Hur mår de unga?
"Den psykiska ohälsan ökar bland ungdomar och är vanligare bland kvinnor än män. Andelen självmordsförsök bland unga kvinnor har ökat dramatiskt och allt fler unga vårdas på sjukhus för depression eller ångest."
Jag möter tyvärr den här verkligheten varje dag. Nu har jag visserligen bara arbetat med unga i tio år och de riktigt utsatta i mindre än två, men helt klart kan jag ändå se att kraven höjts, valmöjligheterna blivit fler samtidigt som de reella valen faktiskt blivit färre. Det är svårt att hoppa av gymnasiet och istället jobba som man kunde när jag var i den åldern. Det går inte att välja ett tvåårigt alternativ utan alla "måste" läsa tre år. Dessutom är det svårare att komma in på yrkesförberedande program än på studieförberedande.
Dagens gymnasieelever har tyvärr inte alltid fått det stöd de behövt på grundskolan. Ska det nu sparas ännu mer är jag rädd för att de råkar fortsatt illa ut. Självförtroende, självkänsla och i vissa fall också självinsikt är saker som brister. Depression och ångest är utbrett. Jag har många elever som har kontakt med BUP och några av dem mår riktigt, riktigt dåligt.
Vad ska vi göra? Hinna stanna upp ett tag och möta dessa ungdomar. Hitta individuella lösningar istället för att försöka förmå alla att ta studenten. Det är en fin tanke, men i praktiken blir det bara fel. Tyvärr.
Bra dag!
Eftersom eleverna varit utflugna har vi hunnit med en hel del arbete kring vår framtida organisation. Vi räknar med mellan 15 och 20 elever till hösten, men organisationen måste vara flexibel eftersom det kan dyka upp nya elever under året. Ska bli spännande att få starta ett nytt läsår. Med de erfarenheter vi gjort under året kan det bli riktigt bra. De stackarna vi har nu har fått vara lite försökskaninen, men ganska nöjda sådana.
Vi har bestämt oss på att köra med Rivstart A och B som grundbok. Den är inte perfekt, men väldigt strukturerad. Bra att den bygger på Europarådets nivåskala (CEFR) eftersom vi också tänkt arbeta med Europeisk Språkportfolio.
Någon som har bra tips på andra läromedel?
Kreativt kaos och kulturkrockar!
Mitt mantra under dagen har varit "fokusera på det positiva, fokusera på det positiva, fokusera på det positiva", så det ska jag göra! Två tjejer som har siktet inställt mot natur nästa år har blivit väl omhändertagna av en naturetta och kom tillbaka efter dagen med glittrande ögon och breda leenden. De hade haft det SÅ trevligt och alla var så snälla.
I en av samhällsettorna har tre elever guidats på ett fantastiskt sätt. Några tjejer har tagit hand om två relativt nyanlända tjejer och verkligen gjort ett kanonjobb. De har klarat sig på sin stapplande svenska hela dagen och haft kanontrevligt. En av killarna som varit i samma klass har fått några privatlärare som hjälpt honom med skoluppgifter. Han har också haft det jättebra.
I en ekonomklass har två av våra tjejer varit, en tycker att det varit fantastiskt och den andra att ingen pratat med henne. Ett tydligt exempel på att det behövs två för att dansa tango, som man fritt översatt skulle kunna säga. Det är både våra elever och deras guider som behöver ta uppgiften på allvar. I vilken svensk klass kan man räkna med att bli välkomnad med öppna armar, självklart inte i alla och det krävs att man som gäst bjuder till, presenterar sig ordentligt och inleda samtal. Allt kommer inte att serveras vilket några av våra elever fått erfara. En grabb har vi faktiskt flyttat på inför morgondagen. Klassen kände sig tydligen tvingad att ta emot, mycket konstigt eftersom åtta stycken meddelat mig att de kan tänka sig att vara guider. Ja, ja allt kan inte funka. De elever som varit i klassen har hållt oss sysselsatta idag kan man säga.
Roligast idag är att två av grabbarna just nu är och rider eftersom deras guider har ridning som individuellt val. De behövde inte, men valde att följa med.
Killen som varit på bygg har väl haft det sådär, men han brukar å andra sidan aldrig vara speciellt positivt inställd till något.
Resultat: Av 14 elever är nio nöjda eller mycket nöjda med sin dag. Av dem är det bara en som brukar vara nöjd. De andra kulturkrockar ofta och mycket och förväntar sig enligt min mening lite för mycket av andra och lite för lite av sig själva. Det måste väl anses hyfsat ändå!
Imorgon hoppas jag på en lite lugnare dag med lite högre "nöjd kund index"!
Veckans lärarpanel
Lärarpanelen på Språkmakargatan handlar denna vecka om vilka projekt vi har tillsammans med eleverna just nu. Hittade där en bra mall på hur gruppläsning kan organiseras. Har inte vågat testa det med mina elever ännu, men kanske det skulle kunna funka i IVIK? Någon form av gemensam bok ska det allt bli i vår innan de slutar!
I IVIK håller vi just nu på att få ordning på den Europeiska Språkportfolion. Modellen är bra, men självskattningslistorna är svåra. Flera av eleverna överskattar sig själva väldigt och menar att de kan skriva alla sorters texter trots att de knappt får ihop en halv sida med i princip bara felaktiga meningar. Nu menar jag inte att det skulle vara kasst, de håller på att lära sig, men de kan knappast skriva faktatexter och berättelser. Frågan är visserligen vad man menar med att man kan något. Det kommer säkert att leda till många intressanta diskussioner. Det gäller att hålla dem på en bra nivå, så att eleverna inte blir knäckta när det blir tydligt att de snarare befinner sig på B1 nivå än C2 som de själva tycker. Kan tillägga att C2 innebär kunskaper som en person med svenska som modersmål förhoppningsvis nått, men jag kan erkänna att jag själv skulle ha svårt att nå vissa mål perfekt. Ganska självklart då att mina elever som varit ett år i Sverige inte gör det. Duktiga är de, men inte riktigt så vassa...
De läser också en tidning som eleverna på Journalistik/Mediaprogrammet gjort. Bra, men svårt. De är inte vana vid att leta efter t.ex. budskap och texterna är ganska svåra. Kul i alla fall att de är skrivna av jämnåriga. Sist med inte minst arbetar vi med homonymer som sticka, bär, band, för osv. Lurigt och roligt!
I SO:n ska vi dra igång med ett projekt om framtid, jobb och studier så fort de kommer tillbaka från sina klassbesök. Förhoppngsvis har de med sig ett gäng frågor!
I min IV-grupp är det reklam och reklamfilm som gäller. Det funkar faktiskt riktigt bra! Kul! Det blir nog några som faktiskt syr ihop ett betyg och det är verkligen jätteroligt!
Inte helt ny, men alltid aktuell
Exemplet med den "stökiga" tjejen som aldrig fått någon tillsägelse om hon varit kille är talande. Tänk vilken bra mamma som fann sig i situationen! Jag känner verkligen igen detta fenomen. Det är intressant speciellt vid utvecklingssamtal att se hur olika föräldrar och lärare behandlar tjejer och killar. Det gäller både vad som sägs på mötet och vad som skrivs i omdömen. Det ställs utan tvekan högre krav på tjejer och om något går fel är det tydligt att det förväntas att tjejer ska ta ansvar för detta själv. Jag har aldrig hört en flickas förälder ursäkta varför hon inte gjort sitt bästa med att det är läraren eller någon annan som gjort fel, istället får flickan höra att hon måste bli bättre. För pojkarna finns dock tusen ursäkter, jag har haft föräldrar på möte som på fullt allvar menat att alla missade prov och läxor inte alls är pojkens fel utan lärarens. Det är fel på undervisningen, informationen, tydligheten, men aldrig på pojkens läsxläsning eller arbetsinsats.
Som pojkmamma ska jag verkligen tänka mig för!
Trevlig dag
Läste annars ett tänkvärt inlägg på NetWorking om när det egentligen är dags att byta arbete. Jag brukar vara mycket positiv till mitt jobb nio dagar av tio, men igår hade jag verkligen söndagsångest. Jag kände inte alls för att gå till jobbet idag efter alla konflikter och allt strul de senaste veckorna. Det är dock inte tal om något jobbyte, jag gillar mitt jobb även om jag blir lack ibland!
Lokalfrågan är fortfarande inte löst, salen vi lånat i tre veckor är upptagen igen eftersom klassen som är där har kommit tillbaka från sin praktik. Jag hoppas och tror att min chef verkligen försöker lösa det snarast. Allt snurr sliter både på lärare och elever.
Here we go again...
Gällande förslaget med tre terminen som det står om i Svenska Dagbladet så är jag kluven. På ett sätt kanske det är bra, med fler pauser, men risken bir att det blir svårt att få något vettigt gjort när terminen är så kort. Det är alltid en startsträcka innan eleverna kommit igång efter ett längre lov och några veckor i slutet då de tappat all energi. Kanske kan det bli bättre om terminen är korta, men jag är rädd att de ändå ställer in sig på lov och att det istället blir fler strartsträckor och fler trötta veckor.
LR har också en stor poäng, ska färre lärare verkligen klara av en ökat arbetsbörda. Hur många har ni tänkt skrämma från skolan, alternativt knäcka totalt. Jag har allt för många kollegor som jobbar skiten av sig och ligger på gränsen till utbrändhet. Jag är orolig för min egen hälsa också. Vi gör allt för att skapa en god undervisningsnivå, men det finns en gräns för vad vi orkar. Dessutom blir vi inte direkt överösta av positiv feedback varken från elever, föräldrar, politiker eller fö den delen Svenska Dagbladets läsare.
Prioritera någon?
Nu arbetar jag på IV-programmet, så det betyder mer jobb för mig, men det får mig självklart inte att jubla. Vår statistik ser bra ut inför nästa år. Kullarna må minska, men många saknar betyg. Frågan är vad det säger om den svenska skolan? Bättre lär det inte bli när kraven på att komma in på gymnasiet ska öka, vilket föreslagits i enmansutredningen.
Guldsnopp -jo jag tackar...
Inlägget handlar visserligen om ett persiskt ord som ska betyda ungefär guldsnopp. Nu är mina grabbar inte från Iran, men några av grannländerna och även om ordet inte finns kan jag tänka mig att uppfostran är densamma. Det handlar om att killar uppmuntras att göra allt, att de ska ta för sig, ha höga ambitioner, tänka det otänkbara. Däremot finns inget uttryck som betyder guldsnippa, tjejerna uppmuntras inte lika mycket.
Jag håller med om att Jante inte existerar i dessa grabbar. Jag tror dock inte att det är det som gör att vi krockar så gott som varje dag. De får gärna ha höga tankar om sig själva, men de får inte förminska andra och deras åsikter. Uttalar de sig nedvärdernde om kvinnor eller homosexuella så är det inte okej oavsett om deras snopp råkar vara av guld. Det som irriterar mig mest är att ett par av grabbarna ander sig ha rätt att ta över lektionerna och hålla långa monologer om saker som egentligen inte är det lektionen handlar om. De är troligen mer värda än en kvinnlig lärare utan guldsnippa.
Jag har däremot flera tjejer i gruppen som faktiskt har precis samma självförtroende, de har dock inte något behov av att ta över lektoner och pådyvla andra sina åsikter. De pluggar istället och klarar sig hundra gånger bättre än sina kaxiga klasskamrater. I alla fall i skolans värld. Hoppas att de klarar sig lika bra i den riktiga världen.
Fortsättning!
Det blev ett väldigt intressant samtal där vi diskuterade vad en genuspedagog gör, vad den bör göra och varför den ska finnas över huvud taget. (hur många ord är det?!) Vi pratade om taltid i klassrummet som ofta går till killar och varför det är så. Vem som oftast får ordet utan att räcka upp handen, vilka som pratar rätt ut, men också vilka som får bäst betyg och vad det beror på. Speciellt de tre tjejerna verkade ganska uppgivna. Hur ska vi kunna ändra systemet när det är så starkt, undrade det. Ja, hur gör man? Blir medveten om att det finns en könsmaktsordning och olika sfärer för män och kvinnor. Att ta på sig "genusglaögonen" och ifrågasätta. Observera hur lärare, annan personal och elever behandlar tjejer och killar.
Jag hoppas att de lyckas, både med rapporten och i sin framtid!
Annorlunda skola
Vi kom dock fram till att synen på kunskap skiljer sig åt väldigt mycket. När hon skulle skriva ett svar pekade hon i boken och frågade mig om hon skulle skriva det som stod där. Nej, svarade jag, du ska inte skriva av det som står där, du ska skriva med egna ord så att du visar att du har förstått. Ett typiskt svenskt svar! I Irak var det istället så att man som elev skulle memorera långa stycken av läroboken och skriva dessa på proven.
En liten kulturkrock, eller får man säga så?
Rättvist?
Min fördom säger mig att dessa utsatta förortsskolor har landets mest kompetenta lärare. Man säker sig inte till dessa skolor om man inte har en säkerhet i sig själv, en uttalad pedagogisk idé och en vilja att förändra livet i alla fall något för dessa elever. I alla fall hoppas jag att det är så. Jag jobbar på IV-programmet och hos oss är det definitivt så!
Resurser är absolut ett måste. I Göteborg drar de ner mest i stadsdelarna Lärjedalen, Gunnared och Bergsjön, gissa hur befolkningen i dessa stadsdelar ser ut? Hur tänker de egentligen?
Jobbade förut i en "invandrartät" förort och nu i en "medelklass" dito, dock på IV så mina elever tillhör inte direkt toppskiktet. Min slutsats är att dessa elever är värda alla resurser som finns, det finns till och med pengar att spara eftersom så många av dem borde misslyckas enligt statistiken.
Staistiken ja, ska man nöja sig med att ens elever är hopplösa fall. Absolut inte. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så finns det egentligen två alternativ när du är en elev som enligt statistiken ska misslyckas:
1. Sitta och tycka synd om sig själv eftersom hela världen är emot dig
eller
2.Jobba dubbelt så hårt som alla andra för att visa att de kan lyckas mot alla odds.
De flesta av mina elever väljer nummer 2 (främst tjejerna, varför är det så?)
För att alternativ två ska vara ett möjligt val måste dock resurserna finnas. Annars orkar inte ens Sveriges bästa pedagoger förändra situationen.
Smart kille
Kan inte jag få med en spökteckning och sätta upp på jobbet, frågade jag.
Blir inte barnen rädda då, frågade han.
Jo, det kanske de blir, men det gör ingenting, försökte jag släta över.
Jo, men mamma om de blir rädda kanske de inte kommer till skolan och då kan ju du inte jobba med dem, svarade han.
Huvudet på spiken!
Tänk vad bra det kan bli!
Det mest fantastiska är egentligen att en av de lärare som bett oss komma till klassen är den jag trodde var minst intresserad. Var i klassen på deras klassråd idag och berättade om de två tjejerna som ska komma till dem. Alla var jättenyfikna och ställde en massa frågor. Jag gick därifrån med en härlig känsla.
Under dagen ska vi pussla ihop vår besökslista och nästa vecka blir det ett antal informationssamtal för mig och min kollega. Jätteroligt att det verkar fungera bra. Hoppas nu bara att våra elever vågar sig dit. Många av dem är otroligt blyga. Inte så konstigt med tanke på att svenskan är lite knacklig, men de är så mycket bättre än de tror!
Mycket peptalk de närmaste veckorna alltså!
I, Robot...
Ja, så är den äntligen här LÄRARROBOTEN. Den kan rabbla namn och säga "tyst i klassen". Det låter ungefär som ag. När ungarna tycker att jag tjatar för mycket bruar jag säga att jag tycker att det är underbart att få betalt för det bästa jag vet. Att tjata alltså. "Åh vad du är knäpp" brukar de sucka då.
Roboten har sex känslolägen: förvåning, rädsla, äckel, ilska, glädje och sorg. Vet inte hur ofta man är behov av att visa äckel i klassrummet. Det känns lite som överkurs. Jag kör nog mest på två, ilska och glädje. Sorg går bort, måste man välja mellan att skratta och att gråta är det klockrent att jag skrattar. Möjligen kan jag ryta till, men rädd eller ledsen ska man väl inte vara i ett klassrum.
Nu ska den här, något sämre versionen av lärarroboten, med endast två känslolägen gå ner till värstingarna och prata reklam.
Ja, så mycket sämre kanske jag inte är, lite inspiration och vägledning kanske jag lyckas med ibland till skillnad från roboten.
