

Att låta ungarna välja kompisar tror jag är vanligt, men det gäller att inte flytta för stora kompisgäng vidare till en ny klass. Där jag jobbade tidigare tog vi emot elever i år 7 från ett helt gäng mellanstadieskolor. Eleverna fick från början välja fem andra de ville gå med, vilket var en alldeles för stor grupp. I den värsta klassen jag någonsin haft hade föräldrar och barn dessutom tjatat sig till att ett helt fotbollslag på tio killar skulle på gå i samma klass. Den flata skolledningen stoppade inte detta och resultatet blev förödande. Dels var det stökigt, men det värsta var att det rådde en hemsk "anti-plugg-kultur" bland grabbarna som gjorde att de få killar som faktiskt ville göta det som krävdes av dem för att nå höga betyg blev kommenterade av både sina klasskamrater, men också av deras föräldrar och fler började maila in uppgifter i smyg. Vansinnigt. En mamma berättade att hon vid en fotbollsmatch fått höra av andra föräldrar att hennes son var ett pluggo och en mes som läste för att fjäska för lärarna.

Att dessutom låta ungar bestämma vem de inte vill gå med är grymt! Hur kan man ens komma på idén. Däremot tycker jag att det är vktigt att lyssna på tidigare klassföreståndare när de berättar att vissa elever inte är bra för varandra och bör splittras. Pedagogernas ord ska väga mer än barnens och föräldrarnas. Låt dem göra klasserna!

Läs mer på Aftonbladet..se

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4296351.ab

Visioner är bra!

Vilken fantastisk dag på jobbet. Äntligen hade vi tid att verkligen diskutera vår verksamhet och våra visionärer. Vad skulle vi vilja göra om det inte fanns några begränsningar. Det är tydligt att jag har fantastiskt kreativa kollegor och det är skönt att få delge dem hur vår relativt nystartade verksamhet ser ut och få lite input. Det har varit lite ensamt i höst, men det blir förhoppningsvis lite annorlunda nu.

Kanske är det också så att det gör att jag kan landa. Tyvärr blir det nog inte denna veckan eftersom lillebror också fått ögonsnor och säkert måste vara hemma från dagis hela veckan. Underbart!

Det är svårt att hinna landa på jobbet om man inte är där. Svårt räcker inte. Det är omöjligt att landa på jobbet eller i jobbet snarare om man inte är där.

Ska ta med mig lite pluggmaterial hem så att jag i alla fall kan komma igång med pluggandet. Det ska börja diskuteras på nätet i nästa vecka och innan dess ska materialet läsas in. Som tur är verkar det vara bra och användbart material och då känns det ju meningsfullt.

Eftersom jag inte har någon fritid ska jag ta mig en tur till Skolverkets hemsida och kolla lite diagnosmaterial. Tänk vad lärare roar sig!

Hur ska man leva?

Ännu en helg när jag varit helt däckad. Imorgon vet jag att jag går till jobbet, varvar upp, håller mig hyfsat på topp hela veckan för att sedan krascha helt under helgen. Inte mycket till liv och jag vet inte hur jag ska komma tillrätta med det hela.

Pratade en hel del med min arbetslagsledare i fredags och jag har delegerat en del så att det förhoppningsvis blir lite lugnare. Ingen går på halvfart i vårt arbetslag, jag tror att vi har ett för roligt jobb för att arbeta lagom. Något att träna på!

Nyare inlägg
RSS 2.0