Ett boktips innan soffan!

Dax att lämna datorn och landa i soffan med något starkt som kanske kan skrämma bort halsbasiluskerna!

Tänkte bara skicka med ett boktips först!

Jag har funderat över om det är någon himla bra bok eller författare som jag glömt skriva om. Svaret är självklart att det är massor, måste skriva en lista på vilka böcker jag ska skriva om. Listor gillar jag. Mycket.

En bok som jag lite otippat älskade var, eller är eftersom den finns fortfarande, men jag skriver var då jag tror att tillfället på många sätt påverkar läsupplevelsen, nog om detta jag satsradar till max nu, ingen som kan tro att jag är svensklärare. Boken är i alla fall Italienska skor skriven av Henning Mankell. En fantastiskt fin bok om en gammal udda man som bor ute på en ö och en dag får se en gammal kvinna med rullator komma gående över isen mot honom. Kvinnan visar sig vara hans gamla ungdomskärlek som kräver att han ska uppfylla ett gammalt löfte till henne innan hon dör. En udda och väldigt bra historia. Gillade den skarpt. Jag har bara läst en av Mankells deckare och gillade den inte något vidare. Den här boken är dock fantastisk!



Läs också Comédia Infantil om du inte gjort det. Handlar om gatubarn i Mocambique. Riktigt bra, men det var många år sedan jag läste den.

Hittat en blogg som är ny för mig!

Blev tipsad om bloggen Språkmakargatan http://www.sprakmakargatan.se/ 

Har inte hunnit läsa så mycket ännu, men det skulle vara kul att kolla in något skrivet av en lärare som har samma ämnen som jag. Eftersom jag är något av ett pluggo och ser universitetsstudier som ett fritidsintresse, hur sjukt det än kan låta, har jag samlat på mig några poäng. Just nu läser jag en fortsättningskurs i Svenska som andraspråk för at bli formellt behörig. Nu har jag visserligen ägnat tiden sedan maj att starta upp en ny verksamhet och jag tror knappast att jag skulle bli kickad trots att kommunen ska dra ner. När det gäller mitt jobb tillåter jag mig att vara kaxig -jag är riktigt bra på det jag gör. Visserligen kostar det en del, ni har säkert märkt av mitt något ojämna humör, men som en kollega sa förra veckan - man kan inte bli utbräns utan att ha brunnit. Så är det nog! Tror inte att de bekväma no-gubbarna på min gamla arbetsplats hade så många stressymptom, men å andra sidan verkade det inte heller tycka speciellt mycket om sitt jobb och det i sig måste vara stressande.

Återkommer med tankar om Språkmakargatan när jag hunnit ta mig en titt!

Jag har...

...fantastiska vänner. Pallrade mig iväg till bokträffen igår trots allt och det var verkligen värt det! Under dagen gjorde jag dessutom något stort -ringde en kompis när jag var ledsen. Det har aldrig hänt. Jag är löjligt mycket för att hålla fasaden och det var skönt att släppa den!

Träffen var fantastiskt trevlig, mycket snack varav en del om böcker, mycket vin och mycket mat. Det ger energi att träffas och samtidigt inser jag alltid att jag faktiskt inte är ensam om att sitta fast i snorträsket. Vi pratade lite igår om hur löjliga vi är som tycker att det är så viktigt att klara sig själva, vi är ruskigt dåliga på att be om hjälp!

Insåg också att alla har sina problem och att mina faktiskt är ganska banala trots allt. Jag har inget handikappat barn, har inte haft en massa missfall, min man jobbar inte jämt och vi är överens om det mesta som rör vårt liv. Enda gången vi har det kasst är när vi ses för lite. Vi tittar därför på resor i sommar. Vi vet att vi alltid mår bäst när vi träffas mycket och när vi mår bra mår barnen bra. Jag är aldrig orolig för att mycket tid ihop skulle slita på vårt förhållande, tvärtom brukar det vara fantastiskt bra!

Fler i-landsproblem!

Japp, det här blev något av ett tema...

När vårt första barn var ungefär sju månader lyckades vi göra en unge till. Inte alls planerat, men ett misstag kan man ju inte kalla det heller. Vi vet ju faktiskt hur barn blir till. Kan säga att jag var allt annat än nöjd. Vi har lyckats få två barn på lika många försök, inte dåligt alls och det är definitivt ett i-landsproblem.

Jag råkade beklaga mig på en fest när jag varit illamående i sju månader och spytt vid varje byte av bajsblöja. (Jag hade en liten plastburk stående vi skötbordet...) Då tittade en av mina väninnor argt på mig. Hon nästan skrek att jag absolut inte borde klaga, själv hade hon haft flera missfall och jag skulle bara veta hur jobbigt det var. Självklart förstod jag att det var fruktansvärt för henne, men jag hann knappt börja prata innan nästa vänninna vände sig till henne och väste ilsket att hon skulle minsann inte klaga som faktiskt hade ett barn, själv hade hon inte lyckats få något ännu.

Ja, där satt jag och småskämdes. Illamående, tjock, trött och ledbruten, men med en pigg och glad unge i magen och en till go grabb i en säng i rummet bredvid. Det enda jag drömde om var ett glas vin och en hel natts sömn. Sömnen längtar jag fortfarande efter...

Nu är jag glad att våra grabbar kom så tätt som de gjorde och jag önskar ingen varken missfall eller barnlöshet. Till saken hör att väninna 1 nu är lycklig tvåbarnsmor och väninna 2 fått sin lilla prinsessa. Allt lugnt alltså, förutom hemma hos oss...

Gör ett försök!

Jag trotsar min fysiska och psykiska hälsa, eller brist därpå, och ger mig iväg på bokäventyr i kväll trots allt. Dags att börja packa och fixa!

En furumardröm!

Jag bor i en furumardröm och alla våra projekt hittills i huset går ut på att furusanera hela skiten. Nu läste jag dock i Aftonbladet att furu skulle vara trendigt igen. Jag vet inte ja, det är fortfarande fruktansvärt och trots att jag har ett precis lika trendigt kök som Maud på bilden i Aftonbladet skulle jag ge vad som helst för att slippa det. Kanske inte vad som helst, men ni fattar nivån...

När vi flyttade in i våra utbyggda sommarstuga började vi med att riva ut all bröstpanel i furu som de tidigare ägarna bara älskade. Det ironiska är att de talade varmt om alla hemska detaljer i sitt hem, som fönsterbrädorna med allmogekant och de fruktansvärda furuluckorna i köket. De skulle flytta till ett hus där allt var vitt och ville verkligen göra om. Skulle de se sitt gamla hus nu skulle de troligen gråta -det mesta är vitt och det mesta av furut är borta. Kvar är dock köket, alldeles för många lister och fönsterbräden samt de vidriga dörrarna som verkligen behöver bitas. Om vi vinner pengar så ryker de, men då måste man visst spela har jag hört...

http://www.aftonbladet.se/hemtradgard/article4251852.ab


Jättesnyggt!



Blomsteräng. Grönt är skönt, Ashbury kommer från Mimou, 695 kronor per rulle.

Gillar den här tapeten skarpt, men skulle aldrig sätta upp den hemma av två skäl 1) maken skulle vägra 2) Jag tycker troligen inte att den är lika snyggt om ett par år...


Hur grym får man bli?

Eller tanklös i alla fall! Läste på aftonbladet om skolan utanför Göteborg som låtit elever välja vilka de ville gå med när en klass skulle splittras och vilka de ville slippa. Helt vansinnigt!

Att låta ungarna välja kompisar tror jag är vanligt, men det gäller att inte flytta för stora kompisgäng vidare till en ny klass. Där jag jobbade tidigare tog vi emot elever i år 7 från ett helt gäng mellanstadieskolor. Eleverna fick från början välja fem andra de ville gå med, vilket var en alldeles för stor grupp. I den värsta klassen jag någonsin haft hade föräldrar och barn dessutom tjatat sig till att ett helt fotbollslag på tio killar skulle på gå i samma klass. Den flata skolledningen stoppade inte detta och resultatet blev förödande. Dels var det stökigt, men det värsta var att det rådde en hemsk "anti-plugg-kultur" bland grabbarna som gjorde att de få killar som faktiskt ville göta det som krävdes av dem för att nå höga betyg blev kommenterade av både sina klasskamrater, men också av deras föräldrar och fler började maila in uppgifter i smyg. Vansinnigt. En mamma berättade att hon vid en fotbollsmatch fått höra av andra föräldrar att hennes son var ett pluggo och en mes som läste för att fjäska för lärarna.

Att dessutom låta ungar bestämma vem de inte vill gå med är grymt! Hur kan man ens komma på idén. Däremot tycker jag att det är vktigt att lyssna på tidigare klassföreståndare när de berättar att vissa elever inte är bra för varandra och bör splittras. Pedagogernas ord ska väga mer än barnens och föräldrarnas. Låt dem göra klasserna!

Läs mer på Aftonbladet..se

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4296351.ab

Tony Parsons

När jag läste Man and boy grät och skrattade jag mig igenom den. Lysande bra om hur en partypappa blir ensamstående superpappa. Det är en av de bästa böcker jag läst och egentlige borde jag kanske läsa om den nu nör jag har barn, men jag vågar inte. Tänk om den inte är lika bra nu. I fortsättningen Man and wife finns ett av mina favoritcitat om äktenskap. Huvudpersonen är på väg att skilja sig för andra gången och frågar sin far hur han lyckats vara gift emd en kvinna hela livet. Då säger han ungefär så här : The secret is to fall in love with the same person over and over again.

Visserligen är alla hans böcker inte lysande, men jag kommer ändå att ge honom några chanser till. Senaste My favourite wife var okej, men lite mansgrisig, men Stories we could tell är ingen favorit. Äve i de inte så bra böckerna finns det dock en härlig känsla och ett behagligt tempo. Det är skön läsning!

Läses med fördel på engelska!

Omslagsbild: ISBN 9780006512134, Man And BoyOmslagsbild: ISBN 9780007158751, Man and Wife

The bottom is nådd?

Jag tror hela tiden att jag nått botten, men ändå blir det ibland värre. Idag har jag avrit mint sagt labil. Det blev vab, trots att de nog hade kunnat gå till dagis. En miss. Främst den lille har varit förjävlig, men även den store har hittat på allt möjligt.

Bokklubb ikväll och jag vet fortfarande inte om jag orkar. Har meddelat att jag inte mår bra, men det är bara en av mina vänner som verkligen fått veta att det inte är förkylning utan annat. Det känns som om jag inte kan sluta gråta. Har inget tålamod och är orolig att jag ska spåra ur helt. Höll på att daska till lillebror när jag höll på att ta av honom mjölkblöta kläder för andra gången och han samtidigt vred sig som en ål och skrek. När han stängde av tvättmaskinen och gapflabbade blev det bara för mycket och jag slängde iväg hans nya kläder och gick. Vad händer om jag går över gränsen?

Bokcirkeln

Imorgon ska vår Bokcirkel bestående av sex utarbetade lärare, varav fem småbarnsmammor, samt en minst lika utarbetad marknadsförare. Just denna gång har bokvalet varit lite oklart, annars har vi faktiskt blivit ganska duktiga på att läsa. Vi är dessutom väldigt duktiga på att dricka vin. Imorgon blir det dessutom övernattning eftersom den trötta mamma vi ska vara hos har kört ut man och barn.

I det sociala vakum jag befinner mig i är det fantastiskt att ha så goda vänner och att faktiskt hinna träffa dem ibland, i alla fall var femte vecka... Tyvärr verkar det just nu vara så att det behövs organisation och planering för att hinna träffa någon alls.

Den här gången har vi läst Och var hör du hemma av Anne Tyler. En riktigt trevlig bok om två adoptivflickor och deras familjer som blir goda vänner.
 
 

Pappas pojkar

Vi har ett strikt schema hemma. Både mamma och pappa nattar, en sover hos lillebror och en hos storebror. Den som sover hos lillebror gör storebror klar för sängen och tvärt om. Nästa dag gör vi tvärtom. Detta för att det värsta straffet i världen är att behöva ha något med sin mamma att göra.

Har just kämpat med en vansinnig tvååring som vägrat byta blöja och som jag inte får röra. Han skrek hysteriskt efter pappa och tillslut bröt jag ihop och gick iväg. Jag orkar inte med det här längre. Vad jag än gör vinner pappa. Det är både tröttsamt och ledsamt. Vad ska jag göra? Alla beklagar sig över sina mammiga barn och jag bara önskar att de kan välja mig någon gång. Är jag ensam om det här?

Nytt från vab-träsket!

Ja, så sitter man här med sjuka barn igen. Ja, inte sitter så mycket, de är visserligen för sjuka för dagis, men definitivt för friska för att vara hemma. Å andra sidan vet jag inte om de är för sjuka för dagis. Var där i morse för att överlämna en present tll en av fröknarna (styrelseuppdrag). Varenda unge hostade och snorade minst lika mycket som våra grabbar. Undrar just om det är vi som är överbeskyddande eller andra som är oansvariga. Det blir kanske dagis imorgon ändå om de är lika pigga som idag. Vi får se....

Fick brev från försäkringskassan idag om ett dagisintyg om sjukdom som jag tydligen glömt att skicka in och om jag inte gör det får jag inte ut pengar. Dessa jäkla intyg, det är enormt irriterande att alltid behöva skicka in. Räcker det inte med stickprov och är inte vab-fuskandet en piss i havet jämfört med allt skattefiffel och annat skumt som det fina folket sysslar med. Nu vet jag att det inte är de som jobbar på försäkringskassan som har kommit på det här och var därför väldigt trevligt när jag pratade med den i sin tur väldigt trevliga damen där. Såklart. Kanske ger detta fler jobb på Försäkringskassan, men troligen blir det bara merjobb för dem som redan jobbar häcken av sig. Dessutom blir det definitivt merjobb för all förskolepersonal som definitivt har bättre saker att göra på jobbet!

Grabbarna sover!

Just nu sover mina tre grabbar. Alla tre snarkar rejält! Fick köra ut maken i natt och hotade att ta hela semesterkassan till en snarkoperation. Hjälp vad han lät och då sover jag ändå med öronproppar för att ha någon chans att somna.

Tror nog att maken var hyfsat trött efter dagens maratondag med sjuka barn. Blir de inte friska snart blie det min tur. Det är helt klart så att om något tak ska höjas och jämställdhetsbonus betalas ut så borde det utan tvekan gälla den tillfälliga föräldrapenningen. Okej att det blir jobbigt för arbetsgivaren om kvinnan är hemma ett år eller mer med ett barn, men då går det i alla fall att hitta en stabil vikarie. Det här jäkla vabandet som gör att det sällan bir en hel arbetsvecka under vinterhalvåret måste vara mycket mer irriterande.

Nu delar vi väldigt lika, möjligen är maken hemma lite mer, men jag tycker ändå att det känns som om jag missköter mitt jobb. Hade jag varit hemma varje gång barnen var sjuka vet jag inte hur min chef skulle kunna vilja ha kvar mig. Dessutom skulle jag knappt få någon lön då ersättningen bara ger en bråkdel av det som dras från lönen. Nu är det visserligen extra illa för lärare eftersom vår veckoarbetstid är 45 timmar och varje dag värd lite mer än en vanlig arbetsdag, men ändå.

Fram för kvoterad föräldraledighet, samt höjt tak och jämställdhetsbonus för dem som delar lika på den tillfälliga föräldrapenningen!

Funkar en spin-off?



Har sett några avsnitt av 90210, spin-off på gamla goda Beverly Hills. Förr kunde serier spåra ur efter några säsongen, vilket t.ex. hände med Melrose Place en annan Beverly Hills Spin-off. Nu verkar det vara en riktig soppa från början, en riktig härva av otrohet, droger, oäkta barn you name it.

Undrar också för vem serien skapats. Vi som såg Beverly Hills på 90-talet är väl knappast målgruppen? Visst är det lättsmält och hyfsat okej att slöa i soffan framför, men det är knappast en serie som blir långvarig. Eller?

På tal om mindre bra spinn-offs såg jag att Private Practice fortsätter på tv400. Varför hoppar man av en så bra serie som Grey´s anatomy för att spela i en så medioker serie? Jag irriterar ihjäl mig på Kate Walsh nya version av Addison som gått från att vara en ganska självständig cool lady till att bli ett litet karltokigt våp som dessutom ser riktigt töntig ut när hon kysser någon. Usch!

Så min fråga är: Finns det några bra spinn-offs?


RSS 2.0